När Lorensbergs villastad tog form på 1910- talet kunde göteborgarna gå till exempelvis bokhandlaren Gumpert på Östra Hamngatan och köpa trivsamma detektiv- eller pigromaner där den så kallade försynen gärna hade ett finger med i spelet. För den som på 2020-talet intresserar sig för historien känns det som om försynen ännu inte har övergivit de murriga och vänliga gatorna i Lorensbergs villastad: stadsdelen är av en slump omgiven av källor till sin egen historia.
Flanören kan syresätta sin Lorensbergspromenad genom att kvista in på Göteborgs konstmuseum och betrakta motiv från sekelskiftet. Den som vill bestycka sig med villastadens dokument – tabellernas, lagfarterna och kolumnernas vetande – slinker in på Riksarkivet tvärsöver Viktor Rydbergsgatan.
Och den som uppskattar den fjäderlätta visdom som döljs i historiska tidningsspalter behöver blott vandra nedför de hala stentrapporna från Dicksonsgatan via Näckrosdammen till tidningsarkivet på Humanistiska biblioteket.
En av de trivsamma sakerna med Kungliga bibliotekets digitaliserade tidningsarkiv är att materialet inte lättjefullt kan betraktas via mobiltelefon. Av upphovsrättsskäl måste den som vill läsa om göteborgskt 1910-tal besöka ett universitetsbibliotek.
Några eftermiddagar satt jag alltså och läste samma spalter som när Lorensbergs villastad byggdes.
När Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning lördagen den 7 mars 1914 beskrev det som skulle bli Göteborgs vackraste villaområde var reportern framför allt fylld av nostalgi över den lantidyll som skulle gå förlorad. Reportaget manar fram känslan av det kuperade landskapet i slutet av 1800-talet:
Hade man väl kommit förbi vägen, öppnade sig emellertid uppe på höjdplatån vid Lyckan då som nu en förtjusande idyll. Berg och ängsmark i kuperad terräng, en vacker trädgårdsanläggning och öppna fält och lekarne. Det fanns då ett gammalt orangeri på området. Det är det som nu är omgjort till bostad och som bebos av ingenjör Blidberg. Den större byggnaden är överste Grönvalls. Här samlades då gärna ungdom till lekar och idrotter, och det är bekant att det äldsta idrottssällskap, som finnes i Sverige, ”L.S”, har sitt namn efter en pojkklubb som kallades »Lyckans soldater« och som just här uppe hade sitt hemvist. Ombildningen till idrottsssällskap, som bekant ännu ett blomstrande sådant, skedde i oktober 1883.
Ja, Lorensbergs villastad rymmer alltså ett stycke förstklassig idrottshistoria. Lyckans soldater är en av grundbultarna i den svenska idrottsrörelsen. Ett skimmer vilar över berättelserna om detta idrottssällskap. Men inte ens den mest inbitne lokalpatriot brukar veta mer än att Sveriges främste friidrotts olympier Eric Lemming tillhörde Lyckans soldater. Vilka soldaterna var och – framför allt – var denna lycka stod att söka är vanligen höljt i dunkel. Lyckans Väg i Lorensbergs villastad och Lyckans soldater är samma lycka, vilket är ett gammalt ord för jordbruksmark. Här fanns familjen Blidbergs gamla ägor med mangårdsbyggnad och orangeri i det vilda och kuperade bergsområdet med raviner, kanjoner och stup.
När Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning intervjuade Göteborgs stads byggnadschef ”Figge” Blidberg i mars 1914 var huset och orangeriet dödsdömt. Lika dödsdömd var väl år 1914 en liten vagnbod där nio tonårspojkar samlats den 12 oktober 1883 och bildat föreningen LS, Lyckans soldater.
Dessa göteborgska pojkar höll möten i sin bod ungefär där Lyckans Väg i dag går. De satte på pränt att klubben skulle ägna sig åt ”dels skridskoåkning, dels kälkåkning och segling, cricketöfningar, ja i allmänhet taget idrottsöfningar”.
Senare tiders idrottsshistoriker har noterat att LS från sin bod stod för ett spännande flöde till den nymornade svenska idrottssrörelsen. Dessa elever vid Göteborgs Realgymnasium hade inte stånkat med Linggymnastik. De hade pappor som var grosshandlare och gick i storrutiga kostymer. Pojkarna åkte på somrarna till London och tittade på cricket eller fotboll.
Det finns bevarade noteringar om att Eric Blidberg i maj 1884 inför sina kamrater höll ett initierat föredrag med titeln ”Tjuvar och Skälmar i London”.
Idrottshistorikern Roland Jerneryd har i standardverket Hur idrotten kom till stan: Göteborgs idrottshistoria 1800–1950 beskrivit hur pojkarna från Blidbergs vagnbod vid Lyckan fick styrfart på den späda svenska friidrottsrörelsen genom dagliga övningar i cricket, pärk, trissdrivning, spjutkastning, stavsprång, grensprång över häst, diskuskastning, släggkastning, kälkåkning och sparkstötting.
I fem år på 1880-talet höll Lyckans soldater till på dessa branta kullar i Göteborgs södra utkant. I fem år låg den svenska friidrottens frontlinje i Blidbergs vagnbod i nuvarande Lorensbergs villastad. Den göteborgare som i dag flanerar på Lyckans Väg vandrar också i den svenska idrottsrörelsens historia.
Lördagen den 25 november år 1916 hade Göteborgs Handels och Sjöfarts-Tidning en helsida med arkitektskisser över de planerade byggena:
Det som en gång kommer att göra att Lorensbergsstaden blir en av Göteborgs förnämsta sevärdheter är kanske i allra främsta rummet att stadsplaneteknikern, arkitekterna och byggherrarna med underordnade kanske av personliga tycken i både ett och annat avseende samverkat till att av det hela åstadkomma en harmonisk totalbild.
Det är ett halvdussin vackra pennteckningar. Och nederst till höger, som ett pampigt kråkslott med lätt buktande väggar och ominösa skuggspel kring burspråken, syns den villa vid Skyttegatan som år 1916 fortfarande var planerad för skeppsredaren Metcalfe, men som efter hand skulle bli matriarken Ann-Ida Broströms residens. Publiceringen i tidningen var troligen första gången den göteborgska allmänheten fick bekanta sig med den villa som sedermera skulle bli symbolen för Broströmdynastin. Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning har lördagen den 12 januari 1918 ett stort strövtågsreportage på förstasidan. Bilden är tagen från ungefär det nuvarande Landsarkivets plats. Man ser stora mörka fristående tegelvillor i snömiljö.
Några av husen är omgivna av byggnadsställningar. Det ser kargt och strängt ut. I bildens mitt anas två skuggestalter i snön. En av dem är en smula krum. Möjligen bär han något i vänster hand; det är svårt att uppfatta detaljer på den rastrerade bilden.
Här uppe börjar det snart att verka fullbyggt. Flera nya byggnader äro under arbete och torde till sommaren stå fullt klara. Då komma också utan tvivel vägarne däruppe att bli lättare att hitta. Vika vi nu av åt väster och passera Högåsplatsen samt fortsätta ett stycke framåt över obanad terräng så komma vi upp på ännu en ypperlig utsiktsplatå, därifrån den sista av bilderna är tagen. Här är det dock utsikten över staden som fängslar blicken, ty den breder ut sig nära nog som ett flygarefotografi under våra blickar. Härifrån får man också en god föreställning om huru denna nya stadsdel bokstavligen är en erövring från vildmarken. Kort bakom de vackra och delvis rikt utsmyckade villorna breder sig det karga berglandskapet i jungfrulig skönhet och snett mot sydväst står Landalakoloniens vattentorn som en utpost på den västligare bergsryggen och vakar över dess pioniärer.
Göteborgs Aftonblad har den 2 oktober 1918 tre bärande nyheter på sidan 8: ”Stilleståndet på bulgariska fronten”, ”Den inre, tyska krisen” och ”Krigsläget”. En dryg månad återstod av första världskriget och sidans andra rubriker ger en ganska god bild av göteborgarnas vardag denna sista krighöst: ”Potatiskorten komma den 1 december”, ”Högre afgifter för begrafningsplatser”, ”Svår difteriepidemi i Herrljunga”, ”Den stora tygstölden i Vara uppklarad”. Och rubriken ”Fotbollsfinalen till Stockholm” har den olycksbådande nedryckaren ”En skumraskmanöver af Örgryte mot Göteborg”.
Den göteborgare som i dag flanerar på Lyckans Väg vandrar också i den svenska idrottsrörelsens historia.
