Kombinationen av klassiskt kluriga deckarmysterier, en sömnig småstad att känna igen sig i och ett brokigt persongalleri av vuxna med lite skavigt beteende har lett till ett fenomen så utbrett att det fått ett eget namn: Lassemajaträsket. En plats som kan vara svår att ta sig ifrån.
– En gång var jag på en föreläsning om läsning och språkutveckling, där talaren sa att ”när barnen kommer in i Lassemajaträsket kan problemet vara hur de ska ta sig ur och ta nästa steg i sin läsutveckling”. Det finns ju mer avancerade texter än mina. Precis då såg hon mig i publiken, det blev både roligt och lite pinsamt, berättar Martin Widmark, författaren till de nu 32 böckerna om kompisarna Lasse och Maja och deras detektivbyrå.
Sedan det första mysteriet med en stulen diamant 2002, har en rad rån, inbrott, stölder missförstånd och mysterier retts ut av de bägge skolbarnen som fyller i luckorna där den välmenande, men kanske inte alltid knivskarpa kommissarie Randolf Larsson inte räcker till.
Martin Widmark är Sveriges mest läste författare
Böckerna har översatts till över 40 språk, vunnit en rad utmärkelser och blivit tv-serie, julkalender, sällskapsspel och snart åtta filmer – varav den senaste blev en av de mest sedda på bio 2022. I en tid då litteraturhyllan för barn svämmar över av rafflande äventyr om övernaturliga världar och utvalda barn, fungerar uppenbarligen ett klassiskt deckarmysterium i en sömnig småstad utmärkt.
– Det är ganska fascinerande att den värld jag skapade för 20 år sedan fortfarande har samma ramar och samma karaktärer. Det kanske inte är svårare än att jag alltid försöker titta på vuxenvärlden genom barns ögon, säger Martin Widmark, som förutom författare är mellanstadielärare och har arbetat på en skola i Rinkeby i Stockholm i tio år, och även med svenska för invandrare.
”LasseMaja”-serien ihop med böcker om bland andra ”Nelly Rapp” och ”Halvdan viking” har gjort honom till Sveriges mest läste författare.
Många av karaktärerna är återkommande, det är museichef Barbro Palm, juvelerare Muhammed Karat, baristan Dino Panini och en inte så lite prillig präst. Bland många andra. Lasse och Maja själva är två ganska vanliga barn vars karaktärer inte sticker ut så mycket åt något särskilt håll. De vuxna i Valleby däremot, är yvigare i sina karaktärer.
– I barns ögon är vuxna ofta lite för mycket av allt. Lite för prilliga, lite för kära, lite för snåla, lite för koleriska. Det måste få vara en aning skruvat, men inte för mycket för då blir det larvigt, säger Martin Widmark.
Tycker om mångkultur
Karaktärerna kommer från hans egen bild av hur ett samhälle skulle kunna få vara.
– Jag själv tycker om ett mångkulturellt samhälle, där man kan träffa på människor som har andra åsikter än en själv. Det vore för jäkla tråkigt om alla vore som jag. I den mån jag har en agenda så är det att människor ska få vara som de är. Valleby är lite min idé om ett drömsamhälle, där det är tryggt, tillåtande, spännande och roligt.
Om Valleby finns på riktigt? Han får ofta frågan av läsarna. Och nej, enligt kartboken gör det inte det. Och det är bra, då får författaren bestämma själv och behöver inte förhålla sig till var korvkiosken faktiskt ligger. Han får regissera sitt eget universum en stund.
Men ibland regisseras samma universum av någon annan, bokstavligt talat. Det är meningen att det ska vara höst och Halloween då den kommande LasseMaja-filmen utspelar sig. Men april är april och nu ligger snön flera decimeter djup över Alingsås, där ”LasseMajas detektivbyrå: Maskoten som försvann” spelats in under vårvintern.
Filmteamet i stadsparken får rodda om lite, men ingen större skada skedd. En av många fördelar med att jobba med den på samma gång vanliga men också lite skruvade värld som är Valleby är att det mesta kan hända. Och händer också.
