I Håkan Nessers roman ”Levande och döda i Winsford” anländer en medelålders kvinna en mörk novemberkväll till staden Winsford i sydvästra England. Tillsammans med sin hund bosätter hon sig där, i ett ensligt beläget stenhus.
Hon utger sig för att vara någon annan, och vandrar runt på hedarna i dimman, bland vildhästar, ogästvänliga buskar och snår.
Den gåtfulla berättelsen, som klarnar successivt, kretsar kring viljan att fly sitt gamla jag och skapa en ny identitet. Att mitt i livet försöka göra upp med sitt förflutna.
När den drygt tio år gamla deckaren nu filmatiserats får vi fler pusselbitar kring den mystiska huvudpersonen redan från start. Tyvärr går en hel del av romanens förtätade psykologiska spänning förlorad i översättningen.
Filmens deckargåta blir lite förutsägbar och banal.
I filmen möter vi den kända tv-programledaren Maria som lever ett välordnat övre medelklassliv liv i Stockholm. Nu har hennes make Magnus, en uppburen professor och kulturman, precis hängts ut i media anklagad för våldtäkt. Paret bestämmer sig för att resa utomlands. Hon föreslår England. Han bestämmer Marrakesh – men först ett stopp i Polen hos hans gamle vän som just gift om sig.
I lyxvillan i Polen fortsätter Magnus att festa och bete sig stötande som den egoistiske, uppblåste mansgris han tycks vara.
Långfilmsdebuterande Malmöregissören Caroline Ingvarsson förhåller sig fritt till originalromanen och renodlar dess många skilda historier och parallella spår. Dialogen är tydlig, och grälet eskalerar när Maria konfronterar sin man i polisärendet.
Väl i Winsford är Maria redan psykologiskt ångestriden – och vi känner till varför (plus får fler detaljer i tillbakablickar). Hennes paranoia tilltar under vistelsen utomlands, då hon också lär känna och inleder en romans med grannen i några trevande scener.
Mest vandrar hon – som i romanförlagan – runt i det vindpinade landskapet. Här till dramatisk stråkmusik, i sällskap av sin eleganta hund, en grå Weimaraner. Sin mobil har hon grävt ner i trädgården och nu arbetar hon med att färdigställa sin makes nya bokmanus. Filmens deckargåta blir lite förutsägbar och banal. Styrkan ligger i stället i hur berättelsen – post #metoo och krisen i Svenska akademien – betonar det obehag du som kvinna ofta tvingas utstå i ett patriarkat. En nedvärderande attityd som kan ta sig många olika uttryck.
Som offentlig tv-profil är Maria här förföljd av en stalker och samtidigt hunsad och tagen för given av en förtryckande make. En man som dessutom utnyttjar henne som gratis korrekturläsare och okreddad spökskrivare under ett helt äktenskap.
Läs mer på GP Kultur:
Titta också på:
”Gone girl” (David Fincher, 2014)
”Lida” (Rob Reiner, 1990)
”Carambole” (Daniel Lind Lagerlöf, 2005)
