Bergsjön har alltid varit hem för de modiga

En plats med många kulturmöten och spår av inlandsisen. I sjunde delen av serien ”Superlokalt” besöker GP Göteborgs högst belägna stadsdel: Bergsjön.

ANNONS
|

I höga träd slingrar sig klätterväxter, lavar hänger i grenarna och naturen känns tät, mystisk. Lite som en regnskog, fast kall. Luften är klar. På vissa håll kan man se ut över hela Göteborg.

Bergsjön ligger inklämt mellan Säveåns- och Lärjeåns dalgångar. En plats med tusenårig historia, som ändå är en ungdom i sin bostadsbyggnation. På toppen av ett berg är området både utsatt och tryggt, långt bort enligt många men alltid lika lätt att ta sig till – om man provar.

Som tonåring hängde jag mycket i Bergsjön. Flera kompisar bodde i krokarna och vi brukade bada i sjön som gett hela stadsdelen sitt namn, gick förbi Galaxen och tittade på djuren, handlade i kiosken vid de höga, färggranna husen. Deras vackra väggmålningar fick det att kännas som att man vaggades fram i färg. En gång hittade min kompis mamma en liten grå kattunge i en buske, han döptes till Sirius efter gatan de bodde på.

ANNONS

Historien om Bergsjöns geografiska plats börjar för sisådär 12 000 år sedan. Då flyttade sig inlandsisen över Sverige, och lämnade spår just här. Vid Stratosfärgatan och Atmosfärgatan syns två jättegrytor, hålrum i berget. Under istiden var Bergsjöns topp faktiskt ett av få områden som låg över havsytan. Ett berg att lita på med andra ord.

Husen i byarna övergavs på 1950-talet och tio år senare började Göteborgs kommun tvångsinlösa torpen som stod kvar.

Men det var först på 1800-talet som folk började bosätta sig i området. Då var marken en utjord, öde och stilla, betäckt av ljung som gjorde jorden svår att bruka. Folk bosatte sig i byar som Dykärr, det som i dag är Rymdtorget. Ett annat område som tidigt beboddes var Gröna Vrån, numera Galileis gata.

På 1920-talet byggdes Gärdsås egnahemsområde, den första moderna bebyggelsen i Bergsjön. Området blev populärt bland arbetare vid Gamlestadens fabriker för sin närhet till naturen, men det var fortfarande bökigt att ta sig ut. Vägarna var dåliga. Barnen fick gå i skola i Utby eller Partille och vandra åtta kilometer tur och retur varje dag. Sedan byggdes Kortedala klart på 1950-talet, och skolundervisning blev mer lättillgänglig.

Bit för bit expanderade Göteborg under den här tiden. Bergsjön var först avsatt som grönområde på grund av den där besvärliga ljungen och det kuperade landskapet. Men marken behövdes till bostäder och vägar. Husen i byarna övergavs på 1950-talet och tio år senare började Göteborgs kommun tvångsinlösa torpen som stod kvar.

ANNONS

På 1960-talet tog en ordentlig förändring fart: Nya Bergsjön skulle formas. Det satsades, det rationaliserades, det byggdes snabbare och snabbare – det var, det numera utskällda, miljonprogrammets tid. Hälften av egnahemshusen i Gärdsås jämnades med marken och 1967 kunde de första personerna flytta in på en gata med namn hämtade från rymden, Merkuriusgatan.

Rymdtemat fick fäste, och speglar händelser både i omvärlden liksom i stadsplaneringen. Det som låg i tiden när Bergsjön byggdes var rymdupptåg. Satelliter skickades vida bort och en man gick på månen. På planeten Tellus började man samtidigt att prata om ”satellitstäder”, ett kodord för förorter som likt satelliter rörde sig självständigt runt, och utanför stadskärnan, i en cirkel.

Bergsjön blev den högst belägna stadsdelen i Göteborg, och ett praktexempel på satellitstad. I boken som utkom 2006, ”Bergsjön inifrån” uttalar sig den dåvarande nämndordföranden i stadsdelsnämnden Bergsjön, Anna Johansson (S) så här: ”Bergsjön är en stadsdel med både höga berg och djupa dalar, bokstavligt och bildligt talat”. Det är fortfarande en rätt bra beskrivning. Under många år har området fått utstå ett dåligt rykte, fördomar florerar om denna ”utsatta plats där det bara bor invandrare”. Men så är det såklart inte.

Och visst bor det många som flyttat till Sverige i stadsdelen. Redan under 1970-talet kom många assyrier och finländare att bosätta sig i Bergsjön, exempelvis. Så från början har här funnits en stor blandning av människor och berättelser.

ANNONS

Besöker man stadsdelen i dag syns också spåren av alla ideella krafter och det engagemang som ligger bakom alla dem föreningar som under åren startats här för att stötta och inspirera lokalbefolkningen, för att bygga ett sammanhang för varandra.

Ett modernt exempel finns i Bergsjöns centrum, vid Rymdtorget. Här ligger en liten galleria och karakteristiska vita höghus med balkonger vars mönster går i blått, som mosaikplattor. Bakom dem skymtar en rödorange bjässe, ombyggnationen av Familjebostäders stora lägenhetshus på Tellusgatan som nominerades till årets bygge 2019. Går man förbi gallerian vars vägg sedan 1995 bär vackra muralmålningar av Jan Persson som illustrerar boken ”Mästaren och Margarita” av Michail Bulgakov, kommer man till det nya, glänsande glashuset: Bergsjöns kulturhus.

