Lars-Gunnar Andersson: Smileys – genidrag eller gissel?

När vi samtalar, hör vi en röst som inte bara förmedlar ett budskap utan också avslöjar något om sig själv. Rösten tillsammans med ansiktsuttrycket avslöjar om talaren är glad, ledsen, pigg, trött, irriterad eller vad det nu kan vara.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS

I skrift saknas nickar, blickar och ansiktsuttryck. Samtalet är på så vis mycket rikare på information än skriftväxlingen vad det gäller den personliga relationen mellan sändare och mottagare.

I dag används ofta skriftspråket i dialog. Man chattar, messar och ”whatsappar”; skriftliga meddelanden skickas fram och tillbaka. Men ansiktsuttrycket och känsloläget syns inte. Snart nog löste man det genom att lägga till en smiley. Först fanns det väl bara en glad gubbe, sedan dök det upp sura, ledsna och luriga figurer.

Speciellt bland ungdomar blev det vanligt med smileys. Så vanligt att det till och med kunde bli obligatoriskt. För flera år sedan berättade en student om en SMS-konversation med en kompis. Efter några inledande fraser utspelar sig följande.

ANNONS

–Är du förbannad, eller?

–Nä, vad då?

–Du hade ingen smiley.

–Har ny telefon, hittar dom inte.

Därefter kunde konversationen fortsätta. Poängen med exemplet är att de inblandade ungdomarna verkar ha gjort smileys till ett obligatoriskt inslag i konversationen. Nu är det fler, både äldre och yngre, som regelmässigt lägger till en figur.

Det hela var lättare att hantera och begripa när det fanns fyra–fem figurer att välja mellan. Nu finns det ett hundratal gula figurer med olika ansiktsuttryck. Och inte bara det, utan också flera hundra andra bilder att förgylla texten med. Termen smiley, som etablerades på 1990-talet, har ersatts av emoji, en japansk term som blev vanlig i svenskan runt 2010.

De här figurerna har varit sensationellt framgångsrika. Skapandet av dem var ett genidrag. Man konstruerade tecken som nu dagligen används av många miljoner människor, eller möjligen någon miljard människor.

En lustig detalj är att ärevördiga Oxford Dictionary utsåg figuren med glädjetårar till årets ord 2015. Om det nu är ett ord. Det är i alla fall ett skrivet tecken som förmedlar ett innehåll, precis som ett ord.

Dessutom används ofta en kombination av symboler, till exempel en glad gubbe plus tre hjärtan och en ros. Betyder det samma sak som två gubbar, ett hjärta och tre rosor. Jag har ingen aning, men systemet av tecken är som gjort för att skapa nya kommunikativa konventioner för hur man i en viss gemenskap använder tecknen.

ANNONS

Rimligtvis kommer det att utvecklas skilda konventioner i olika grupper, gemenskaper och kulturer. Sannolikt får vi ett Babels torn av symboler. Att vi skulle få ett universellt system av tecken som alla kan använda och förstå tror jag inte för ett ögonblick.

För egen del har jag valt att skriva emojilöst.

Vill man förmedla en känsla, finns det gott om svenska ord att använda.

ANNONS