Gamlestaden är en broarnas plats. För bilar, bussar, godståg, spårvagnar, fotgängare och cyklister. Det är broar i olika höjd precis överallt, iallafall om man befinner sig på Gamlestads torg. Och förutom fysiska broar finns här också en metaforisk bro. Den som går från en snabbt växande framtid, hela vägen tillbaka till Göteborgs födelse.
Jag tror inte att det på något annat håll i staden finns ett område där man på ett tydligare vis kan möta stadens tidigare uppbyggnad och dess pågående metamorfos. Låt mig förklara. Att gå genom Gamlestaden är att förundras. På ena sidan om torget ligger de gamla fabrikerna, åt andra hållet fryshus och slakthus – och längre in i området den gamla kullagerfabriken (och den nuvarande). Alla mycket vackra, och som sagt gamla, tegelbyggnader i klassisk stil som får dem inom Arkitekturupproret att le förnöjt (gissar jag). Men mitt i allt detta är det som att man får en örfil: Pang! För du är också på en plats där stadsutvecklingen fått accelerera de senaste 15 åren.
Ett nytt resecentrum invigdes här 2018, högt, grått och glansigt. Till och med hållplatsens namn ändrades. Gamlestadstorget vill jag ju egentligen skriva, men det existerar inte längre. Överbyggt och ersatt av Gamlestads torg. En viss namnförvirring har rått sedan dess.
Men låt oss ta en promenad längs bron bakåt i tiden en stund. När Gamlestaden blev till hette det redan då något helt annat. Året var 1437 och Nya Lödöse byggdes upp. Många känner till historien som följde sedan om Kung Gustav II Adolf som pekade ut platsen för Göteborg 1621. Han beslutade nämligen att flytta Nya Lödöse närmare sjöfarten, och handeln. Det var efter flytten som staden fick namnet Göteborg. Kvar österut blev den gamla staden – Gamlestaden.
Sockerbruk och textilfabrik
Hundra år senare kom den där gamla staden åter i ropet. 1733 byggdes Sahlgrenska sockerbruket, där bröderna Sahlgren förädlade socker. Under en period var det Europas största sockerbruk i sitt slag. Hundra år senare igen, öppnades ett spinneri i det då nedlagda bruket. Fabrikernas huvudbyggnad uppdaterades och flera byggnader tillkom, 1875 fanns det redan bostäder och bageri på platsen för de som arbetade i området.
Textilfabriken var också mycket framgångsrik och hade som mest 1500 anställda, vilket gjorde bomullsspinneriet till Skandinaviens största. Och sen då? Jo i början av 1900-talet behövde fabrikerna en egen kraftcentral för att driva verksamheten. Driftingenjören Sven Wingqvist utvecklade då det så kallade sfäriska kullagret. Den snilleblixten blev i sin tur grunden till Svenska kullagerfabriken, SKF.
I många årtionden tuffade det på sådär i Gamlestaden. Det gick bra för fabrikerna, allt fler fick jobb, allt fler flyttade till området, allt fler produkter kunde skapas. 1913 upprättade stadsingenjören Albert Lilienberg planen för den nya stadsdel som vuxit fram. Landshövdingehus byggdes i storgårdskvarter. Områdets verksamma företag var ofta delaktiga i bostadsbygget och genom SKF bildades kvarter som Långa och Koljan. Tack vare alla människor som arbetade inom industrin väcktes det fackliga engagemanget, och 1917 ansåg man att SKF hade på tok för höga avgifter för gas i de bostäder som företaget hyrde ut till arbetare. Därför bildades Göteborgs första hyresgästförening just här.
1960-talet förändrade dock den lyckosamma tiden för industrin i Gamlestaden: Textilkrisen drabbade arbetet och allt fler verksamheter tvingades lägga ner. För många blev det ett område att undvika, och en svår nöt för staden att knäcka. Vad skulle man egentligen med Gamlestaden till?
Under åren som följde efter textilkrisen hotades fabrikerna av rivning men på 1990-talet insåg man att de snarare borde renoveras och bevaras. På den vägen passade mediebranschen på att flytta in och har stannat kvar i området sedan dess. Man kan därför säga att det industricentrum som etablerade sig under hundratals år fortsatte, om än i en annan tappning.
Bingolotto, stadsbryggeri och konsthallens nya hem
För min egen del var det längesedan jag tog en riktig promenad genom området. Bara under min 30-åriga livstid har så mycket hänt här. Det sjuder så att säga i byggnaderna, området verkar genomgå en andra födelse. I dag verkar över 70 företag i de gamla fabrikerna, däribland stora bjässar som Warner music liksom tv-program som Bingolotto, Postkodmiljonären, och en vårdcentral. Men som en blinkning till textilfabriken finns här även Tillskärarakademin.