– Martin Widmark brukar prata om en Vallebylogik, det kan vara lite upp och ner och plötsligt börjar det snöa i april. Det gör mig lugn. Allt kan hända i Valleby! Det behöver inte vara så tillrättalagt, vilket är underbart, säger Tina Mackic, regissören bakom den kommande filmen. Just det skeva och inte så tillrättalagda kan också vara en viktig poäng, och inte bara något som lockar till skratt. Det som inte är så polerat behövs.
– Framför allt tror jag att det blir allt viktigare med tanke på den digitala eran vi lever i, alla sociala medier och ytan som finns där. Tiden innan barn kommer upp i en ålder där de blir självmedvetna är så värdefull och fin. Vi vuxna har lite att lära där och behöver bli påminda om det. Allt måste inte vara så perfekt, säger hon.
Och hon borde veta – hon är själv hjärnan bakom svensk barn-tv:s största succé sedan Björne syntes i rutan: Sommarskuggan. En obestämd figur som är lika delar kittlande läskig och rolig, och med ett lustfyllt hemknåpat utseende.
– Med Sommarskuggan har jag jobbat mycket med spänning, rädsla och humor. När man jobbar med barnkultur måste man ta det man gör på allvar och ha höga förväntningar på barn. De är jättesmarta! Man måste höja ribban mer än man tror, annars kommer barnen tycka att det är töntigt, säger Tina Mackic.
Tillsammans har Martin Widmark och illustratör Helena Willis hittat den där rätta nivån. Hennes bilder av Lasse, Maja och det breda persongalleri som Valleby bjuder på kan bäst beskrivas som generösa. Det är kanske inte helt raka linjer och perfekta näsor men roligt, yvigt och bjussigt.
– Det får inte bli för gulligt, eller medvetet barnsligt utan gärna lite rivigt och lite tokigt, snett och vint och inte mesigt, säger hon och menar att det kan vara en skandinavisk sak.
– Vi är väldigt stora i Polen och de skandinaviska länderna, men i exempelvis Tyskland tror jag att man uppskattar gulligare bilder och världar mer, säger Helena Willis.
Vad är det som gör att de här berättelserna fungerat så bra?
– Jag tror att det är någon slags kombination av den här tokroliga, snälla världen med alla knasiga människor, att både tjejer och killar kan identifiera sig och att det inte tar slut. Vi jobbar på Martin och jag och det kommer nya böcker hela tiden.
En trojansk häst för att få barn att läsa
Om man skulle fråga författaren vad hemligheten är? Till stor del att han fortfarande har så himla kul när han skriver.
– Det är en underbar ålder att skriva för, samtidigt fruktansvärt krävande. Sedan är deckaren som genre unik för att man själv börjar gissa vem som har begått brottet, och läser vidare för att få reda på svaret. Det är en stark läsfrämjande ingrediens. Sedan försöker jag skriva både för vuxna och barn, så att man gärna sätter sig tillsammans och resonerar vilket ger en väldigt mysig stund.
Mysteriet och klurandet fungerar lite som en trojansk häst för att få barn att upptäcka och komma i gång med läsning. För finns det en devis Martin Widmark upprepar så är det den om språkets betydelse – att läsa för ditt barn är ett vaccin mot utanförskap. Om du kan läsa så har du möjligheten att bli vad du vill.
Parallellt med sitt författarskap och lärarjobbet tog han initiativ till projektet ”En läsande klass”, som syftade till att få låg- och mellanstadielärare att avsätta mer av skoltiden till läsning och läsförståelse. Bakgrunden var en negativ trend – 20 procent av eleverna som gick ut grundskolan klarade inte de grundläggande kraven för läsförståelse. Projektet nådde en miljon elever i årskurs 1 till 5 fram till att det avslutades 2018.
– Du kan interagera med omvärlden på ett effektivare sätt om du har ett språk, och ju mer utvecklat ditt språk är desto finare får du till det samspelet, säger Martin Widmark.
