Mölndal är staden som fick Göteborg att blomma

Fabriker, forsande vatten och ett herrans arbete. Det är Mölndal. I sjätte delen av artikelserien ”Superlokalt” besöker GP platsen som var avgörande för Göteborgs utveckling. Mölndal blottar spåren av industrins uppgång och fall – och bjuder på pittoreska byar fulla av historia.

ANNONS
|

November klockan 15, skymning. Ljuset sprider sig upp över tegelhusen. Under den rangliga, smala bron forsar vattnet lika kraftfullt som alltid. Vi är på en plats där fyra stora industriella skeenden skett och där kvarnar spelar huvudrollen.

I denna sjätte del av artikelserien Superlokalt är vi givetvis ingen annanstans än i Mölndal. Den egna kommunen, den egna staden, med stora gröna vidder och en tusenårig historia av hårt arbete och nöje.

Går vi riktigt långt tillbaka hamnar vi i stenåldern, vars spår här syns i form av hällkistor, forngravar, borgar och stensättningar. Vi spolar fram bandet lite: Kvarnen uppfinns. Som konstruktion kom den från Danmark till Sverige, och i slutet av 1200-talet började kvarnar att byggas i Mölndal, som fått sitt namn av ordet Mölna, ett annat sätt att säga vattenkvarn.

ANNONS

Kvarnbyn tog alltså form redan för 700 år sedan och där maldes mjöl till stora delar av regionens bygder. På den vägen blev Kvarnbyn känd för sin verksamhet. Det blev också fröet som såddes för Mölndals framtid.

Naturtillgångarna i området började man att upptäcka ordentligt på 1700-talet. Göteborg hade funnits i ett 70-tal år, och det var dags att utvecklas vidare. Regeringen hade stora förhoppningar för den nya handelsstaden. Men det fanns ingen vattenkraft i Göteborg. Då riktades blickarna utanför stadens gränser till Jonsered och Mölndal, som båda erbjöd vattenfall – en stark, pålitlig källa till energi. Perfekt. Den tar vi del av, tänkte köpmännen i Göteborg.

På 1800-talet blev lilla Mölndal riktigt hett. Pråmtrafiken leddes smidigt på Mölndalsån, fabriker tog snabbt form. De främsta produkterna som tillverkades här var textil, linolja och så papper. I mitten av 1800-talet bodde cirka 2 500 av hela socknens invånare i Kvarnbyn där de också arbetade. Husen byggde de på egen hand, på var sin sida om forsen, och inte sällan med låntagna pengar från arbetsgivaren som på det viset höll ett extra hårt grepp om arbetskraften.

Än i dag, denna kalla, gnistrande eftermiddag kan man knalla ner till Kvarnbyn. Ordet pittoreskt gör sig bra för att beskriva omgivningen, och överallt är vattnet alldeles nära, även om det inte syns, så hörs det. I Kvarnbyn 2023 säljs de kulturminnesbevarade husen för miljonbelopp.

ANNONS

– Jag skulle inte kunna bo här om jag inte bott i samma hus hela livet, säger Lars Grahn, som är historiker och något av en Mölndalsnestor.

Även om gentrifiering har skett i området syns historien tydligt. Här finns Forscaféet och på toppen av byn, ovanför Stora Götafors, en stenbyggnad som en gång var strumpfabrik, men som nu inhyser Mölndals museum. Det är där vi träffar Lars Grahn och hans tidigare kollega på museet som arbetar som antikvarie, Christine Caux Gustafsson. Båda berättar varmt om ett Mölndal i ständig förändring.

– Kvarnbyn var ju väldigt ruffigt. Innan museet flyttade hit låg inte de fina gatstenarna på sin plats som nu. Men den tidigare ägaren av vår byggnad arbetade mycket för att lyfta området och förvandla det till ett kulturnav, säger Christine Caux Gustafsson.

Den förändringen har fortsatt att befästas, även om Kvarnbyn inte är Mölndals centrum längre, så är det ett område som lockar, precis som Spinneriet i Lindome. På båda dessa anrika platser trängs nu ateljéer, designstudior, gallerier och vintagebutiker.

Mölndals faktiska centrum flyttades på 1960-talet ner till torget. Den nya platsen fick dock först liv ordentligt när det började byggas ut till sitt nuvarande läge. Mölndals bro tillkom tio år senare och knöt då också ihop den uppdelning av Mölndal som skedde till följd av motorvägens byggnation rakt igenom staden. Med andra ord ser dagens Mölndal väldigt annorlunda ut, framförallt är det väldigt stort.

ANNONS

Sedan 1971 ingår även Lindome och Kållered i Mölndals kommun, som kallas Mölndals stad. Man bygger också vidare på ”Mölndals innerstad” och har stora visioner för expansionen av staden. Det kan vara lite förvirrande med alla olika namn, men Mölndal har också alltid varit en plats i förvandling. Men stadens historia präglas inte bara av hårt arbete – en annan stor del av Mölndal är dess status som trädgårdsstad. Förr fanns här många växthus och odlingar, och flera ståtliga hus.