På torget har som sagt flera nya byggnader tagit form, och ännu fler är på gång. Bakom den rostlika byggnaden som inhyser Världslitteraturhuset (tidigare Gamlestadens bibliotek) byggs studentbostäder. En ny italiensk restaurang öppnar snart och alla ökad rörelse kvällstid välkomnas här då området trots storsatsningar från Platzer fastigheter och Higab fortfarande främst är en plats där folk befinner sig dagtid – på jobbet. Går man dock över en av alla broar till Slakhusets sida av Gamlestaden trängs här ett hantverkarmecka med grönsaksträdgård, Wine mechanics Cityosteriet, Spike brewery med tillhörande restaurang, Paradisets bageri, Stadskupan biodling, och mycket mer. Hit ska också Göteborgs konsthall så småningom flytta nästa år.
– Saker går långsamt och så byggs det mitt i allt här, men vi har längtat efter att det händer något. Här skapar vi någonting som vi inte har någon annanstans i Göteborg, säger Johan Nilzén, vd på Spike brewey när jag kikar in i deras sprillans nya bryggerilokaler som de nyss flyttat in i, tvärsöver från deras tidigare tillhåll i det gamla slakthuset.
Ny och gammal industri hand i hand
Vänder man istället om och går åt andra hållet, bort mot SKF når man dem mjölkigt pastellmålade landshövdingehusen. Här skonades många hus under Göteborgs värsta rivningsrörelse under 1960- och 70-talet då många liknande bostadsområden gick i graven. På långa Artillerigatan hittar du restauranger från världens alla hörn och en vacker promenad in till Kortedala – och så både nya och gamla SKF såklart.
Det är en annan sak som är karakteristik för Gamlestaden. Den gamla industrin är ju kvar på många sätt. Dels genom SKF:s närvaro, dels genom att blicka ner mot Göta älv. Stadsdelen angränsar Marieholms industriområde som breder ut sig med Renova, Vattenfall, Kretslopp & vatten, Återbruket, Alelyckan och så vidare bortåt Hjällbo. Förnyelse, återvinning och nya tag. Tre uttryck som kan sammanfatta Gamlestaden rätt väl.
Tio minuter tar det att åka till Gamlestads torg med spårvagnen från Centralstationen. Står man mitt på torget och lyssnar på trafiken, långtradarnas brus, gnisslet från tåg och spårvagn, sorlet från människor med en glass i handen nere vid Säveån – då kan man också känna all historia i stadsdelen. ”Känn ingen sorg för mig Gamlestads torg” står det på väggen till resecentrumet och visst är det så. Här behöver man inte känna en sorg. Här pågår en symfoni av allt vad stadsliv innebär: Brötig stadsutveckling, möten av kultur, mat, och människors hemliv. Blir man stressad kan man också bara låta blicken följa den ständigt närvarande Säveån som lika stilla som alltid slingrar sig fram mellan Göteborgs framtid och dåtid.
Gamlestaden
Gamlestaden är inte jättestort om man ser till området där folk verkar och bor. Det fungerar som en knutpunkt mellan yttre stadsdelar och centrala Göteborg. Grannar är Kortedala, Hjällbo, Utby, Bagaregården på andra sidan Säveån, och Hisingen på andra sidan älven.
Platzer fastigheter storsatsar i Gamlestaden. Just nu pågår slutfasen för nya studentbostäder, och 2023 inleds även arbetet med kvarteret Utforskaren som ska bli 5580 kvadratmeter och inhysa kontor. 2025 fortsätter utvecklingen med fler arbetsytor, liksom en satsning på kulturverksamhet och grönska.
Higab ansvarar för utvecklingen av Slakthuset som byggdes 1905 och nu utvecklas till ett område för småskaliga hantverkarföretag inom många olika genrer.
Under 1960-talet fanns vad som kallades ”lilla Milano” i Gamlestaden. En italiensk koloni som bildades av människor som flyttat hit för att arbeta på SKF. Tack vare dem fick Göteborg lära sig om den italienska kulturen och grödor som zucchini.
En liten guide till Gamlestaden
Stadsdelen smygstartar egentligen redan vid Ejdergatan i slänten ner från Redbergsplatsen. Om man vill kan man därför hoppa på 6:an och anlända till Gamlestads torg den vägen, då åker man också förbi de gamla fabrikerna lite närmare. Kommer man från snabbspåret anländer man mer pang på torget.
På Gamlestads torg kan det kännas snurrigt. Här är du omgärdad av broar, människor och mycket trafik av olika slag. Ta sikte på Säveån, den kan man enkelt följa åt var sitt håll och på den vägen upptäcka lummigheten och märkbart känna hur området utvecklats under åren lopp.
Avskräcks inte av alla broar, gå på dem istället och se var du hamnar. Det är kringelikrokigt, men du hamnar sällan för långt avsides utan att sedan ledas tillbaka.
Enligt ryktet (och Göteborg & Co) ska Hing Wa på Hornsgatan vara inte bara Göteborgs, utan en av hela Sveriges bästa kinesiska restauranger.
Inifrån Världslitteraturhuset, som fungerar som ett vanligt bibliotek, kan man på våning två se hela vägen bort till Masthuggskyrkan.
På Röhsska museet finns Barockkammaren. Det är en liten den av interiören från Sahlgrenska sockerbruket som bevarats. Troligtvis någons kontor.
GP Göteborgiana
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
