Biblioteken är kvinnornas plats – experterna oroade över ojämlikheten

Är bristen på jämställdhet på biblioteken något som diskuteras i branschen? Helena Jannert, utvecklingsledare på Göteborgs bibliotek och kulturhus, suckar lite när hon får frågan.

– Ärligt talat tror jag att man har gett upp. Det hjälper ju inte att bara prata och prata, något måste göras.

En svensk biblioteksanställd är i fyra av fem fall en kvinna. Två av tre låntagare är kvinnor och andelen kvinnor som har besökt ett bibliotek det senaste året ligger ungefär tio procentenheter högre än andelen män. Kort sagt: Män varken jobbar på, eller nyttjar, bibliotek lika mycket som kvinnor.

– Om man aldrig ser män på biblioteken är det inte till glädje för verksamheten, säger Helena Jannert.

Bristen på manliga läsande förebilder anses vara en orsak till att pojkar läser mindre än flickor, något som ger dem en nackdel i skolan. I den internationella mätningen PISA 2022 visar det sig att 30 procent av Sveriges pojkar räknas som svaga läsare. Bland flickorna är andelen 18 procent. Bokläsandet överlag minskar i Sverige. Förra årets statistik från SCB visar att närmare hälften av alla män aldrig läser böcker på fritiden.

– Även om man inte pratar om bristen på manliga bibliotekarier vill jag hävda att man pratar om pojkars läsning och behovet av positiva förebilder för läsning, säger Helena Jannert.

Eftersom de manliga förebilderna inte finns på biblioteken får man söka dem på annat håll, berättar hon. Till exempel genom att bjuda in representanter för traditionellt manliga yrken som läsande förebilder.

– Det kan vara brandmän eller poliser. Biblioteken måste spegla samhället, både vad gäller kön, bakgrund och ålder. Det har betydelse att kunna spegla och känna igen sig. Forskningen visar att läsning är viktig. Lyckas vi inte nå pojkarna lyckas vi inte nå ett jämlikt samhälle, säger Helena Jannert.

Bristen på jämställdhet lockar inte till debatt

En man i biblioteksvärlden som tagit upp ämnet är Tommy Bildström, bibliotekschef i Nordmaling. Redan för tre år sedan sammanfattade han bibliotekens misslyckande inom jämställdhetsområdet i en debattartikel i branschtidningen Biblioteksbladet. Han förundrades där över att könsobalansen inte tycktes väcka upprördhet och engagemang och menade att könsobalansen bland biblioteksanställda måste betraktas som misslyckat jämställdhetsarbete.

”Talar man i termer som pojkars läsning så tycker jag att det är svårt att närma sig frågan utan att ge oss själva bakläxa." skrev han. Men trots att det redan då fanns tydliga siffror på pojkars dåliga läsning fick hans oro inte mycket gehör.

– Det var egentligen mest tystnad som mötte mig. En person sa att könsfördelningen i samhället alltid var till fördel för män, så att det var bra att det jämnade ut sig, berättar han.

Fram till för några år sedan fanns ett expertnätverk för jämställdhet på bibliotek som drevs av medlemmar i intresseorganisationen Svensk biblioteksförening. När jämställdhetsnätverket startade år 2006 möttes det av skepsis från bibliotekschefer och kollegor, berättar en av grundarna Tilda Nordstierna, som i dag bytt karriär och är präst i Göteborgsområdet.

– ”Vad är problemet, ni är ju bara kvinnor?” fick man höra. Vi ville ställa frågor om varför det är så mycket kvinnor anställda på biblioteken och hur vi kan komma vidare, säger hon.

2017 lades expertnätverket för jämställdhet på bibliotek ner på grund av bristande engagemang för frågan, den hänvisades i stället till HBTQ-expertnätverket. Att samla ”mångfaldsfrågor” under ett paraply är något Tilda Nordstierna känner igen från sin nya arbetsplats. Hon är tveksam till om det gynnar de enskilda frågorna att klumpa ihop dem på det sättet.

– Det är samma i Svenska kyrkan, allt ska samlas under samma paraply. Men hur kan man då arbeta med likaberättigandefrågorna var för sig? undrar Tilda Nordstierna.

Utbildningarna lockar inte män

Enligt Helena Jannert är främsta orsaken till kvinnodominansen bristen på män med bibliotekarieutbildning. Till de 21 bibliotekstjänster som annonserades ut i Göteborgs stad förra året var endast 29 procent av de över 1 300 sökanden män. När kompetenskraven gåtts igenom var det elva procent av dem som sedan gick vidare till intervju. Endast två tjänster gick till manliga sökande.

– Vi i biblioteksvärlden måste givetvis arbeta med bilden av vad ett bibliotek är, och vem som arbetar här. Men vi anställer efter kompetens och i dag är det svårt att hitta män med rätt utbildning, säger hon.

Ungefär tre av fyra som läste en bibliotekarieutbildning hösten 2023 var kvinnor.

– Universiteten måste se över hur de rekryterar till bibliotekarieprogrammen och vi behöver hjälpas åt att ändra bilden av vad ett modernt bibliotek är, säger Helena Jannert.

