Få institutioner är viktigare än konstnärliga högskolor när det gäller att ta tempen på eller som besökare informera sig om vad som sker inom dess olika verksamhetsfält. Mina förväntningar har därför alltid varit höga på HDK-Valands masterstudenters årliga examensutställning av konsthantverk.
Utan att överdriva konstaterar jag att de infrias med råge även i år och till framgången hör att studenterna äntligen givits möjlighet att ställa ut i en genuin gallerimiljö. Deras verk visas dessutom inte bara på vilket galleri som helst, utan på väletablerade Galleri Thomassen som med sina vindlande lokaler bjuder besökaren på både paus och överraskning under besöket.
I stället för att välja en tematisk uppdelning av verken, blandar man de olika konsthantverksinriktningarna. Jag gillar den variationen, även om den kräver mer av betraktaren eftersom man då inte ser samtliga verk inom en viss grupp tillsammans.
Begreppet ”Storytelling” är ett ämne som numera ofta syns inom konsthantverk och här finns två underbara sådana installationer. Direkt till vänster om entrédörren har keramikern Katla Rúnarsdóttir iscensatt en blöt fest för vilken en västklädd potatis tycks stå värd och en slanggurka redan ligger utslagen på en schäslong med vinglaset i handen.
Nästan längst bort i lokalen berättar Irys Kluska livligt om ett hundsjukhus befolkat av lika oväntade varelser. Trots att hans installation använder papier maché, glasyrer och återanvänd lera påminner den mycket om fri konst.
Kan detta bli en ny smyckekategori, tro?
Smyckekonst representeras av Lana Léons intressanta projekt inspirerat av fingerprotesen utifrån fem olika känslor; minne, smärta, acceptans, förtroende och vägledning. Resultaten är både oväntade och häpnadsväckande, samtidigt som mina egna tankar går till den traditionella fingerborgen. Kan detta bli en ny smyckekategori, tro? Det skulle inte vara första gången ett nytto-objekt fick en mer uttalat estetisk roll, tänk exempelvis på korsetten som gick från att vara osynlig till att stå i blickfånget.
Tre textila uttryck fångar också min uppmärksamhet, varav Ann-Maj Risgaard-Nielsens flerdelade verk inspirerat av artefakter från vikingatiden är det mest komplicerade – både vad gäller innehållet och det tekniska utförandet. Genom att exempelvis tova ullen ”slarvigt”, brodera på filt eller använda smockteknik, har hon skapat föremål som för tankarna till urgamla traditioner, ritualer och levnadssätt.
I motsats till hennes verk är Sofie Karlssons abstrakta verk i makramé-teknik i första hand materialinriktade och undersökande. Jag ser dem som rumsavdelare, tänkta att hänga från taket, men här har man valt att i stället hänga dem nära väggen för att också lyfta fram de mäktiga skuggeffekterna de kan ge.
Gulligast av allt är dock Xuying Chens stickade lilla kanin i blommig klänning och basker av återanvänt material. Den står och hoppar framför den lapptäcksliknande väggtextilen ”Allemannsrätten” vars olika gröna rektanglar och kluster av mer reliefbetonad stickstruktur (skog?) snarast för tankarna till en flygbild över ett välmående landskap.
Passa nu på att se dessa ”mästare” innan det är dags för galleriet att göra plats för HDK:s kandidatutställning den 18e.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Vargtimme” med Jonatan Pihlgren på Göteborgs konsthall
LÄS MER:Recension: ”Vi ser inte linsen genom vilken vi betraktar världen” på Röhsska
LÄS MER:Recension: HDK-Valands examensutställning – "Blixtsko" på Röda sten konsthall
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
