Den svenska Nato-debatten har för en del inneburit en återkomst till verkligheten. De som liksom förre statsministern Stefan Löfven (S) säger att de – eller som de uttrycker det, ”vi” – var naiva kunde heller inte tro att Ryssland ljög. De som menar att verkligheten har förändrats nu när det har utbrutit ett krig i vår närhet har inte velat se den verklighet som fanns där hela tiden.
I många av dessa inlägg finns i själva verket ett uttryck för att vår säkerhetspolitik inte utformades utifrån vad vår säkerhet krävde. Trots Rysslands upprustning, Putins Münchental 2007, invasionen av Georgien 2008 och ockupationen av Krim och kriget i östra Ukraina 2014 har den säkerhetspolitiska debatten varit mer fokuserad på inrikespolitiska hänsyn än på omvärldens realiteter.
Vara lite förmer
Sedan finns det alla de som inte minst på kultursidorna gråter över den ädelmodiga tid som var, då Sverige genom neutralitetspolitiken stod moraliskt högre än alla andra genom att inte välja sida utan genom att vara lite förmer. Då sägs Sverige i stället för futtiga saker som nationell säkerhet ha verkat för hela världens fred genom FN (som aldrig har kunnat leverera fred), med Karl XIV Johans neutralitetspolitik efter Napoleonkrigen som en närmast mytisk bas för vår säkerhet och fredsbudskap. Det är en romantisering av en tid som aldrig var. I grunden en historieförfalskning inte helt olik den som vi ser makthavare i Ryssland ägna sig åt.
För det första har Sverige inte levt i fred på grund av neutralitetspolitik. Neutralitetspolitik har aldrig värnat någon mot den brutala maktens ondska, som sällan bryr sig om internationella avtal än mindre nationell suveränitet. Hitler brydde sig vare om Hollands, Belgiens eller Norges och Danmarks neutralitetsförklaringar. Stalin noterade med all säkerhet inte att Finland var ett neutralt land. Putin struntade i Georgiens och Ukrainas neutralitet.
Det finns i dag få personer i Norge och Danmark som hävdar att neutralitetspolitik hade gett länderna en större trygghet. Det finns sannolikt ingen annan än ryska desinformatörer som hävdar att Estland, Lettland och Litauen hade varit tryggare utanför en allians.
Vek oss för Hitler
Sverige klarade sig utanför andra världskriget genom att vi vek oss för Hitler. Det var inte neutralitetspolitik, utan eftergiftspolitik. Jag ska inte säga att de som fattade besluten då gjorde fel, men det var inte något uttryck för hög moral. I valet mellan att stå upp för friheten eller nazismen valde vi att vika oss lite grann för ondskan. De som vill tillämpa neutralitetens principer på dagens verklighet bör ha klart för sig att det skulle motsvara att vi sände maskiner till Putins vapenfabriker, precis som vi sålde kullager till Nazityskland.
Efter andra världskriget och under kalla kriget hade vi i hemlighet samarbete med Nato och USA. I det stora hela var vårt budskap till omvärlden dock att vi i valet mellan de kommunistiska diktaturernas ondska och den fria världens demokratier inte valde sida. Samtidigt kunde Nato genom sin närvaro skapa en säkerhet som även blev vår.
En annan historieförvanskning består i att vi som ett lite finare land än andra har kunnat stå upp för freden och säkerheten och tala högt om den. Nu har detta inte gett någon effekt vare sig i det stora hela eller i enskilda sakfrågor. Vår nedrustningspolitik var misslyckad eftersom den bara lade bevisbördan på väst. Reagans insatser för att tvinga fram ömsesidiga nedrustningar gav däremot resultat. Nato-landet Norge har genom årtiondena varit mer framträdande som fredsmäklare än Sverige, och det gäller även ett land som Frankrike. Tanken att Sverige skulle kunna medla i Mellanöstern är för de flesta främmande eftersom vi så entydigt ställt oss på den sida som hotar att utplåna Israel. Oavsett hade vi som Nato-medlem självfallet kunna göra allt detta och gjort det som räknas för freden i stället för att bara tala om den.
I det stora hela var vårt budskap till omvärlden dock att vi i valet mellan de kommunistiska diktaturernas ondska och den fria världens demokratier inte valde sida
För sanningen är att vi valde att inte ta ställning mot de brutala diktaturerna i öst. Vi negligerade våra förtryckta grannar i de baltiska staterna in i det sista, tills kraven på svenska torg besegrade Socialdemokraternas försiktighet gentemot Sovjetunionen. Som tävlande i den gamla tidens skönhetstävlingar har vi sagt att vår främsta önskan är fred på jorden, men aldrig underbyggt det med handling utan bara med ord.
De som romantiserar 200 år av neutralitetspolitik som moralisk exceptionalism får nog gå hem och läsa på. Det var vare sig moraliskt eller romantiskt när vi stod vid sidan om. Och det gav oss ingen säkerhet.
Gunnar Hökmark, Tankesmedjan Frivärld