Fabrikörer och köpmän ville nämligen komma ut från Göteborg på somrarna när det började lukta av avloppskanalen. Då byggde man även sommarbostäder i Mölndal att fly till. Av alla rika män som kom till Mölndal för både arbete och rekreation, står två av dem ut.

Den ena kom att kallas ”kungen av Mölndal”, David Otto Francke. Han ledde inte bara Göteborgs handelskompani, utan även Rosendahls fabriker som hade hand om flera olika bruk.

Rosendahlsverken var i mitten av 1800-talet dominerande, ägde nedre delen av Mölndalsån och hade egen majoritet inom storindustrin i kommunen. Gick det bra för Francke gick det bra för Mölndal, men gick det dåligt för Francke så …

Efter 25 rekordår slutade det med konkurs för ”kungen” 1879. Under den tiden hann han dock med att bygga sitt modesta sommarhus, som i dag kallas Villa Korndal, eller Kvarnbyvillan – en ljusgul slottslik byggnad i italiensk stil. Francke grundade även en skola och donerade ett sjukhus till Göteborg.

ANNONS

Den andra prominenta mannen heter John Hall, och tack vare honom byggdes det hus som flest utomsocknes kanske tänker på när de tänker på Mölndal: Gunnebo slott.

Liksom Kvarnbyn är Gunnebo sedan 1970-talet markerat som riksintresse. Och det är minst sagt speciellt. Hall, som var en av Sveriges rikaste män, köpte egendomen redan på 1700-talet och engagerade stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg i att bygga ”lantbostaden”. Från dag ett blev Gunnebo vida berömt för sin klassiska arkitektur och dyra inredning. Av alla större gårdar som fortfarande står i Göteborgstrakten är Gunnebo det enda stället som bevarats musealt i nyklassisk stil.

Början på slutet för glansdagarna i Mölndal kom sedan när staten tog över fallen i Trollhättan 1890.

Ett smart drag som så småningom mynnade ut i det, av staten ägda, företaget Vattenfall. Statens manöver skapade en helt annan situation för energi och ekonomi. I samma veva byggdes den elektriska kraften ut vilket klippte bandet mellan industrin och vattenkraften.

Mölndal blev inte lika eftertraktat längre eftersom vattenkraften inte längre ansågs nödvändig. Och det i sin tur, innebar att Kvarnbyns fyra industriella armar av textilindustri, pappersbruk, oljeslageri, och kvarnarbete, höggs av. Under hela 1900-talet dalade arbetet sakta, pö om pö la fabriker och spinnerier ner. 2005 stängde Papyrus, och något år senare även Svenska Oljeslageriaktiebolaget, SOAB, som höll sig kvar längst.

ANNONS

Det som framförallt sticker ut i denna plats rika historia, är relationen mellan Mölndal och Göteborg.

Utan Mölndal inget Göteborg, men utan Göteborg heller inget Mölndal. Ständigt beroende av varandra. Fallens kraft fick Göteborg att blomma för hundratals år sedan, nu säljs Mölndal in med sin närhet till Göteborg och med sina vackra kulturmiljöer.

Mölndals fyra industriella skeenden

Första fasen av industriell utveckling skedde mellan 1830-1879, och det var kraften i fallen som gjorde att arbetet lokaliserades till Kvarnbyn.

Det andra stora skeendet tog fart mellan 1890 och 1920, perioden då fabrikssamhällena dikterade den ekonomiska och sociala utvecklingen i landet.

Tredje fasen bredde ut sig under 1920 och 1974, en tid av hög arbetslöshet fram till krigets slut, och sedan en stor ekonomisk tillväxt därefter.

Sista och fjärde industriella fasen för Mölndal är den som tar vid i slutet av 1970-talet: tjänstesamhällets tid. Mölndal utan fabrikerna, men som ett center för svenskt näringsliv genom elektronik via Ericsson, och läkemedelsindustrin via Astra Zeneca.

En liten guide till Mölndal

– Besök något av de äldre, vackra husen. Som Gunnebo slott, Lunnagården eller Lackarebäcks gård. I den senare bodde grosshandlaren Eduard Boye, som blev känd som poeten Karin Boyes farfar.

– Krokslätts fabriker är också ett vackert gammalt industriområde där man kan promenera runt.

– Kvarnbyn är också värt en promenad, med forsens kraft och all historia på platsen. Trots att byn är upprustad syns här gott om bevis för den hårda industri som funnits på platsen.

– Mölndals museum ligger i toppen av Kvarnbyn och har en stor utställning om livet i Mölndal på 90-talet. Men här finns även ett stort arkiv med vittnesmål och berättelser från de olika fabrikerna i trakten. Och mycket mer.

– Ta en tur till Åbyvarvet och spana efter hästar. I närheten ligger även Dugges ölbryggeri.

– Besök Spinneriet i Lindome och deras stora utbud av kulturella upplevelser. Här finns även kafé och ett 15-tal butiker.

– I Kållered finns det helt nya, jättestora Ikea-varuhuset om man är sugen på moderniteter.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS