I USA publicerade man i januari 2026 nya kostråd för allmänheten, vilket har fått stor uppmärksamhet. I detta arbete har man övergett de tidigare tydliga alkoholrekommendationerna om max ett glas per dag för kvinnor och två för män. I stället nöjer man sig med att uppmana människor att ”begränsa alkoholkonsumtionen för en bättre hälsa”.
På ytan låter det här kanske klokt och ansvarsfullt. Men i praktiken är det ett skolexempel på hur myndigheterna duckar när alkoholfrågan blir svår och obekväm.
De nya amerikanska riktlinjerna har också kritiserats, bland annat av folkhälsoprofessorn Marion Nestle, som ställer den relevanta frågan: Vad betyder egentligen ”begränsa” för någon som dricker för mycket? Mindre än vad de dricker i dag – men hur mycket mindre?
Samma mönster går att känna igen i Sverige, om än i mer teknokratisk form. När Socialstyrelsen 2023 publicerade de nya nationella riktlinjerna för vård vid ohälsosamma levnadsvanor var det på många sätt ett genombrott. För första gången slog man fast att alkoholen är en ohälsosam levnadsvana tillsammans med rökning, kost och fysisk inaktivitet. I riktlinjerna konstaterar man att många kroniska sjukdomar kan förebyggas med hjälp av förändrade levnadsvanor.
Inga tydliga besked
I riktlinjerna anges nivåer för vad som räknas som riskkonsumtion: tio standardglas per vecka eller fyra standardglas vid ett tillfälle (en gång i månaden eller oftare). Vi menar att det är rimligt att använda de här forskningsbaserade siffrorna som riktlinjer för lågriskbruk som svarar på frågan: ”hur kan jag dricka för att undvika skador av alkohol” och kommunicera dem till allmänheten.
Men Socialstyrelsen valde en annan väg. I stället deklarerade myndigheten att de endast skulle betraktas som styrdokument för hälso- och sjukvården.
För allmänheten finns därför fortfarande inga tydliga besked om vad som kan anses vara en lågriskkonsumtion. Ingen rak kommunikation som svarar på frågan ”hur mycket är för mycket?”. Människor som ställer frågan ”dricker jag för mycket?” får otydliga och oanvändbara råd som ”ju mindre desto bättre” och ”att det inte finns någon säker nivå”. Det här är ett stort problem.
I Sveriges finns, enligt beräkningar från CAN, baserat på de nya riktlinjerna, cirka tre miljoner riskkonsumenter. De flesta av dessa upplever sannolikt sitt eget drickande som måttligt eller ”som alla andras”. Utan tydliga gränsvärden angett i standardglas har de ingen anledning att ändra sina vanor. Luddigt formulerade råd kan lura in människor i en falsk känsla av trygghet, som gör att de fortsätter att dricka på en riskfylld nivå utan att veta om det. Och det blir dyrt, både i mänskligt lidande och i samhällskostnader.
Precis som vi har kostråd bör vi ha en ”kostcirkel” för alkohol som är lätt att förstå och ta till sig
Kritiken mot de nya amerikanska riktlinjerna är befogad och bör också riktas mot de svenska. Vi menar att det behövs mer tydlighet och en raka besked till allmänheten. Vi behöver positivt formulerade riktlinjer för lågrisk som talar om hur mycket man kan dricka utan att öka risken för problem. Precis som vi har kostråd bör vi ha en ”kostcirkel” för alkohol som är lätt att förstå och ta till sig. Det skapar trovärdighet som gör att det blir mer sannolikt att människor tar till sig råden och gör nödvändiga justeringar i sin konsumtion för att undvika problem.
När svenska myndigheter kan sätta gränsvärden och rekommendationer för buller, kost och motion men inte för alkohol, trots ett gott kunskapsunderlag, då kan man misstänka att det ligger moraliska värderingar och ängslighet bakom. Och det gynnar inte folkhälsan.
Otydliga riktlinjer är inte neutrala eller bara overksamma. De kan faktiskt vara farliga. För i brist på tydliga gränsvärden dricker människor för mycket utan att veta om det och riskerar därför att utveckla olika typer av alkoholproblem. Och än värre riskerar de att gynna den starkaste parten i rummet. I det här fallet: alkoholindustrin.
Kräver mod
Om Sverige menar allvar med att minska alkoholrelaterad ohälsa krävs tydligare ledarskap. Därför bör socialminister Jakob Forssmed ta initiativ till att ge Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten i uppdrag att kommunicera pedagogiska och tydliga riktlinjer för lågriskbruk av alkohol, riktade till hela befolkningen och inte bara till vården.
Att värna om folkhälsan kräver mod. Mod att vara tydlig, mod att bli impopulär. Mod att säga var gränsen går i stället för att säga att varje glas räknas. Allt annat är att abdikera från ansvaret.
Kristina Berglund, professor psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet
Anna Sjöström, expert på alkohol och riskbruk, författare till boken Alkohol på jobbet
