Sara Arvidsson: Recension: Christina Skårud & Rebecca Burkhalter på Galleri Thomassen, Isabel Theselius på Galleri Konstepidemin

Nostalgiskt hopp och förtärande eld på stadens gallerier. Sara Arvidsson besöker tre utställningar som passar perfekt i decembermörkret.

ANNONS
|

Ju äldre man blir desto snabbare går tiden. Det är en klyscha, jag vet, men den är ändå inte tagen ur luften. Rebecca Burkhalters utställning ”Grand Finale – The show must go on” påminner mig om livets flyktighet, som inte minst nu, i juletider, ger sig till känna mer än annars.

Utställningen har inspirerats av ett gäng leksaker som tillhör Burkhalter och de sitter nu uppradade i en trappa som leder ned till Galleri Thomassens showroom. Några av de virkade dockorna och små figurinerna möter oss frontalt, andra är mer uppstudsiga och vänder betraktaren ryggen. Man kan få intrycket att de har en egen fri vilja.

ANNONS

Ett verk som passar extra bra i dessa ”fröjdefulla” tider är skildringen av en bortvänd anka i sjömanskostym.

Burkhalters målningar är i sin tur ett slags porträtt av dessa sentimentala föremål. En clowndocka i sparkdräkt och spetskrås kring halsen plirar tillmötesgående med sina sminkade ögon medan en annan docka klädd i rutig skjorta och blommönstrad huvudbonad inte verkar bry sig nämnvärt om att jag är där. Men oavsett vilka temperament dessa figurer än må ha, påverkas de av Burkhalters mjuka och balanserade färgpalett. De blir terapeutiska och sorgliga på en gång. Det går inte att sudda ut kunskapen om att dessa objekt enbart består av garn, plast eller porslin. Ändå verkar de vilja dra oss tillbaka till barndomsåren då man många gånger var övertygad om att ting som dessa var besjälade.

Ett verk som passar extra bra i dessa ”fröjdefulla” tider är skildringen av en bortvänd anka i sjömanskostym. Den heter ”I väntan på Kalle”, en humoristisk vink till både julaftonens tv-program, tomten och Samuel Beckett.

Christina Skåruds såväl måttfulla som fascinerande utställning ”Halofenomenet”, som visas på samma galleri, är likaså märkt av en önskan att finna magiska tecken i vardagslivet. Auror och glorior sprider sig över oljemålningarna. Skenet kan komma från en enslig gatlykta eller en strålkastare på en konsert. Människor förvandlas till frälsare eller falska profeter. Är ljusskenet gott eller illavarslande? Det vet jag inte. Däremot vet jag att sådana här skenbilder kan uppenbara sig när någon har gått och blivit djupt religiös eller har träffats av Amors pilar. Galenskaper som trots allt är accepterade. Skåruds målningar vittnar om en tro som i vissa fall är nödvändig för människans fortlevnad men likaså kan vara dödsbringande om den blir alltför kraftig. Kultledare kan ju vara fatala.

ANNONS

Ska man ge efter för elden eller ska man försvara sig? Det är frågan som väcks i mötet med Theselius konst.

Viljan att mytologisera tillvaron är även märkbar i Isabel Theselius farliga utställning ”I flirted with you all my life” på Konstepidemin där elden slukar en restaurang tillika bowlinghall i Detroit. Historien är i viss mån verklighetsbaserad då den bygger på en traderad berättelse om en diner som brann ner två gånger och ägdes av hennes mans släkt. Prudentliga pennteckningar skildrar folktomma interiörer som hade kunnat platsa i en målning av Edward Hopper. Små, fjäderlätta eldslågor letar sig upp bland spritflaskor och bowlingkäglor.

Det finns oerhört många låtar som handlar om eld. Några exempel: ”Light my fire”, ”Ring of fire”, ”Play with fire”. I Bruce Springsteens låt ”Dancing in the Dark” hittar man textraden: ”Can´t start a fire without a spark”, vilken även har fått sätta titeln på ett av Theselius verk – en charmig kartongskulptur föreställande en uppförstorad tändsticksask.

Ska man ge efter för elden eller ska man försvara sig? Det är frågan som väcks i mötet med Theselius konst. Och liksom Burkhalters och Skåruds verk passar den perfekt i decembermörkret när det nostalgiska hoppet om en frälsare och det fanatiska tändandet av stearinljus eskalerar.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Ljud – våg – vatten” av Anna Liljedal & Gustav Lejelind på Minneshallen, Sjöfartsmuseet Akvariet

LÄS MER:Recension: ”Långsamhetens vällust” av Zheng Bo på Göteborgs Konsthall

LÄS MER:Recension: "Tomten – från Ernst Billgren till ..." på Göteborgs stadsmuseum

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS