Mångsidigheten ger botrivsel – det kan jag lova! utropar inspektör Bertil Grafström från Lommafabriken Skandinaviska eternit i annonsen i Göteborgs-Posten den 1 maj år 1964.
Ja, nog var asbestcementen – kallad eternit på Lommafabriken – alldeles enastående mångsidig. Det visste inte blott inspektör Grafström och kommunalrådet Carl Ljungbeck. När den tyske ingenjören Ludvig Hatschek i slutet av 1800-talet upptäckte att cement och det långtrådiga glänsande fibern asbest kunde blandas blev resultatet det perfekta byggmaterialet. Några decennier av världskrig och oroligheter försenade genombrottet, men då kläddes plötsligt Sverige i eternit. Eternit var lätt, billigt, brandsäkert, underhållsfritt och modernt funktionellt. Eterniten tålde västkustens saltvindar. På Orust och Tjörns pinade granitknallar kunde det efterblivna 1800-talets opraktiska, underhållskrävande och rötsprängda träklädsel kastas av och ersättas av en eternitkappa.
Den magiska ingrediensen i eterniten – asbest – var alldeles fantastisk. Nästan alla byggmästarens problem kunde lösas. Kakelugnar, gasspisar och skorstenar isolerades, golvet blev fogfritt, värmeledningar och vattenrör kläddes in. Någon kom på att det var ljudisolerande och blixtsnabbt kläddes skolaulor, konsertlokaler och tv-studior med asbest.
Varvindustrin upptäckte att asbest tål syra och började använda i motorerna. Med asbest blev målarfärgen droppfri och limmet halkfritt.
Asbest var den underbara dunderkuren i ångpannor, ugnar, järnvägsvagnar, bromsar och sjuksalar. Den var sidenvacker.
Den var livsfarlig.
Det märkliga är inte att riskerna upptäcktes så sent, utan att de upptäcktes så tidigt. Redan i början av 1900-talet hade var risken för asbestos – kraftigt nedsatt lungkapacitet – känd.
När den uppsluppna eternitannonsen infördes i GP hade kopplingen mellan asbest och lungcancer varit klarlagd i ungefär tio år.
Det tog ytterligare tolv år innan fabriksledningen i Lomma gav upp och stängde fabriken. Då hade rekordårens personal börjat dö. Symptomen kom med en förrädisk fördröjning, kanske tio eller tjugo år efteråt.
Sedan 1982 är asbest totalförbjudet i Sverige. Det innebär inte att problemet är borta. Den kvarvarande mängden asbest i svenska hus beräknas vara ungefär 400 000 ton.
Alla verkar inte vara bestörta över detta. Naturligtvis har det dykt upp eternitromantiker som vill vårda de gamla grå huskapporna. När en gammal firmaskylt för Lomma Eternit hittades i en källare i Malmö år 2005 var Lommas kommunpolitiker entusiastiska – kanske delvis på grund av att skylten var av emalj och garanterat ofarlig.
Sprit, fartyg, pengar, skottlossning och striptease