På invigningen förra året köade folk in till huset som inhyser kafé, bibliotek, och som utöver det anordnar ett digert program och tillhandahåller många kreativa rum för olika konstnärliga inriktningar. Allt från musikproduktion till keramik, konserter och konstutställningar.

Sufi Safavi är producent på kulturhuset. Han flyttade till Sverige från Iran för 35 år sedan och spelade en gång på 1990-talet med sitt gamla band på Bergsjöns tidigare, numera rivna, föreningshus. Hans fokus på kulturhuset är att samverka med stadsdelens många föreningar.

– Jag minns hur svårt det var att komma in i kulturen här, att man behövde hjälp. Här pratar vi mycket om det, och berättar om hur saker fungerar i samhället, och att man alltid kan komma till oss på kulturhuset, det är ett hus för alla, säger Safavi.

ANNONS

Han har upplevt stadsdelens förändring de senaste åren och menar att det nya kulturhuset gjort mycket för området. Nu finns det en given plats att gå till, och ett livligare besöksliv på det gamla torget. Kulturhuset huserar också flera offentliga konstverk, som stenskulpturer av Haky Jasim och textilverket ”Hus i hemlandet” som skapats av kvinnocenter i Bergsjön, lett av konsthantverksledaren Zdenka Kalisky.

– Kulturen har en viktig funktion i att demokratisera samhället, precis som arkitekturen. Det märker man här. Folk ska känna samhörighet, att det är lika mycket mitt som någon annans. Hur vi planerar ett område är avgörande för hur folk rör sig, och hur hemma det känns. Nästan varje vecka möter jag folk på kulturhuset som aldrig ens besökt Bergsjön tidigare, så jag är glad att allt fler hittar hit, säger Sufi Safavi.

Bergsjön är en speciell plats. Ett område där många kulturer samsas, stöts mot varandra, och där mötet mellan världar blir påtagligt. Här ligger därför många kulturella föreningar, som Irakiska kulturhuset, paraplyföreningen Navet, förlaget Daidalos, årliga Tellusfestivalen … Listan kan göras väldigt lång.

Att våga sig på nya projekt och öppna ögonen för olika sätt att leva på, det sitter i Bergsjöns själ. Se bara på ekohuset Bågskytten som byggdes för Assyriska föreningen 1994, eller Stacken, det första kollektivhuset i sitt slag i hela Sverige, som tog form på 1980-talet. Här har folket på plats alltid drivit stadsdelen framåt med nya projekt – mitt på en bergstopp i staden.

ANNONS

En liten guide till Bergsjön

– Besök Kulturhuset. Här finns allt du kan önska, bibliotek, fika, keramikstudio, syjunta, musikproduktion, filmvisningar, sagostunder, studierum, och en vacker arkitektur.

– På Rymdtorget som ritades av arkitekten Bo Cederlöf ligger en kyrka med spännande arkitektur av samma arkitekt. Här finns även muralmålningarna av Jan Persson som illustrerar ”Mästaren och Margarita”, samt en stor ny lekplats med en båt barn kan klättra igenom.

– Ta en promenad vid den faktiska sjön Bergsjön, som ligger 100 meter över havet, och som skapades av inlandsisen. Här är naturen strålande och vattnet djupt. Sjön har också gett upphov till skrönor av olika slag, som att den står i direkt förbindelse med Genèvesjön i Schweiz. Många har även hävdat att den är bottenlös. Dess egentliga djup uppskattas vara omkring 10-12 meter.

– Åk upp till toppen av Siriusgatan där du kan se de typiska skivhusen i pastellfärg. Tidigare var de grågula men i början av 1990-talet rustades de upp och fick sitt nuvarande utseende.

– I närheten av Siriusgatan ligger Galaxen, en av få bevarade stadslantgårdar. Här finns stall och ridslingor, samt promenadvägar och odlingar.

– Vattentornet som byggdes redan 1966 fortsätter på rymdtemat och liknar närmast ett slags ufo. Det ritades av arkitekten Jan Wallinder.

Kort historia om Bergsjön

När Bergsjön byggdes beskrevs det, likt många andra förorter som formades i samma tidsanda, mycket positivt. Äntligen fanns rymliga lägenheter och ett stabilt bostadsområde att erbjuda. Men ganska snabbt svängde den bilden, främst genom att media rapporterat om platsen mycket negativt. Bilden målades snabbt upp av ett problemområde, ofärdigt och tomt på liv, utsatt. Miljonprogrammet som eget ord får därtill en negativ laddning som påverkar de områden som byggdes då. Samtidigt har alltid boende i Bergsjön vänt sig mot svartmålningen. Redan under tidigt 1990-tal anmäls en SVT-dokumentär till Granskningsnämnden för faktafel av upprörda grannar i Bergsjön. Samtidigt har det också funnits reella gängproblem och kriminella nätverk i stadsdelen, men som så ofta är det inte hela bilden. Många har valt att flytta ifrån stadsdelen och nu pågår flera projekt för att möjliggöra bostadskarriär inom Bergsjön, och att stadsdelen ska vara en plats där man vill stanna.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS