Replik
29/8 Vi behöver mer invandring – för att rädda välfärden och framtidens pensioner
Jag tar med viss förundran del av Jamal el-Hajs debattartikel om migrationen. Läsaren bör känna till att el-Haj är politisk vilde i riksdagen, sedan hans kopplingar till palestinaaktivism och islamism blev för mycket även för hans tidigare parti, Socialdemokraterna.
När det gäller sakfrågan, fler invandrare till Sverige, känns det som att vrida klockan tillbaka till migrationskrisen för ett decennium sedan. Då kollapsade nämligen den offentliga ”sanningen” om att all migration berikar Sverige. Sverigedemokraterna vann debatten om verklighetsbeskrivningen, men först efter att landet betalat ett oerhört högt pris. Jag väljer ändå att bemöta el-Haj, eftersom hans uppfattningar är betydligt mer mainstream än många kanske tror.
Ökad asylmigration
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet förespråkar ökad asylmigration, medan Socialdemokraterna är internt splittrade. De rödgröna står alltså på för nya liberaliseringar av migrationsområdet, och radikaler som Jamal el-Haj driver på utvecklingen.
Det är dock inte så, som Jamal el-Haj antyder, att det land med störst befolkning automatiskt har bäst välfärd. I så fall skulle Nigeria, med sina 230 miljoner invånare, ha bättre välfärd än Luxemburg, som inte ens når en miljon invånare. Utvecklingen i Sverige visar med all tydlighet hur migration i praktiken har försämrat välfärden.
Visst har vi undersköterskor från Peru och Irak, men i det stora hela är det svenska majoritetssamhället som finansierar både sin egen och migranternas välfärd. Den faktiska invandringen under de senaste 30 åren har ökat arbetslösheten, höjt andelen som lever på försörjningsstöd och belastat sjukvården och i princip hela välfärdssektorn. Dessutom har den bidragit till mer grov brottslighet, inklusive skjutningar och våldtäkter.
Det sista vi behöver är att ta emot fler människor som inte kan eller vill anpassa sig till ett nordiskt samhälle
Låt mig vara tydlig och pedagogisk: Sverige behöver inte fler, utan färre människor från Mellanöstern som lever på försörjningsstöd. Denna politik vilar på två ben. För det första ska vi tillhandahålla relevant utbildning och underlätta arbete för den som har en genuin vilja att bli en del av det svenska samhället. För det andra ska vi generöst erbjuda möjlighet till återvandring för den som inte vill eller kan integreras. Det sista vi behöver är att ta emot fler människor som inte kan eller vill anpassa sig till ett nordiskt samhälle.
Att jag och Jamal el-Haj står på motsatta sidor i den här debatten är helt naturligt. Hans politiska engagemang, som är väl dokumenterat, har bland annat kretsat kring Hamas-kopplade palestinakonferenser och stöd för att en imam med extremistiska kopplingar skulle få asyl i Sverige.
Vi har helt enkelt olika agendor. Och jag tror att hans engagemang för det svenska majoritetssamhällets välfärd, i bästa fall, kommer i andra hand.
Jessica Stegrud (SD) riksdagsledamot och socialpolitisk talesperson
