Göteborg ter sig på en gång som en välbekant miljö och en stad där allting har förändrats.
Göteborg ter sig på en gång som en välbekant miljö och en stad där allting har förändrats. Bild: Anders Ylander

Johan Hilton: Jag älskar att Göteborg har blivit en stad där allt förändras

Att återvända till en stad man en gång lämnat är spöklikt. Det Göteborg som då kändes gäspigt ter sig nu som en stad som bubblar av möjligheter, skriver GP:s nye kulturchef Johan Hilton.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Egentligen borde man nog tänka på någon Göteborgsförfattare. Men den association som kommer över mig när jag står och ser ut över staden från utsiktsplatsen i Slottsskogen är den berusande frihetskänslan i inledningen på August Strindbergs urstockholmska ”Röda rummet”:

”Långt nere under honom bullrade den nyvaknade staden; ångvinscharne snurrade nere i Stadsgårdshamnen, järnstängerna skramlade i järnvågen, slussvaktarnes pipor visslade, ångbåtarne vid Skeppsbron ångade, Kungsbacksomnibussarne hoppade skallrande fram på den kullriga stenläggningen.”

Det är väl helt enkelt så när man just har bytt från en stad till en annan, förnimmelserna av där man alldeles nyss var dröjer sig spöklikt kvar i medvetandet, på associationernas väl upptrampade stigar. För ett liv och ett kiv är trots allt ett liv och ett kiv, på östkusten såväl som i väst. Och en vårfrusen stadsmiljö som breder ut sig under ens fötter i morgondimman är sig besynnerligt lik, var man än befinner sig.

ANNONS

Jag hade börjat känna mig som titelfiguren i bilderboken ”Ur en kos dagbok”

Att flytta tillbaka till en stad som man en gång lämnat är på sätt och vis att konfronteras med en vålnad. När jag själv tog mitt pick och pack för fjorton år sedan och drog österut var jag innerligt trött på Göteborg, en stad där jag kunde varenda gatsten utantill och ständigt hamnade på samma krogar, teatrar och klubbar. Jag hade börjat känna mig som titelfiguren i bilderboken ”Ur en kos dagbok”: ”Tittade på Majros och Örsvart i båsen intill. Blev mjölkad. Gick till Andra lång. Drack en öl på Kellys. Idisslade.”

När jag nu återvänder från huvudstaden – efter en fjorton år mer och mindre intensiv hemlängtan – är det med en helt annan upplevelse. Göteborg ter sig på en gång som en välbekant miljö och en stad där allting har förändrats. På Järntorget sträcker sig hotellfasaderna mot skyn, på andra sidan älven piskar byggherrarna Turning torso-rumpa med sitt Karlatorn. Korsvägen är en krater. Och Stenpiren kommer jag förmodligen aldrig att vänja mig vid – här låg ju en asiatisk restaurang och filmbutiken Movieline som en gång i tiden slukade större delen av mitt studiebidrag?

Jag tycker att det är helt underbart. Göteborg är inte längre den gäspiga stad jag flyttade från, där allt tedde sig lika irriterande beständigt som politikernas uppenbarligen nedärvda njugga relation till stadens kulturliv. Jag tycker mig känna en elektricitet i luften, en lite småberusad och omisskännligt göteborgsk galenskap, som är enormt tilltalande.

ANNONS

Min blick är ännu romantikerns, djupt fascinerad av att se stadens nybyggnationer avteckna sig mot skyarna

Förvisso har jag inte hunnit drabbas av alla infarkter som Västlänken orsakar i staden. Och jag har heller inte sett en älskad kulturinstitution behöva bereda plats för konferenscenter nummer femtioelva. Min blick är ännu romantikerns, djupt fascinerad av att se stadens nybyggnationer avteckna sig mot regntunga skyar i ett myller av aktivitet, nybyggen, framtidsförhoppningar och drömmar. Ett liv och ett kiv, var det ja.

Sådant som även en storstadstidnings kulturbevakning ska bestå av. När jag nu tillträder som kulturchef på GP efter Björn Werner vill jag att åtminstone någon av de positiva aspekterna av Göteborgs pågående snabba förändring – för de finns, vad än gnisslarna hävdar – ska avspegla sig inte bara i nyhetsmaterialet, utan också i kulturdebatten.

Precis som resten av världen genomfars kulturjournalistiken av de konvulsioner som digitaliseringen innebär, denna krock mellan gamla och färska tillvägagångssätt, etablerade och nyupptäckta sanningar, korta och långa bågar.

Det ska bli en verklig glädje att utforska, granska, värdera, kritisera – och förhoppningsvis även emellanåt hylla – detta gytter av uttryck, denna blandning av det hyperlokala, nationella och internationella, i en värld där allting ständigt förändras, tillsammans med er läsare.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Johan Hilton blir ny kulturchef på GP

LÄS MER:Tack för att jag fick vara er kulturchef, Göteborg

LÄS MER:Björn Werner slutar som GP:s kulturchef

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS