Transpersoner lider av Sahlgrenskas vårdhaveri

Sahlgrenska universitetssjukhusets remisstopp för hormonbehandling av transpersoner är ett vårdhaveri. Det strider dessutom mot politikernas vilja, skriver bland andra Andreas Hernbo, RFSL Göteborg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

Västra Götalandsregionens Hälso- och sjukvårdsstyrelse har anslagit 4,5 miljoner kronor för att korta köerna till hormonbehandling. Det är ett steg i rätt riktning. Men transvården i regionen befinner sig i ett vakuum och kan förbättras ytterligare.

Västra Götalandsregionen lever inte upp till målet att stärka hbtq-personers mänskliga rättigheter i vården, vilket formuleras i Handlingsplan för det systematiska arbetet med mänskliga rättigheter 2017-2020. Tvärtom, bland annat transpersoner utsätts för strukturell diskriminering, vilket blir tydligt med SU:s remisstopp för hormonbehandling av transpersoner.

En snabb och radikal förbättring av vården krävs. Politiker med skilda partifärger har sedan flera år önskat en sådan. Anslagen till transvården har skrivits upp år för år. För 2019 har 4,5 miljoner kronor öronmärkts för just den hormonella behandlingen som sker på Sahlgrenska. Därutöver har 3,57 miljoner anslagits för att öka tillgängligheten till utredning för transpersoner i stort. I dag tar behandlingsprocessen upp till fyra år, längst i landet.

ANNONS

Vi erfar att det finns en konflikt mellan den politiska viljan och Sahlgrenska universitetssjukhuset, närmare bestämt med ledningen för endokrinologmottagningen.

Vi erfar att det finns en konflikt mellan den politiska viljan och Sahlgrenska universitetssjukhuset, närmare bestämt med ledningen för endokrinologmottagningen. Ledningen menar att anslaget är för kortsiktigt. Vi är kritiska till den bedömningen; pengarna bör kunna användas till att exempelvis ta emot transpersoner som redan har remiss för hormonbehandling. De befinner sig nu i ett vakuum. Mottagningen har heller inte äskat pengar – enligt de politiska källor vi har hade önskemål om ökade resurser behandlats med prioritet då gruppen länge varit eftersatt.

Bristen på kompetens och dåligt bemötande orsakar onödigt lidande och leder inte sällan till självskadebeteende och ökad självmordsrisk.

Eftersom specialistvård, såsom transvård, inte omfattas av vårdgarantin blir politikernas avsikter mycket betydelsefulla då den vården i VGR har stora problem. Kön till utredning för könsbekräftande behandling av vuxna är ett år. Utredningsförfarandet är flerårigt. Bristen på kompetens och dåligt bemötande orsakar onödigt lidande och leder inte sällan till självskadebeteende och ökad självmordsrisk. Det finns exempel på att det går snabbare att resa till USA för utredning och behandling, men givetvis har de flesta inte råd med det. Det är inte ovanligt att personer köper hormoner för självmedicinering, vilket kan innebära stora risker.

Även omgivningens transfoba attityder kan medföra att den psykiska ohälsan ökar. Den enskilda har sällan problem med sin könsidentitet. Fördomar och stigmatisering är den tyngsta bördan. Vården borde i den situationen vara ett skyddsnät för den utsatta. Betänkandet Transpersoner i Sverige, Förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor 2017 bekräftar att vården försummar transpersoner och att den inte är likvärdig över landet.

ANNONS

I själva verket finns goda skäl att i vissa fall göra snabba insatser för att undvika plågsam väntan. Behandlingen måste därför anpassas till individen.

När en person utreds för könsdysfori, som diagnosen lyder, finns risk att processen pausas om utredarna anser att patienten först ska utredas för exempelvis autism eller adhd. I själva verket finns goda skäl att i vissa fall göra snabba insatser för att undvika plågsam väntan. Behandlingen måste därför anpassas till individen. Specialistteamen i vårdkedjan, däribland den endokrinologiska mottagningen, bör kunna arbeta parallellt och i samråd med varandra. I dag upplevs behandlingsprocessen som förhalande i väntan på att den enskilda ska ”ångra sig”. Det är inte acceptabelt.

Begreppet transperson förväxlas fortfarande med psykiatriska sjukdomstillstånd.

Begreppet transperson förväxlas fortfarande med psykiatriska sjukdomstillstånd. Föreställningen att könsidentitet och könsuttryck är psykiatriska sjukdomar måste omvärderas utan att könsbekräftande åtgärder förnekas.

Den som söker behandling upplever ofta ett misstänkliggörande. Det medför obehag inför vilka svar som krävs för att godkännas. Oro för dåligt bemötande och ryktesspridning om könsbekräftande vård kan undvikas. Bland annat Lundströmmottagningen, som har huvudansvar för vården i VGR, behöver vara mer transparent och föra öppen dialog med transgruppen i regionen.

För att transvården snabbt ska förbättras uppmanar vi till:

• Individanpassad behandling.

• Aktiva insatser för att möta kritik, starta dialog samt öka transparensen.

• Att den politiska viljan i VGR omsätts till handling.

• Effektivisering som minskar lidande, förkortar sjukskrivningar och minskar behovet av att använda andra delar av vården.

ANNONS

• Ökat kunskapsutbyte i hela vårdkedjan – inom och mellan landstingen.

• Att transvården ska omfattas av vårdgarantin.

Andreas Hernbo

ordförande, RFSL Göteborg, (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoner och queeras rättigheter)

Marvin Horvat

Transammans Väst

Angelica Löwdin

FPES Väst (Full Personality Expression)

Richard Magito Brun

t f ordförande, Göteborgs rättighetscenter - mot diskriminering

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS