Regeringen har gett Arbetsförmedlingen och flera myndigheter ett nytt uppdrag som handlar om att ta fram en plan för att öka utrikes födda kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Ett fokus i det uppdraget är att fler kvinnor ska få information om tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård inklusive familjeplanering. Detta har väckt reaktioner, minst sagt.
Aftonbladet var först om att rapportera om nyheten och på sociala medier bubblar det om huruvida Socialdemokraterna ännu en gång har anammat Sverigedemokraternas politik eller inte. Många har rasat och varnat för att detta kan vara början på en farlig väg att gå som regeringen bör akta sig ifrån.
Är ju självklart
Tolkningarna av Eva Nordmarks uttalande har fått likt många andra dagsaktuella nyheter extrema överdrifter. När jag läste nyheten var min omedelbara reflektion, ja, det där är ju självklart. Min far repeterade under vår uppväxt, ”skaffa inga barn förrän ni har studerat färdigt och har ett jobb. Det är det enda som för alltid kommer göra er självständiga. Han menade att vi med ett jobb aldrig skulle vara beroende av någon, varken en partner eller staten, utan alltid kunna ”stå på egna ben”.
Det är en självklar politisk fråga att driva för alla som på ett eller annat sätt kämpar för ökad jämställdhet och kvinnors ekonomiska självständighet. Då blir frågan, när blev det provocerande och skambelagt att politiskt arbeta för att fler kvinnor ska vara ekonomiskt självständiga? Svaret är egentligen okomplicerat: När man lyfter frågan och den kan riktas mot invandrade kvinnor.
Dagens extremt polariserande debattklimat har resulterat i att det inte går att diskutera olika aspekter av samhällsutmaningar utan att direkt bli anklagad för att ha anammat Sverigedemokraternas politik. Den målgrupp som står längst ifrån arbetsmarknaden är invandrade kvinnor från utomnordiska länder. Det finns kvinnor i Sverige som har bott här i över 20 år utan att ha förvärvsarbetat. Hur rimmar det med att Sverige gärna kallar sig ett av världens mest jämställda länder?
Dagens extremt polariserande debattklimat har resulterat i att det inte går att diskutera olika aspekter av samhällsutmaningar utan att direkt bli anklagad för att ha anammat Sverigedemokraternas politik
Den ekonomiska jämställdheten kräver åtgärder som gynnar de kvinnor som aldrig har haft en arbetsplats att gå till. Vi måste kunna diskutera hur dessa kvinnor ska få möjlighet att bidra till vårt gemensamma utan att ifrågasättanden återigen, likt inom hederskulturdebatten, blir bromsklossar på grund av epitetkastande.
Att regeringen äntligen har gett myndigheter i uppdrag att ta fram en plan för att möjliggöra för kvinnor att se ett arbete som en primär inkomstkälla och inte vara beroende av hur många barn de skaffar, är något som varje person som bryr sig om den ekonomiska jämställdheten, bör uppmuntra. Att vissa tycker att det är en farlig väg att gå, är som många andra frågor som dessa har varnat för, för att själva sedan börja driva frågorna efter ett tag. Ta reaktionerna med en nypa salt med andra ord.
Maria Hind Alias, föreläsare och fristående debattör