Lundby har ett hjärta av guld

I hela min uppväxt har jag hört berättelser om Lundby och Biskopsgården. Mamma växte upp i båda stadsdelarna. Hon föddes i det tidiga 1950-talets Majorna, men plötsligt uppstod bättre och tryggare möjligheter på andra sidan älven. Flyttlasset gick till ett lägenhetshus i Bräcke vid Lundby nya kyrka och morfars gravplats. Sedan vidare till Biskopsgården. Därför känns det naturligt, åtminstone för mig, att börja den här artikelserien med namnet Superlokalt i just Lundby.

Jag själv växte upp bortåt Kålltorp, mittemot hållplatsen Härlanda för att vara mer exakt. Större delen av mitt liv har jag bott i östra Göteborg. 2023 svek jag dock området och bor nu istället ganska precis tvärsöver älven från vad som kallas Lundby gamla kyrkby. Och där, i kyrkbyn, får jag upptäcka en gren av familjeträdet. Inte bara mitt personliga träd, utan i byn växer rötterna för hela Göteborg, knotiga och starka under marken jämte Lundbytunneln. Lundby gamla kyrkby är grunden till allt som är Lundby i dag, ett hjärta i den här staden, en nod till det förflutna.

I dag är det en omfattande och rätt abstrakt stadsdel. Svår att greppa. Den här delen av Hisingen täcker in så många områden – alla med sin karaktär. Att hitta Lundbys mittpunkt, eller ett slags centrum är inte helt lätt.

Järnålder och medeltid

För att få ett bättre grepp om områdets historia möter jag Ann-Marie Pettersson som är aktiv i Lundby hembygdsförening. Hon håller vandringar i den gamla kyrkbyn och en blåsig måndagsmorgon ger vi oss iväg med start från hållplats Eketrägatan, och den vackra mosaiken i tunneln upp från spåret.

Utgår man från Pressbyrån når man snart Fyrväpplingsgatan. En liten väg in bland husen leder till den norra stenen. En försynt och sned sten med ett hål i på toppen, mer exakt en gammal grindstolpe. Den markerar ingången till den gamla kyrkbyn som har stått där troligtvis sedan 1400- talet då kyrkbyn finns belagd i medeltida brev enligt Landskapsobservatorium Västra Götaland.

Förr var byn inhägnad. Det kan man säga att den är i dag också, men av moderna hus som ploppat upp.

– Mina förfäder har bott i Lundby i fem eller sex generationer, säger Ann-Marie och pekar ut ett träd som stått stadigt på samma plats i flera hundra år.

Det är minst sagt hisnande att vi går på samma väg som hennes farfarfarfars far, eller något sådant har gjort. Den historia som gömmer sig i Lundby gamla kyrkby utgör ett unikt inslag i Göteborg. Just unikt är det enligt Ann-Marie Petterson för att det finns så mycket dokumenterat.

Gamla och nya Lundby

Fotografier, ritningar och kartor som tydligt visar hur Lundby sett ut, och på många håll fortfarande ser likadant ut. Vägar finns kvar. Hus står på samma platser. Här finns kopplingar till Järnåldern, som bautastenarna vid Lundby nya kyrka. Det har hållits ting och funnits offerplats, berättar Ann-Marie.

– Det här är den enda byn i Göteborgstrakten som finns var. Vägen genom byn går på samma vis som den gjort i hundratals år. Många gånger har bilden av platser förändrats så man inte kan ana hur det har sett ut, men så är det inte här.

Det är verkligen att resa i tiden, att gå genom kyrkbyn. På 1500-talet fanns 17 bostäder och på 1700-talet 19 gårdar. Hundra år senare hade den siffran vuxit till 59, och det blev trångt. Samtidigt växte varven fram. Alexander Keillers gamla verkstad blev så småningom Götaverken.

Skeppsbyggandet i Göteborg blev en angelägenhet för Hisingens kajer och stränder.

Innan dess hade Lundby och dess ängar och gårdar varit just det. En plats för jordbruk och självförsörjande småhus. Gröna vidder så långt ögat kunde se. Långsamt ersattes det av ett industrisamhälle. 1927 rullade den allra första Volvo-bilen på Lundbys gator. I dag ligger företagets högkvarter intill Lundby hembygdsförening och skolan mittemot som stått på samma plats sedan 1887.