Maria Ringbo är programansvarig vid bibliotekarieprogrammen vid högskolan i Borås som håller i en av de största utbildningarna inom biblioteksområdet. Hon menar att det görs en hel del för att locka män.

– Vi har ett medvetet tänk kring bilder och text i olika annonskampanjer för att målgruppen män ska känna sig inkluderade, säger hon.

Anna Sjögren är docent i nationalekonomi vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. Hon har studerat varför kvinnor och män väljer olika karriärer.

– Skillnader i intresse för litteratur, vikt som läggs vid lön, karriärmöjligheter och andra faktorer som relaterar till arbetsmiljön – som att yrket är kvinnodominerat och till stor del ett serviceyrke – allt detta kan spela roll, säger hon.

Kvinnor dominerar även läsfrämjande insatser

Göteborg har utsett sig själv till “Staden där vi läser för våra barn”. Projektet har stora jämlikhetsambitioner och pojkar inom olika grupper som har sociala eller ekonomiska svårigheter är identifierade som särskilt värda att stötta för att öka läsviljan. Just läsande förebilder lyfts fram som en viktig faktor som främjar läsning, men bland projektets 19 läsambassadörer finns inga män.

Läsambassadörerna rekryterades från olika verksamheter som har folkhälsouppdrag, som hälsotek och Tidigt föräldrastöd. Målet var att hitta flerspråkiga personer med kompetens att samtala och informera i olika sammanhang.

– Majoriteten var då och är förmodligen fortfarande kvinnor. De personer som hört tals om satsningen och själva kontaktat oss för att kunna bli Läsambassadörer har också varit kvinnor, säger Helena Jannert.

Det har inte gjorts några riktade försök att hitta manliga läsambassadörer.

Läsambassadörerna i Göteborg finansierades delvis med pengar från Kulturrådet, som delar ut statliga pengar till läsfrämjande projekt. Myndigheten ansvarar också för att sammanställa kunskap om hur man bäst främjar läsning. Medvetenheten är hög om att männen är i minoritet på biblioteken.

– Det finns många fler kvinnor än män anställda på biblioteken. Det gör att det finns för få manliga förebilder på biblioteken. Det är ett problem som tål att adresseras, säger generaldirektör Kajsa Ravin, som också är ordförande i Läsrådet, en av regeringen inrättad grupp som ska bidra till det läsfrämjande arbetet och lämna förslag på olika insatser.

Kulturrådet är en så kallad JiM-myndighet (Jämställdhetsintegrering i myndigheter) och ingår i ett utvecklingsprogram för att stärka arbetet med jämställdhet. Myndigheten har också arrangerat en läsfrämjandeträff på temat ”Läsande förebilder.” Vissa projekt som har fått stöd har haft insatser för att få just pojkar och män att läsa. Däremot stöttar de inte några projekt som direkt adresserar andelen män som är anställda på bibliotek.

– Vi kan inte ta ansvar för vilka som anställs på biblioteken, säger Kajsa Ravin.

Kulturrådet följer upp utfallet av sin bidragsgivning. I myndighetens årsredovisning framgår att kvinnodominansen är stor i de projekt som får pengar till läsfrämjande och till bibliotek.

– Vi är väldigt noga med att inte påverka det kulturella innehållet utan att stötta dem utifrån den relevans som de har, säger Kajsa Ravin.

Har Kulturrådet något särskilt uppdrag eller stöttas några särskilda projekt för pojkars eller mäns läsning?

– Vi har de nationella litteratur- och läsfrämjandemålen och de utgår ifrån att alla ska ha möjlighet, utifrån sina förutsättningar, att kunna läsa och ta del av litteratur. Det är vår utgångspunkt och vi detaljstyr inga projekt.

Kajsa Ravin understryker att Kulturrådet ser allvarligt på den statistik som visar att pojkar läser mindre och i lägre utsträckning tar del av kulturlivet än landets flickor. Men precis som Helena Jannert lyft fram verkar fler manliga bibliotekarier inte vara i fokus, utan förebilderna får sökas på annat håll.

– Frågan har ju uppmärksammats, inte minst genom det har funnits projekt för läsfrämjande, till exempel med idrottsföreningar och pappor som läsande förebilder.

Men borde inte Kulturrådet ta tag i bristen på jämställdhet i en så för läsandet viktig verksamhet som de kommunala folkbiblioteken?

– Det är viktigt att komma ihåg: Vad är rollerna i det offentliga systemet. Kulturrådet är en statlig myndighet och vi styr inte folkbiblioteken i sin verksamhet. Vi ska inte ta över något arbetsgivaransvar eller lägga medel på att anställa särskild personal till folkbiblioteken.

LÄS MER:Varför läser inte män: ”Vi tycker om att uppleva saker"

LÄS MER:Fåfänga kan få unga män att läsa

LÄS MER:Så blev Lasse och Maja Sveriges mest älskade detektiver

Gunnar Rensfeldt

Eva Emmelin