Kit Gabriel, Filippa Toremo och sonen Todd från SVT Edits dokumentär ”Pappa utan att veta”.
Kit Gabriel, Filippa Toremo och sonen Todd från SVT Edits dokumentär ”Pappa utan att veta”. Bild: Eva Edsjö/SVT

Nina Morby: Det är svårt att brösta en papparoll

I SVT Edits dokumentär ”Pappa utan att veta” samtalar två män kring känslorna och vilsenheten de kände inför att bli föräldrar. Det är märkligt att deras perspektiv inte lyfts mer i vinterns stora pappadebatt, skriver Nina Morby.

ANNONS
|

Om män tänker på Romarriket så tänker kvinnor på omedvetna graviditeter. Historier om gymnasietjejer som får magknip och sedan föder barn i toaletten. Kvinnor som har lite känningar i ländryggen, går till en vårdcentral och får veta att de är i åttonde månaden. Sånt händer. Oftare än vad som vore lämpligt för oss neurotikergäris och ickebinäris.

Det hände exempelvis influencern Filippa Toremo. Hon trodde att magontet var en förvärrad IBS. I själva verket var hon gravid i vecka 24, alltså 6 veckor efter gränsen för abort.

Hennes del av historien, och om beslutet att behålla barnet, berättades i SVT Edits ”Gravid utan att veta” för ett år sedan. Nu har pappans version släppts under den lite slappt valda titeln ”Pappa utan att veta”. Förlagan var förra årets mest sedda Edit-dokumentär, så varför ändra på ett vinnande koncept.

ANNONS

Där berättar Kit Gabriel, som pappan heter, om den panikartade reaktionen efter beskedet att han gjort Filippa Toremo gravid. De två var bara vänner och ingen av dem hade några planer på att bli föräldrar. Vid tiden upplevde han det som en mardröm, men bland alternativen att fly till Australien, att vara en frånvarande pappa eller en närvarande så valde han ändå det senare. De två flyttade ihop och blev så småningom ett par.

När ”En varg söker sin pod” trendspanade i sitt nyårsavsnitt knep unga pappor en plats på innelistan. ”Inget signalerar ’vald’ och ’alfa’ som att vara en early bloomer med barnvagn”, konstaterade Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. En trogen lyssnare minns även att just Kit Gabriel fått agera exempel till Liv Strömquists spaning om att killar blivit snälla(re).

Kanske ska man kalla det en feministisk paradox, detta att männen uppmanas att prata mer och visa känslor samtidigt som varje sådant försök skjuts ned.

Det vette tusan, ärligt talat. Men under ”Pappa utan att veta” framträder åtminstone hoppet om att det går åt rätt håll. Utöver de grabbarna grusifierade kommentarerna om att ”brösta” faderskapet uttrycker sig Kit Gabriel både insiktsfullt och sårbart om känslorna inför att bli och vara pappa. Det gör även en annan nybliven far i dokumentären, före detta ”Fuck boy island”-deltagaren Jhon Arboleda.

Under en kaotisk middag delar Gabriel och Arboleda sina gemensamma erfarenheter av att plötsligt och oplanerat ställas inför föräldraskapet. ”Jag kände mig som en fluga på väggen” säger Arboleda om parets vårdkontakt under graviditeten. Till skillnad från flickvännen Klara Elvgren kände han sig osynlig under mötena med BVC.

ANNONS

Kanske ska man kalla det en feministisk paradox, detta att männen uppmanas att prata och visa känslor samtidigt som varje sådant försök skjuts ned. Åtminstone när det sker offentligt. Det hade förvånat mig om "Pappa utan att veta” lyckas passera utan att förlöjligas i en Facebookgrupp för palettbladsticklingar. Minns den oändligt kritiserade dokumentären ”Tre pappor”, och vinterns daddy-debatt som nu tycks ha strandat i att det visst inte är synd om papporna, trots att DN:s Kristofer Ahlström är trött på hånet av hans art.

Jag kan inte låta bli att tänka på Annika Fredrikssons dokumentär ”Puss hej då”, som just belyser vårdens misslyckande i att fånga upp nyblivna fäder. Hela 40 procent känner att de inte får tillräckligt med stöd från mödravården i att hitta sin papparoll, enligt en sammanställning från Karolinska Institutet. Man kan tycka att en seriös kulturdebatt om pappornas situation hade kunnat ha örat lite mer mot marken, och diskutera frågor som bränner mer än dad bods och pappahumor (vilket, ärligt talat, är detsamma som Göteborgshumorn).

Är det synd om papporna? Jag vet inte. Men att brösta ett oplanerat faderskap utan stöd från vården verkar sannerligen inte lätt.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:I countryboomen finns vår längtan efter det enkla

LÄS MER:Sexsynen i ”Love is blind” känns förlegad

LÄS MER:Här blir Linda Skugge porr-karaktären Lady Lazarus

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS