Det är intressant hur det diskuteras feminism hit och dit, jämställdhet och förtryck i alla former, och det absolut mest tragikomiska är när denna diskussion sker under en utelunch som avslutas med, just det, dricks.
Hur är det möjligt med en generation som till och med föddes efter restaurangreformen som de helt verkar ha missat?
Är det ingen annan än jag som vägrar dricksa av strikt politiska skäl? Jag är helt enkelt emot det förtryck och den orättvisa samt ovisshet som dricksen skapar. Idag 2022 har det gått ungefär 60 år sedan vi i detta land bakade in dricksen i priset för mat och dryck på restauranger. Minns ni inte varför? För att de anställda skulle få bättre arbetsvillkor och vettiga löner!
Det vill jag fortfarande att de ska ha och därför tänker jag inte motverka det på något sätt.
Jag har själv arbetat i kök och inte upplevt en enda positiv sak med dricksen, som hanteras olika på alla restauranger, men som i detta landet är förlegad, bortarbetad och bakåtsträvande.
Vi uppmanar människor att ta seden dit de kommer, jag uppmanar alla att sluta dricksa när de är i Sverige. Låt istället restaurangerna höja priset ytterligare så att arbetsvillkoren för de anställda kan fortsätta i den riktning vi vill, med vettig lön, trygga anställningar och bra villkor.
Vi må ha fått bort mycket svarta pengar i samband med att kontanterna successivt försvinner, men dricksen i Sverige är inget annat än ett maktspel där serveringspersonalen förväntas ta mer skit än de ska i en strävan efter extra betalt. Självklart vill jag ha bra service, men den goda servicen ska komma från välmående personal som trivs på sitt arbete och inte en person som förväntas le när hen blir förnedrad inför andra för att kanske bli belönad med 50 kronor extra som tillfaller någon annan.
Många andra länder ligger efter oss i det tänket, men nu är det Sverige vi pratar om och hur vi alla har ett solidariskt ansvar att faktiskt måna om det som är viktigt. Tänk större.
Kosta vad det kosta ska
LÄS MER:Dricks - förlegat eller fin gest?