Adel, bönder och industri

Men samtidigt som bondesamhället härskade i området fanns det även lite flärd och glamour.

Adliga familjer som Eketrä och Stålhandske huserade i trakterna under 150 års tid. Detta fina folk hade kopplingar hela vägen upp till kungligheter. Det är talande att det redan på 1700-talet fanns denna kontrast just i Lundby. Det är både tjusigt och har dåligt, eller kanske tråkigt rykte på samma gång.

På 1300-talet låg ett slott på Lindholmen och i dag är området centrum för innovation och smarta uppfinningar, med exklusiva Slottsberget på toppen. Eriksberg har nybyggda lyxbostäder precis vid vattnet. Samtidigt rapporteras det om ”otrygga kvarter” i många andra av Lundbys områden.

Den genomgående känslan jag får, oavsett i vilken del av Lundby man befinner dig i, är stillhet.

Lummigt och lugnt. Det händer inte jättemycket mellan husen. Få kaféer och verksamheter, men de som finns brukas väl. Kvillebäcken blev redan på 1800-talet något av en egen by, vilket också känns av i dagens uteliv på platsen.

Wieselgrensplatsen har tidigare kallats Lundby centrum och det finns en viss logik i det i och med att det ligger ganska i mitten av dagens stora Lundby.

Framförallt är dock denna stadsdel fortfarande främst en plats där människor bor, och har varit bosatta mycket, mycket länge. Trots att färjorna flitigt far över älven känns det som om få boende på fastlandet lämnar sina invanda kvarter för att upptäcka ”andra sidan” - om man inte åker till jobbet eller studier.

Varvet och Volvo

Det var länge sedan Hisingsåkrarna bredde ut sig nu. Men fortfarande verkar ekon från ett sömnigt och stilla område, med undantag just för hårt arbete och varvsindustri, ljuda starkt om Lundby.

Därför kanske många missar att det pågår en hel del projekt i området. Inte minst om man tittar på Volvos närvaro och framfart.

När min mormor arbetade på företaget under 1960-talet började hon som så många andra vid monteringsbandet. Sedan testkörde hon bilmodeller innan de kom ut på marknaden. Därefter jobbade hon sig upp till kurir på Volvo Penta. Under hennes och kollegernas karriär i företaget växte Volvo snabbt och mycket, och har fortsatt i samma anda. Just nu pågår exempelvis bygget av Campus Lundby. En storsatsning för att gå mot fossilfria transporter – och med planer på att skapa en helt ny stadsdel.

Detaljplanen för Campus Lundby antogs 2019 och det sprängs och byggs för fullt. Labb och kontor ska upprättas och man vill samla ihop Volvos verksamhet till en koncentrerad yta. Planen är att vidga infrastrukturen och locka hit ingenjörer och experter inom transport från hela världen.

– Vi vill öppna upp mer och gå ifrån det här lite halvtrista inhägnade industriområdet. Vi har börjat ta ner staket där vi kan och interagera mer med allmänheten. Att möjliggöra att man kan komma hit och vara här, inte bara om man arbetar på Volvo. Jag brukar säga att vi har funnits på platsen i 100 år och vi ska gärna finnas här i 100 år till. De kommande 10-15 åren kommer det hända mycket här, säger Jenny Jarneholt på Volvo.

”Hem till byn”

Sedan Lundby kom till har området vuxit och ömsat skinn alltefter vad staden krävt av marken, om och om igen. Spår från 1200-talet visar redan då hur speciellt det här området är. Halva Hisingen upphörde att vara norskt 1257. Men allra först ut att bli svenska områden var just Lundby och Tuve. Med dem kom tillgången till havet och hamnen - och utan älven och havet inget Göteborg. Tuve och Lundby är fortfarande ensamma om att i dag tillhöra Västergötland medan resten av Hisingen hör till Bohuslän.

Det jag reagerar mest på kring Lundby är att genom alla århundraden av Göteborgs utveckling fortsätter den gamla kyrkbyn, hjärtat, att pulsera. 1963 revs många av gårdarna. Hökegården är den enda från 1700-talet som står kvar i sin fysiska form med väggar och rum. Men de numera försvunna husen har namngivit nya bostadsområden som Brämaregården, Länsmansgården, Biskopsgården och Sannegården. Via de klassiska gårdsnamnen kallas de boende fortfarande hem till byn.

TEXT

Karin Frid