En bidragande orsak är att hälften av stadens utsläpp kommer från de två stora raffinaderierna, St1 och Preem, vars utsläpp kommunen har – och bör ha – begränsad möjlighet att påverka utifrån att dessa verksamheter omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. Därmed har ytterligare minskningar på lokal nivå, på verksamheter som omfattas av systemet, en begränsad effekt på de totala utsläppen inom EU. Detta väcker frågan om huruvida dessa verksamheters utsläpp bör inkluderas i de kommunala målen.
Göteborgs stad styrs alltså, som andra politiskt styrda organisationer, genom mål som verksamheten skall uppfylla. Här finns det anledning för kommunen att hitta en gemensam syn kring vad målen fyller för funktion: Är de ledstjärnor som pekar ut riktningen eller bindande åtaganden? Det finns olika synsätt inom kommunen och dessutom olika tolkningar i de förvaltningar och kommunala bolag som arbetar med klimatunderlag och scenarier. Det ger en svag och oklar styrning av klimatarbetet.
Den breda ansatsen gör att klimatmålen i praktiken likställs med allt från sopsortering och mindre användning av kopieringspapper till att planera hållbara nybyggnationer
Till detta kommer att klimatmålen är formulerade som att de är hela stadens mål och alla stadens förvaltningar och bolags gemensamma ansvar. Klimatfrågan spänner givetvis över organisationsgränser men olika förvaltningar och bolag har mycket skilda möjligheter att påverka stadens utsläpp. Den breda ansatsen gör att klimatmålen i praktiken likställs med allt från sopsortering och mindre användning av kopieringspapper till att planera hållbara nybyggnationer.
Allas ansvar riskerar helt enkelt att bli ingens ansvar, med otydligt ledarskap som följd. I Göteborg har miljöförvaltningen tilldelats ansvar för klimatmålen, men saknar i många fall mandat att ta de beslut som krävs för att minska utsläppen. Den typen av organisation leder till ett fokus på kartläggningar, uppföljningar och mätningar, vilket i sin tur skapar arbetsuppgifter och ökad administration (detta har benämnts som Mittokrati i DN 6/7-2024), snarare än beslut som leder till minskade utsläpp. Problemet är inte unikt för Göteborg: många kommuner har svårt att vidta konkreta åtgärder i denna typ av gränsöverskridande frågor med delat ansvar. I andra kommuner har dock en förvaltning, som exempelvis stadsledningskontoret, givits en överordnad roll, vilket har underlättat beslut och tydliggjort ansvar.
Måste välja
En annan försvårande faktor med styrningen är att klimatmålen endast utgör en liten andel av de många mål som stadens förvaltningar och bolag behöver förhålla sig till. Detta skapar målträngsel, där alla mål helt enkelt inte kan uppnås, och förvaltningar måste välja. Klimatmålen blir då lätt nedprioriterade jämfört med specifika mål för förvaltningen, som exempelvis mål om hur många nya lägenheter som ska byggas, eller lagkrav som verksamheten måste förhålla sig till.
Vi anser därmed att prioritering är en nyckel. Stora kommunala förvaltningar såsom social- och utbildningsförvaltningarna gör indirekta insatser för klimatet genom sina kärnverksamheter, i och med att de skapar drägliga livssituationer för människor och utbildar barn och unga till upplysta medborgare. Men ska utsläppen ner i närtid är det beslut och insatser hos de stadsutvecklande förvaltningarna som måste prioriteras.
Rekommendationerna i årets rapport är därför följande:
Tydliggörande. Klargör om klimatmålen är avsedda som ledstjärnor för att skapa riktning eller om de är mål som faktiskt ska uppnås.
Ledarskap. Ge antingen miljöförvaltningen eller stadsledningskontoret ett tydligt mandat att leda arbetet.
Prioritering. Prioritera bland mål och strategier samt förtydliga vilka aktörer som utöver sina kärnuppdrag ska bidra till klimatmålen. Huvudansvaret bör ligga på de förvaltningar som står för majoriteten av utsläppen.
Ansvarsutkrävande. Decentralisera mål till de mest relevanta förvaltningarna och utkräv ansvar om målen inte uppnås.
Datahantering. Implementera processer som säkerställer att kommunens aktörer använder homogena data för scenarier och prognoser.
Vi är medvetna om att arbetssätt och organisation inte går att förändra i en handvändning men att fortsätta som tidigare och samtidigt förvänta sig kraftiga utsläppsminskningar till 2030 är inte rimligt. Utan tydliga och konkreta åtgärder riskerar klimatarbetet i Göteborg att bli ineffektivt. Det handlar om att ta ansvar för klimatet och medborgarna i Göteborg och använda de verktyg som finns för att påverka utvecklingen i rätt riktning.
Sara Brorström, professor, företagsekonomi, Göteborgs universitet
Petra Svensson, docent, statsvetenskap, Högskolan i Halmstad
Fredrik Hedenus, biträdande professor, Fysisk resursteori, Chalmers
Niklas Harring, docent, statsvetenskap, Göteborgs universitet
Maria Schnurr, senior forskare, RISE
Holger Wallbaum, professor, hållbart byggande, Chalmers
