Hyrorna har i snitt ökat med cirka 80 procent i Sverige sedan1996, enligt statistiken. Trots reallöneökningar så går i dag en långt större del av månadsinkomsten till hyran än för bara 30 år sedan. Hyresfastighetsägare har genomgående gjort fortsatt stora på vissa håll mycket stora vinster.
Hyresvillkoren har dock försämrats och människorna, vi som bor och lever i husen, är i dag ständigt oroliga. Utifrån årets hyresutveckling frågar vi oss: vad händer med de förhandlingssystem som har varit en viktig del av en balanserad hyresutveckling i Sverige? Varför genomfördes en såpass stor höjning i år? Dessa tidigare ohörda höjningar har sett likadana ut över hela landet: vad är i görningen?
Sätts ur spel
Vi som bor i husen har sedan länge sett hur begreppet ”standardhöjningar” i dag kan åsidosätta alla normala, rimliga hyreshöjningar. Besittningsrätten, en lagstadgad rättighet, sätts därmed ur spel för många boende. De fastigheter som behövt stamrenoveras har blivit nästan dubbelt så dyra att bo i. Många människor har tvingats flytta.
Vart då? Ja det vet vi inte, eftersom ”bostadsmarknaden” för hyresboende småinkomsttagare är närmast obefintlig. Och valfrihet kring boende gäller bara den som redan har sin frihet i form av köpstyrka.
”Nyproduktion” är ett annat begrepp som i dag ger lagligt utrymme för dubblade (!) hyresnivåer. Ett exempel finns hos oss: hushållens välbehövliga vindsutrymmen, en gång ritade för varje lägenhets behov, försvinner snart och ska bli till nyproducerade taklägenheter. Dessa nya lägenheters hyresnivåer kommer troligen på sikt att påverka hyressättningen i det övriga beståndet, det vill säga de bostäder där vi bor med våra barn, våra grannar, våra äldre; bortom stora vinster och höga löner, men med gott om livs levande mänskligt kulturkapital. Då kommer många av oss inte kunna bo kvar.
Varsamt men tydligt behöver marknadsprocesser kring basfunktioner i mycket högre grad styras upp, så att alla människors behov faktiskt kan tillgodoses
Bostadsförsörjningslagens riktlinjer till kommuner är tydliga: en kommun ska skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder. De globala 17 målen, som Sverige antagit, säger kring hållbara städer och samhällen (mål 11) att städer och bosättningar ska vara både inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara. Alla medborgares behov åsyftas.
Vi tänker att detta borde vara en engagerande och stimulerande politisk målsättning att arbeta mot, en politik som riktar sig till alla medborgare, med insikt om hur viktiga alla är. Det handlar om hållbarhet i människors liv och också om livskraften i en stad. Bilden är för oss klar: Varsamt men tydligt behöver marknadsprocesser kring basfunktioner i mycket högre grad styras upp, så att alla människors behov faktiskt kan tillgodoses. Bostadspolitik på riktigt.
Användas till underhåll
Hur ser vi i samhället egentligen på att hyresintäkter i hus fulla med låg- och medelinkomsttagare används för att skapa vinstmaximering? Hur ser lagen på besittningsskyddets rådande funktion för alla som bor i hyresrätt idag? Är det i dag otänkbart att hyresöverskott återgår till att användas för normalt underhåll av lägenheter, precis som för inte så länge sedan?
Många av oss önskar också nytänkande kring mer självförvaltning av hus och gårdar, öppning för bo- och byggemenskaper och annat som kan generera mer av det mänskliga kitt som vi också tror att städer akut behöver för att kunna fortsätta vara levande, kreativa och resilienta platser även i framtiden.
Vi frågar oss: Finns det verkligen fortfarande en seriös bostadspolitisk vilja i Sverige och i Göteborg att bevara ett blandat samhälle även i städerna? Hur rimmar dagens hyresbostadsutveckling med en hållbar bostadspolitik för alla invånare enligt Agenda 2030 och de globala målen? Vem vill vi egentligen ska styra denna utveckling?
Annika Westlund, Hyresboende i Kv Vagnborgen, Majorna, Göteborg
Eva Löthman, Hyresboende i Kv Vagnborgen, Majorna, Göteborg
Gunilla Johansson, Hyresboende i Kv Vagnborgen, Majorna, Göteborg
