Min far har en sorglös inställning till mat. En gång åt han tre portioner ugnsbakad falukorv, potatismos och lingonsylt. Efter middagen synade han burken med lingon framför sig och insåg något egendomligt. Han hade förstärkt sin falukorv, inte med rårörda lingon, utan med flertalet skedar Önos hallonsylt. Ingen skillnad i smak hade noterats.
Yngre män har större anspråk på mat än så, enligt DN:s Kristofer Ahlström (4/1). Den moderna mannen står i köket ofta och länge. Han vårdar sin osso buco som ett juvelskrin. Han rimmar sitt fläsk med kärleksfulla, romantiska snitt. Han visar dessa kunskaper på sociala medier, håller upp sin svampstuvning, spänner sina ådriga bröstmuskler.
Ahlström menar rent av att många män söker sig till matlagning för att undvika andra sysslor. De vill inte ta hand om barn eller städa. De står därför vid spisen och rullar kalvjärpar i fyra timmar.
Det stämmer att allt fler män lagar mat i dag. Men kanske handlar inte detta om att de vill undvika barnuppfostran eller städning. Kanske är det tvärtom: att barnuppfostran och städning bör hållas borta från dem.
I mitt hem ansvarar jag för maten. Något jag först trodde var på grund av min förmåga. Min runda, sydsexuella tolkning av det svenska köket. Efter år av melankoliska resultat har jag insett att det handlar om annat. Bara förra veckan verkställde jag en kålpudding som smakade mårdstrupe. Min flickvän skickar fortfarande inzoomade bilder till mig på en, kort och gott barbarisk, nötlimpa som jag lagade för tre år sedan. Jag står inte i köket för att jag är duktig, utan för att det är enklast så.
Jag ansvarar också för dammsugningen i hemmet, vilket är synd. Korn och gryn undgår min slang. Envisa, nästan intelligenta grupperingar av majs och ärtor gömmer sig för min blick. Vid ett tillfälle sög jag fram en halv kebabrulle som jag lämnat under en byrå. Den tunga, bruna köttrullen skrek som en gris när munstycket fick kontakt. Rödkål och vitlökssås sköt upp i slangen, rubbade dammsugarens ekosystem. Vi fick beställa en ny.
”Det vore lågbegåvat av mig att dra en sådan gräns mellan manligt och kvinnligt”
Det finns absolut män som lagar mat för att de inte orkar ta hand om hemmet. Något deras partners är tacksamma för, och förmodligen har arrangerat. Om en man viker tvätten försvinner kläder in i ett mörkt, okänt skuggrike och återvänder aldrig.
Jag tror givetvis inte att män rent biologiskt är dåliga på hushållssysslor. Det vore lågbegåvat av mig att dra en sån gräns mellan manligt och kvinnligt. Men samtidigt: är inte många moderna, jämställda män fortfarande besynnerligt usla på att städa? Går inte utvecklingen långsamt?
Kanske väljer kvinnor att ta hand om hushållssysslor för att de annars måste göra dem ändå, trots att mannen påstår sig vara klar. De är för trötta för att utbilda sin partner även inom detta område. De vill bara att allting ska bli rätt och lugnt. Låta honom stå i köket och koka svål.
Läs mer på GP kultur:
LÄS MER:Hotet mot Folk är ett steg närmre Stordalens dröm
LÄS MER:Den fula granen på Chapmans är det bästa vi haft på år
LÄS MER:Skämtet om Salming var åt helvete – men det är okej
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
