Som företrädare för socialtjänst, institutionsvård och kriminalvård presenterar vi ett tydligt alternativ till barnfängelse baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet. Den samlade kunskapen pekar på att grov kriminalitet bland barn måste bekämpas och mötas på fyra nivåer för att ge effekt.
För det första krävs ett omfattande förebyggande arbete med tidiga insatser. Detta pratar politiker från alla partier mycket om men hittills avsätts inte resurser som motsvarar ambitionerna i någon budget. Tidiga insatser kan förhindra att problem etableras och minska behovet av mer ingripande åtgärder längre fram. Att stoppa barn från att bli kriminella måste vara den absolut högst prioriterade frågan.
För det andra krävs mer ingripande och långsiktiga insatser för barn som redan närmat sig gängkriminaliteten. Det handlar om en högriskgrupp där insatser måste utformas utifrån individuella riskfaktorer, inte likadana lösningar för alla. Skolan, polisen, vården och socialtjänsten måste samarbeta mer tillsammans med familj och andra aktörer för att sluta upp runt barnet. Genom att bryta en farlig utveckling kan vi förhindra grov kriminalitet.
Samordnade insatser
För det tredje behövs en helt ny nationell högspecialiserad behandlingsvård som ersätter dagens institutionsvård och fängelse för barn. Denna nya form av behandlingsvård ska vara statligt finansierad och samla hög kompetens ur flera professioner. Det krävs samordnade insatser från både socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Det är helt avgörande att den nya formen av tvångsvård som vi föreslår har ett mycket litet antal barn på varje enhet för att ge effekt. Det handlar om en liten grupp barn med mycket komplexa problem, vilket kräver individuella lösningar med kvalitet. Detta blir kostsamt men kommer det löna sig långsiktigt.
Regeringens planerade barnfängelser beräknas kosta 13 000 kronor per barn och dygn. Fängelsemiljön riskerar dessutom att befästa en kriminell identitet, fungera som en “brottsskola” och försvåra återgången till samhället. Identitetsskapandet i en kriminell miljö för den som suttit två år på Kumlaanstalten riskerar att vara mycket stark. En högspecialiserad behandlingsvård ger möjlighet att i stället forma en alternativ identitet och ett avståndstagande från kriminalitet. Samhället behöver skapa förutsättningar och säkerställa att kriminella mönster bryts i stället för att förstärka dem. Det kräver betydande investeringar. Men alternativet, att förlora barn till ett liv i kriminalitet, är långt dyrare, både mänskligt och samhällsekonomiskt. Det är också något som i det förlängda ger fler brottsoffer.
Förslaget om högspecialiserad behandlingsvård innebär inte att barn som begår grova brott ska lämnas utan konsekvenser
Kriminalvården bedömer att deras verksamhet kan komma att kosta 65–70 miljarder 2035, jämfört med 8,7 miljarder år 2015. Vilket bara utgör en mindre del av samhällets kostnader för kriminalitet. Vi kan konstatera att det är extremt dyrt att bara fokusera på utbyggnad av fängelser, det krävs andra insatser.
För det fjärde krävs en kraftfull eftervård. Forskning visar att resultat från institutionsvård snabbt går förlorade om barnet inte får rätt stöd efter utskrivning. Det handlar inte minst om ett långsiktigt stöd från socialtjänsten som tyvärr ofta brister i dag, men också om skola och möjlighet till arbete. Ansvaret för den som skrivs ut från behandlingsvård och fängelser behöver stärkas.
Bryta kriminalitet
Förslaget om högspecialiserad behandlingsvård innebär inte att barn som begår grova brott ska lämnas utan konsekvenser. Tvärtom krävs inlåsning och övervakning. Men inlåsningen ska ske i en miljö som har det tydliga syftet att bryta kriminalitet och möjliggöra återanpassning till skola och samhället. Forskningen pekar ut tre avgörande framgångsfaktorer: 1. Barnen måste delas upp, det är livsfarligt att blanda barn i större grupper med olika ålder och problematik eftersom destruktiva beteenden riskerar att bli starkare och spridas. 2. Personalen måste vara välutbildad och ha rätt kompetens för att arbeta med barn. 3. Den högspecialiserade behandlingsvården måste följas av en kraftfull återfallsförebyggande eftervård med mycket täta kontakter.
Den modell vi föreslår uppfyller dessa krav. Till skillnad från dagens uppdrag inom Statens institutionsstyrelse behövs en helt statligt finansierad, högspecialiserad behandlingsvård som bedrivs i små enheter och med hög kompetens. Där behandlingen är specialiserad och fullt anpassad utifrån varje barns behov mycket tydligare än i dag.
Att sänka straffbarhetsåldern och införa barnfängelser är inte bara ett avsteg från forskning och rättsprinciper. Det är ett systemfel när det finns bättre alternativ. Om barnfängelser ändå röstas igenom som tillfällig lag i riksdagen måste ett bättre alternativ arbetas fram före lagen upphör att gälla.
Tina Olsson Sirén, ordförande Saco-S Kriminalvården
Lena Henriksson, ordförande Saco-S Statens institutionsstyrelse
Fredrik Hjulström, socialpolitisk chef Akademikerförbundet SSR
Heike Erkers, ordförande Akademikerförbundet SSR
