Jonatan Pihlgren tog relativt nyss examen från Konsthögskolan i Umeå, men bor och verkar i Göteborg. Det är väldigt roligt att hela Göteborgs konsthall ägnas åt en så pass ”ny” kraft inom skrået. Och en sådan kraftfull, därtill.
Titeln på utställningen är hämtad från Ingmar Bergmans film ”Vargtimmen” och anspelar på den flytande parentes som tidpunkten mellan gryning och natt kan utgöra: ”Timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är som mäktigast” som Bergman uttrycker det.
I Jonatan Pihlgrens verk är det mycket som händer, stor dramatik och världar som blandas och vecklas ut ju mer man tittar. Jag skulle säga att det är lite som att läsa Virginia Woolf, parallellt med en berättelse löper en till, och en till, och en till… allt på samma gång. Och samtidigt upprepas motiv och karaktärer, en skön repetition i denna expressiva känslostorm som målas fram.
Liv och död krokar arm i många motiv, som ofta består av avbildade familjemedlemmar: Partnern och konstnären Rakel Bergman Fröberg, deras barn, hund, vänner. Och så riddaren. Klädd i en rustning av konservburkar ser han på betraktaren med en intensiv blick i många målningar. Man känner sig närmast påkommen. De kraftiga penseldragen blir som en egen form i sig, även i de minsta av verken som bara mäter omkring en decimeter i diameter. Alla är målade lika furiöst.
Det blir som ett mytologiskt bildspel där drömmar varvas med mardrömmar och förvridna figurer, möten som kan uppstå just i vargtimmen. Som i ”Stupad enhörning” där djuret tycks dö mitt i ett vardagsrum. Eller ”Vitsippor och havsbris” där en vålnad eventuellt är på väg att äta svanar.
Konstnären visar att alla upplevelser, mentala som fysiska, är lika sanna.
Utställningen består av omkring 100 verk med fokus på måleri, samt inslag av performance, video och skulptur. Totalt är det fyra rum att upptäcka. I det första dominerar stora målningar jämte små, små verk som lekfullt placerats asymmetriskt runt omkring. Suggestiva spegelbilder skapas i det nyvaxade stengolvet och salens rymd används effektfullt genom att golvet helt enkelt lämnats fritt. Ett smart drag som ger fri passage till Pihlgrens bildvärld.
Några skulpturer som består av långa pinnar nedstuckna i färgklumpar på golvet vajar likt känselspröt och leder in till ett rött, mer dovt rum. En grupp osaliga skulpturer som karvats fram i trä omringas av målningar med mörkare motiv, som riddarnas kamp i ”Bärsärk”, nymålad just för utställningen, eller kvinnan i koma i ”Tidpunktens tecken”.
För varje sal blir det stegvis ruskigare, tills innersta rummet och installationen ”Artefakter” tar vid. Ett minivardagsrum fullt med ting som känns igen från målningarna, en glittrig trollstav eller de glasögon som Pihlgren även bär i det performance som genomförts och filmats i rummet (och som visas där också).
Det finns många både historiska och samtida referenser att hitta hos Pihlgren. Måleriet påminner om både Edvard Munch liksom Lena Cronqvist, men även John Bauers sagovärld. Den andliga världen är tydlig med inslag av änglar och troll, men alla satta i en bekant interiör för att reflektera över vår nuvarande värld. Konstnären visar att alla upplevelser, mentala som fysiska, är lika sanna.
Få yngre konstnärer närmar sig det traditionella måleriet lika vågat som Jonatan Pihlgren, men hans fantastiska detaljarbete visar att det går utmärkt att använda ett klassiskt medium för att skapa något helt eget.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Vi ser inte linsen genom vilken vi betraktar världen” på Röhsska
LÄS MER:Biskopsgården långa och levande historia förändras ständigt
LÄS MER:Recension: ”FINE!” Examensutställning för Fri konst på HDK-Valand på Konstepidemin
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