Sidans bärande artikel har rubriken ”Det senaste tillskottet till Lorensbergs villastad”, och består av en tvåspaltig teckning – en arkitektvision – av den nuvarande Villa Lembke vid Högåsplatsen. Teckningen förmedlar en air av den gamla världen. I förgrunden skymtar ett smäckert ekipage med häst och vagn. Arkitekten har använt att tidlöst trick: hästen är avbildad som om den vore stor som en schäferhund, därmed ter sig också villan betydligt större och palatslik.
Bilden här ofvan visar hur den igår omnämnda nya bostadsvillan å Lorensbergsområdet kommer att ta sig. Den syntes tillfredsställa äfven högst ställda kraf i skönhetsafseende och ett synnerligen värde fullt inslag i den vackra tafla som den här uppväxande villastaden kommer att framvisa. Den Kaplanska villan fyller det enda återstående tomrummet på en lång sträcka af nämnda gata, där förut en mängd villor äro antingen uppförda eller planerade.
Bredvid teckningen från Lorensbergs villa stad ligger ett kort telegram från Petrograd: ”Tyskarna ha gifvit order om utrymmandet av Bjelborow. Artilleri och depåer t.o.m. köksin stallationer ha bortförts.”
Ja, den stora världsbranden var snart över – och i Lorensbergs villastad var draghästarna små som schäferhundar.
En uppskattande artikel publicerades i Svenska Dagbladet den 14 januari år 1917. Stockholm och Göteborg jämförs. Och medan Stockholm, antyder skribenten spetsigt, är upptaget av monumentalprojekt, koncentrerar sig Göteborg på bostäderna:
Västkustens hufvudstad planerar ju några stora byggnadsföretag, men är mera omedelbart upptagen av olika bostadsproblem. Där är småfolkets egnahemsstad Landala redan en organisk och färdig skapelse, där växer just nu rikmännens villastad Lorensbergsstaden …
Göteborgarna får också en antydan inte bara om möjligheterna, utan också om besvärligheterna, om det höga arbetstempot:
Lorensbergsstaden är ett villaområde som är mindre tätbebyggt än Lärkstaden. Det omväxlar skickligt med en rad sammanbyggda villor och friliggande villor med trädgårdar; dess karaktär bestämmes dock i rätt väsentlig grad af de sistnämnda husen, som stå på gränsen till palats utan att i mer än ett par fall öfverskrida den. De se emellertid icke vräkiga ut ens som storleken är ansenlig. […] Stadsdelen växer hastigt i dessa tider, kanske väl hastigt med hänsyn till det önskvärda i lugn och tid för just de rent konstnärliga sidorna och detaljerna af yttre och inre – handtverkare och konstnärer torde vara nästan lika öfveransträngda som några av Göteborgsarkitekterna själva. Problemen äro nog ibland kinkiga, ty marken är en veritabel akropol.
En av de överansträngda kan antas ha varit arkitekten Arvid Bjerke, vars engelska länga på Dicksonsgatan illustrerar artikeln.
Svenska Dagbladet hade den 3 april 1921 en mycket ambitiös helsida som bara kan ses som en hyllning till Göteborg. Rubriken lyder: ”Det nya Göteborg – en arkitektonisk utveckling efter enhetliga linjer”. Tre av sex bilder är från Lorensbergs villastad. De inramar en arkitektskiss som visar ”Det blivande konstmuseet”. Det är det nya monumentala Göteborg: trappan, valven, skulpturerna. Det är en vy som i dag är bekant för alla göteborgare, men som i april 1921 fortfarande var en arkitektvision.
Den magnifika visionen av Götaplatsen är inramad av två foton från verkligheten: Axel Carlanders villa och en del av den engelska längan på Dicksonsgatan. Lorensbergs villastad var alltså en byggarbetsplats. Skeppsredarna och grosshandlarna gick inte i solitär frid. De levde bokstavligen i händelsernas centrum, i en doft av rök och dynamit.
Om Lorensbergs villastad skriver skribenten ”-dh”:
Terrängförhållandenas nyckfulla oregelbundenhet har tillvaratagits i stadsplanen och skänkt stads delen livfullhet och omväxling; bakom denna och övriga moderna stadsplaner i Göteborgs står första stadsingenjör A Lilienbergs betydelsefulla insats.