Och det är högläsningen som är bron in i skriftspråket, menar Marie Trapp, speciallärare i svenska och Martin Widmarks samarbetspartner i projektet.
– Mitt bästa råd är just det: läs högt och samtala om det ni läser. Det viktigaste är att komma in i det magiska med läsningen, sedan kommer de andra sakerna på köpet: bättre ordförråd och språkförståelse. Då är det också viktigt att man är en läsande förebild själv, det räcker inte att eleverna lästränar i skolan. Att läsa hemma är lika viktigt som att borsta tänderna.
Det går att få upp läsandet hos barn
Det är nu tio år sedan projektet startade, och även om man nådde en stor del av Sveriges elever och lärare, kan kanske en påminnelse behövas.
– Jag tror att ”En läsande klass” gjorde jättemycket för läsundervisningen i våra skolor, men min erfarenhet är att man inte riktigt håller i det. I alla fall inte så medvetet som jag hade önskat och inte som ett förhållningssätt i alla ämnen – i min värld måste man använda de här strategierna för läsförståelse så fort man tar sig an en text, oavsett om det är fakta, en instruktion, en saga eller vad som helst. Jag skulle gärna vilja se att projektet kom igen, säger Marie Trapp.
Hon får medhåll från Martin Widmark – håller man i så går det att få resultat.
– Jag vet att vi vände trenden för ett par år sedan genom många och stora insatser från både politiken och privata initiativ. Så jag vet att det går. Men då måste man med själ och hjärta ha bestämt sig för att en läsande befolkning är viktigt i ett samhälle, och både föräldrar, skola och beslutsfattare måste ha bestämt sig för att det är viktigt. Vi kan inte lämna det till barnen. Det är mycket annat som pockar på uppmärksamhet i våra liv och det är många som aldrig kommer in i läsningen och som inte upptäcker tjusningen i att drömma sig bort en stund varje dag.
Lunchen på inspelningsplatsen är över, det är dags att gå tillbaka till Halloweengåtan som kommer att nystas upp på bio under hösten. För huvudrollerna står två tolvåringar, Mario Mustafa och Elma Säterhagen-Lekander, som under ett antal veckor byter skolbänken mot inspelningsplatsen i Alingsås. De har vuxit upp med både böckerna och filmerna och känner igen sig i sina karaktärer – och inte.
– Maja är jag, men en annan sida av mig. Jag ser henne som snäll, och väldigt modig. Det känns som om jag verkligen känner Maja, och vet hur hon gör saker och ting, säger Elma Säterhagen-Lekander.
– Lasse är lite för snäll ibland. Han säger inte ifrån, går på allt Maja säger och gör för det mesta som hon säger. Vi är inte så lika som personer, säger Mario Mustafa.
Karaktärerna är lätta att relatera till, de bråkar (”bästa scenen hundra procent” om du frågar Mario Mustafa), tycker ibland olika och är som tolvåringar är mest.
– Barn tycker ofta att det är kul att se andra barn, och att man tar dem på allvar. Och jag tror att humor är jätteviktigt för att fånga barnen, plus att de älskar spänning. Det är den här kombinationen som gör LasseMaja unik. Men det finns också drama i filmen, riktiga känslor och en parallell handling som handlar om deras relation. Det tror jag är extra kittlande, säger Cecilia Forss, som spelar rollen som den egenkära och lite kluriga Betty. Snart är det dags att gå tillbaka in i festlokalen där en nyckelsscen utspelar sig med just henne i centrum.
– Det som är så fint med den här berättelsen är att det finns så mycket humor och färgglada karaktärer, men samtidig mystik. Jag tror att det kan bli en riktigt bra Halloweenfilm.
Läs mer från Lisa Stevik:
LÄS MER:Ta det lugnt, författare – barn klarar en sida utan äventyr
LÄS MER:Är det kontroversiellt att barn vill ha fred på jorden?
LÄS MER:Kanske är soft girl-mammorna bara vänsterpartister?
LÄS MER:Så här kommer vi att guida er till stadens barnkultur
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
