Vi, två pensionärer just hemkomna från utlandssemester, rekommenderades av kattpensionatet att uppsöka ett djursjukhus för vår katt Fläckis. Under detta besök ansåg veterinären att vår katt, på grund av andningsproblem, skulle avlivas omgående, vilket vi inte höll med om.
Detta hände en torsdag och vi hade planerat att åka in på måndagen till ett annat djursjukhus för undersökning och eventuell avlivning. Men redan på fredagen kom två tjänstemän från länsstyrelsen, först själva, och cirka två timmar senare med poliseskort för att hämta katten.
Det började med att de undersökte kyl och frys, därefter gick de igenom klädkammare, rotade i skolådor, röjde i bastu, genomsökte vindsutrymme och inre och yttre förråd, och så vidare. Det liknade, enligt mig, mer ett tillslag i en knarkarkvart än ett besök i en villa med två äldre personer.
Efter mycket sökande hittade de till slut vår katt. Men något avsked var det inte tal om. I stället knuffades min sambo bort från katten, som satt i en draperad bur, utan att få ta farväl av vår tjugoåriga katt. Sedan åkte de med poliseskort för att avliva katten utan att säga vartill och hur den skulle avlivas.
Staffan Josefsson
LÄS MER:Låt även äldre ta hand om hemlösa katter
LÄS MER:Folk förlöjligade min sorg när min älskade katt dog
LÄS MER:Sofie ger övergivna kaniner nya chanser till det goda livet