Det är f.ö. här i närheten Jubileumsutställningen kommer att förläggas. Arbetet har redan tagit sin början. Det spränges, muras och byggas och man gör också i ordning en liten sjö som den att göra den redan i för sig vackra platsen ännu mera tilltalande.
Arton år senare, måndag den 24 juli 1939, var de svenska tidningarna fortfarande försiktigt optimistiska när det gäller den fortsatta europeiska freden, trots att Tyskland betedde sig oresonligt i Danzigfrågan. Men det var också dagen då en stöld i Lorensbergs villastad i Göteborg äntligen kan läggas till handlingarna. Så här skriver Arbetet:
Göteborgspolisen har nu lyckats klara upp ett mer än årsgammalt inbrott i en villa i Lorensbergsstaden i Göteborg, då smycken och andra dyrbarheter till ett sammanlagt värde av 3 300 kr. tillgreps. Förövaren är en 30årig man från Kristianstads län, Lennart Sverdrup. Efter stölden i Göteborg rymde han till Norge, där han blev ertappad efter en del inbrott han begått där, och dömd till ett års straffarbete. Nu har han avtjänat detta straff, ut visats till Sverge och häktats på nytt här.
En lördagseftermiddag satt jag framför tidningsdatorn vid Näckrosdammen. Göteborg ruskade och regnade utanför fönstret. I en fåtölj hade en korpulent dam somnat över Svenska Akademiens tryckta handlingar. Jag läste ett reportage från Svenska Dagbladet från den 2 augusti 1965. Det var ett stort strövtågsreportage av signaturen Tenax, och man kan säga att det gamla Göteborg lever på övertid i reportaget. Det är skrivet på en prosa som är kansli torr och studentikos.
Både skribenten och Lorensbergs villastad ter sig som trivsamma anakronismer.
I augusti 1965 regerar Ann-Ida Broström fortfarande i borgen på Skyttegatan. En sjättedel av villorna bebos av familjen Broström och ”Broströmkoncernen närstående medlemmar av familjeföretaget.”
Numera ägs endast cirka hälften av Lorensbergsvil lorna av privatpersoner, däribland fem av topparna i Broströmskoncernen: chefen själv, skeppsredare Dan-Axel Broström med skön maka Annabella bor Viktor Rydbergsgatan 16, Göteborgs grand old lady fru Ann-Ida Broström Skyttegatan 1 (enda huset vid denna gata!), skeppsredaren Tor Erland J:son Broström Lennart Torstenssonsgatan 4 samt direktörerna i koncernen Leif Janson Högåsplatsen 6 – områdets krön – och Kristian von Sydow Lennart Torstenssonsgatan 3.
I reportaget finns även en kort men fin intervju med den 81-årige ingenjör Erik Magnus som bor på Dicksonsgatan 12. Ingenjör Magnus poserar allvarligt i kavaj och rutig väst vid en fontän och säger:
– Folk brukade säga att huset var framgrälat mellan mig och Bjerke.
Men det intressantaste med reportaget från Svenska Dagbladet i augusti 1965 är nog ändå taxeringsvärdena i Lorensbergs villastad. Jag gjorde en utskrift av tidningssidan, vek in den i kavajfickan och gick nedför backen till Näckrosdammen, svängde upp genom skogsgläntan till Lennart Torstenssonsgatan och fortsatte i Viktor Rydbergsgatans krökning vid Vasaskolan.
På Viktor Rydbergsgatan 16 ligger den enorma tegelvilla där Dan-Axel, enligt Svenska Dagbladet, bodde med ”hustru skön Annabella”. Som privatbostad är det snarare ett palats eller en herrgård i stadsmiljö. Jag stod i det grå duggregnet och slog in taxeringsvärdet från 1965 i Statistiska centralbyråns prisomräkningstabell. År 1965 var taxeringsvärdet för denna magnifika tegelherrgård i Göteborgs stadskärna 450 000 kronor. Det motsvarar i dagens penningvärde ungefär 6 miljoner kronor, det vill säga lite mindre än vad ett radhus kostar i Västra Frölunda. Ja, ibland skapar gamla tidningsklipp fler frågor än de besvarar.
Fotnot: En längre version av denna essä är publicerad i boken ”Lorensbergs villastad” (Max Ström/Hammarviken)
