Det fanns en gång en världsman i pudrad peruk. Claes Brorson Rålamb hette han och var kungens sändebud på 1600-talet. Han gjorde det som sändebud brukar, sände bud hit och dit. Bland annat till Konstantinopel där han som förste svensk bjöds på en kopp kaffe. Då ryckte det till i den pudrade peruken. Omdömet: ”En äcklig smak av stekta ärtor.”
Föga anade Rålamb att den svenska folksjälen en dag skulle rymmas i en moccamaster. Sverige står för 5 procent av EU:s totala kaffeintag – och det är en del för ett glesbefolkat land som mest består av träd. Men mellan alla träd bor här och var lite folk och det här folket dricker tre miljarder koppar om året.
Svenska kaffevanor har i vissa länder gett upphov till varningar för resenärer – turister avråds från att dricka vår motorolja, det anses vara så starkt att det kan ge upphov till obehag och hjärtklappning. Vi är inte ostolta över det? Titta, vi har samma last som italienarna, ett land som mest består av sexiga statyer.
Även omvärlden ängslas över den svenska folksjälen
Men när kaffepriserna rusar till följd av olägenheter som extremtorka, svält och döende delfiner i Brasilien börjar svenskarna tappa fattningen. I januari kunde vi läsa att råkaffepriset är det högsta på 50 år.
I april meddelade SCB att kaffet blivit 42 procent dyrare på ett år. Det rapporteras om tomma hyllor i butikerna och pensionärer som funderar på att dricka te i stället. Te! Det anglosaxiska grävlingkräket. Visste ni att drottningen drack Twinings tills hon dog? Elizabeth den andra alltså. Sex koppar om dagen.
Hursomhelst. Även omvärlden ängslas över den svenska folksjälen. The Guardian publicerade nyligen en orolig artikel om läget i Sverige. Är gemenskapen i de svenska fikarummen i fara? Vårt egaliserande origo där hierarkier suddas ut, vd:n dricker samma giftpadda som praktikanten.
Sidospår. En gång jobbade jag på ett kontor där jag aldrig lärde mig hur kaffebryggaren funkade. Det blev, så att säga ett handikapp. Kollegor visade mig några gånger, men jag är helt oförmögen att lyssna på instruktioner, jag är för upptagen med att begå ett trevligt lyssnaransikte, vispa fram rätt minspel.
Eftersom jag är född med ett mycket surt ansikte kräver det avancerat muskelarbete som tar alla kognitiva funktioner i anspråk. När jag har lagat ansiktet är instruktionen redan över. Nåväl, det hör förstås till god kaffesed att brygga nytt när kannan är tom, så jag fick bygga arbetsdagarna med att undvika bryggaren (mitt på kontoret), lirka kollegor att brygga det (”jag har stukat handen!”), göra u-svängar runt kontorets zenit. Slut på sidospår.
Svenskarnas kamp för kaffe löper som en röd tråd genom vår historia
Vad händer med vårt dna när kaffe blir en lyxvara? SVT har nu i några veckor mulat oss med klipp från det profetiska Grotesco-avsnittet från 2010 om en kaffekris som lamslår Sverige. Men skulle vi lamslås? Svenskarnas kamp för kaffe löper som en röd tråd genom vår historia. Sverige har haft kaffeförbud flera gånger vilket ledde till kaffesmuggling, protester och hemliga kaffehus.
Möjligen kommer tidigare krisers surrogatkaffe komma tillbaka? Måltidsforskaren och etnologen Richard Tellström berättar i Sveriges Radio att man ersatte kaffe med rostad råg eller cikoriarötter under beredskapstiden. Maskroskaffe, det dracks också.
Kanske får vi dryga ut bensinen – bring back kaffegöken? Det är alltså en blandning av kaffe och brännvin som man drack för att inte bli galen när vårens första gök gol. Man lägger ett mynt i sin kaffekopp och häller kaffe tills myntet inte syns. Sen häller man sprit tills myntet syns igen. Nynnar om sin fjällhöga nord.
