Det var i nådens år 1557 och påven Paulus IV hade fått nog. Det var för mycket nakenhet i den kyrkliga konsten och därför utfärdades en bannbulla: genitalier, rumpor och bröst förbjöds. Moralkommissarier skickades ut för att smälla upp fikonlöv i skrevet på statyer som blottade blygden. Rankor och tygsjok fick dölja det värsta på målningarna.
Paulus IV dyker upp i minnet när jag läser om den tidigare fullmäktigeledamoten Stina Svenssons (FI) utspel i veckan. Hon vill avlägsna nakenstatyn ”Sittande flicka” från rådhuset på Gustaf Adolfs torg. Motivet: den utgör en symbol för bristen på jämställdhet i Göteborgspolitiken och är dessutom en rest från en tid då ”kvinnans kropp var ett objekt för den manliga konstnärsblicken och till för allmän försköning”.
Det är ett resonemang enligt modellen 1A i kulturkrigarens repertoar. Det utgår från att det finns ett enda sätt att tolka verk, kulturhistoria och konstnärliga uppsåt. Och utesluter samtidigt, bekvämt nog, saker som talar mot den egna tesen. Som förekomsten av idealiserade nakna manskroppar bland de övriga utsmyckningarna i stadens offentliga rum. Behöver jag ens nämna ”Bältesspännarna”? Eller ”Poseidon”?
En föreställning om samhället som välansad rabatt där somligt ständigt behöver beskyddas och annat rensas bort, likt invasivt ogräs
Men Svensson vill inte bara ta bort skulpturen. Hon vill även ersätta den med ett konstverk, ett mer föredömligt som inte bidrar till ”det strukturella förtrycket av kvinnor”. Vad det nu kan innebära. Med den inkvisitoriska – eller freudianska – blicken påslagen blir som helst ett uttryck för dunkla drifter, till och med Kajsa Anka. Varför skulle Walt Disney annars avbilda henne med bar underkropp? Sätt byxor på henne!
Sådär kan man raljera. Förslaget kommer, med all sannolikhet, inte röstas igenom av kommunfullmäktige – i synnerhet inte som Stina Svensson själv redan har avgått. Men det finns en frustrerande och auktoritär kärna i argumentationen som gjort sig gällande även i andra symbolpolitiska debatter det senaste decenniet.
Å ena sidan den lite nedlåtande omsorgen om allmänheten – som vore den helt oförmögen att tänka själv eller placera in konstverket i sitt historiska sammanhang. Å andra sidan en övertro till bildstormning och bojkotter som strategi.
Och som i grund och botten bygger på en reaktionär syn på både kulturen och det offentliga samtalet. En föreställning om samhället som välansad rabatt där somligt ständigt behöver beskyddas och annat rensas bort, likt invasivt ogräs.
Det är en hållning som föregivet radikala opinionsbildare av Svenssons snitt ironiskt nog allt oftare kommit att dela med sina värsta fiender: religiösa fundamentalister, alltid beredda att plocka bort snuskiga böcker från bibliotekshyllor eller införa filter mot det misshagliga och ogudaktiga som dväljs bland ettorna och nollorna i det digitala landskapet.
Ingen skevhet, intolerans eller orättvisa försvinner för att något rivs ned från sina socklar och ersätts av någonting Kravmärkt
Kulturkrigen må göra oss alla dumma i huvudet. Men eftersom fixeringen vid ords och konstuttrycks eventuella metaforiska innebörder nu gått varvet runt i minst femton år, utan att någonting väsentligt egentligen kommit ur det på ett strukturellt plan, börjar det bli hög tid att dra en slutsats.
Progressiva måste, en gång för alla, sluta ta rygg på reaktionärer och i stället börja lita på folks intelligens. Ingen skevhet, intolerans eller orättvisa försvinner för att något rivs ned från sina socklar och ersätts av någonting Kravmärkt. Därute i världen kommer det alltid att finnas ytterligare en naken staty, och efter den ytterligare en. Det är själva poängen med konst.
Fråga bara moralkommissarierna. Fikonlöven blev till slut en övermäktig uppgift, projektet lades ned. Till priset av en skadegörelse och utplåning av otaliga konstverk – som vi annars kanske hade kunnat njuta av än i dag. Eller rentav lära oss något om den historiska epok som de en gång kom till i, vad vet jag?
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Konstnärerna: Politiker ska låta bli skulpturer
LÄS MER:Kravet: Ta bort naken kvinna ur maktens högborg
LÄS MER:Jag älskar att Göteborg har blivit en stad där allt förändras
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
