Vad är inte så oävet?

Jag fick en fråga om uttrycket ”inte så oävet”.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS

– Det är kanske bara vi urgamla fyrtiotalister som då och då säger ”inte så oävet”. Jag tror aldrig mina barnbarn kommer att säga det, men det skulle ju vara trevligt om de förstår vad det betyder. Själv tolkar jag det som att något som "inte är så oävet" faktiskt är ganska, för att inte säga riktigt, bra. Finns ordet "ävet"? Och ordsammanställningen finns ju bara i samband med de dubbla negationerna "inte o--".

I svenskan kan vi berömma genom att negera ett negativt laddat ord. Man kan uttrycka uppskattning med ”inte (så) dumt” och ”inte (så) illa” (med eller utan ). är obetonat i de här fraserna. Ett tryckstarkt förändrar betydelsen.

ANNONS

Det är långt ifrån alla negativt laddade adjektiv som passar in i mönstret. Vi säger knappast ”inte så idiotiskt” eller ”inte så stolligt” som beröm.

Precis vilka adjektiv som passar in i mönstret ”inte så X” är oklart. Förmodligen skiljer vi oss åt på den här punkten. Det finns ingen regel eller princip som förklarar vilka ord som passar in. Vi tycker att ”inte så dumt” eller ”inte så oävet” låter bra eftersom vi hört det många gånger. Uttrycket ”inte så stolligt” har vi nog aldrig hört.

Vår språkkänsla grundar sig på många tusen timmars språkanvändning. Den som är född på 1940-talet har både fler och andra övningstimmar än den som är född på 2000-talet. Språkkänslan förändras från en generation till en annan, och dessutom förändras den genom åren.

Ett roligt exempel i sammanhanget är ”inte så pjåkigt”. Ordet pjåkig med betydelsen ’enfaldig, löjlig, velig’ användes för något hundratal år sedan, men har nu fallit ur bruk utom just i frasen ”inte så pjåkig(t)”.

Och sedan har vi frågan om vad oävet är för ett konstigt ord. Det bästa sättet att ta reda på sådant är att söka på ordet i Svenska Akademiens ordbok (SAOB), som man hittar på webbplatsen svenska.se – en webbplats väl värd att besöka. SAOB är en historisk ordbok som kartlägger hur orden använts i svenskan sedan 1500-talet.

ANNONS

Man hittar uppslagsordet oäven i betydelsen ’opassande, olämplig’. Negeras ordet, som i inte oäven, blir betydelsen ’bra, duglig’. Det är lätt att hitta fraser i stil med ”ingen oäven målskytt”. Måhända snappar barnbarnen upp det. Däremot ser vi aldrig ”en även politiker”. Det är alltså bara den negerade formen, oäven/oävet, som är i bruk.

SAOB anger också en utdöd användning: ’ojämn (terräng)’. Den användningen ligger nära ordets ursprung. Det är samma ord som tyskans eben och engelskans even, som båda betyder ’jämn’. Den som är oäven kan tänkas ha ett ojämnt sinnelag.

Om ens språkliga nyfikenhet inte tar slut där, kan man söka ursprunget till ordet jämn, som faktiskt också det kan kopplas till tyskans eben och engelskans even. I de nordiska språken kunde germanska ord med e/ä förses med ett inledande j: Erde/earth blev jord och Eisen/iron blev järn. J-inskottet skedde under fornnordisk tid, alltså under vikingatiden eller dessförinnan.

Verkar det rörigt? Tänk då på att det hinner hända en del med orden under 1500 år.

SAOB är ingen oäven källa till kunskap.

Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska vid Göteborgs universitet

ANNONS