Många utsatta bostadsområden plågas av stor otrygghet på grund av grov kriminalitet. Bostäder används som brottsverktyg, och kriminellas negativa påverkan på lokalsamhället förstärks om de kan verka i det närområde där de har byggt upp inflytande och infrastruktur. Det är därför rimligt att skärpa möjligheterna att kunna säga upp kontrakt baserat på brottslighet lägenhetsinnehavaren utför eller medverkar till om det krävs för att tillgodose övriga boendes behov av en trygg boendemiljö. Därför tillsatte den förra regeringen en utredning med det syftet (Ju 2022:13).
Nu har Tidöpartierna kommit med ett tilläggsdirektiv till utredningen där det står:
"I beskrivningen av uppdraget anges att det som utgångspunkt inte är rimligt att hyresgästen ska vara ansvarig för ett brott som ett barn i familjen har begått i närområdet, med konsekvens att hela familjen ska tvingas flytta. Denna inriktning för uppdraget ska inte längre gälla."
Helt oskyldiga
I presentationen av förslaget hänvisar justitieminister Strömmer, justitieutskottets ordförande Jomshof, med flera till att "Tryggheten i samhället börjar och slutar med föräldraansvaret". Strömmer har sedan lagt till "Med dagens beslut tar vi ett viktigt steg för att tydliggöra föräldrars ansvar".
Innebörden är alltså att de föräldrar som "misslyckas" ska kunna vräkas, tillsammans med resten av de barn som är helt oskyldiga till ett syskons kriminalitet.
Jag har i yrket mött många av de föräldrar det här tilläggsdirektivet siktar in sig på. Den överväldigande majoriteten av dem vill inget hellre än att få ut de söner som har hamnat i kriminella miljöer därifrån. De flesta har också andra barn (ofta flickor) som studerar hårt och som det går bra för. De har gjort allt de kan, men de har inte haft verktyg att möta den starka dragningskraft kriminella miljöer kan utöva på unga pojkar i utanförskapsområden.
Blåbrun signalpolitik
Att straffa de här familjerna, som redan kämpar med de svårigheter det innebär att ha en son på väg in i en livsfarlig gängmiljö, och där några också har förlorat barn till våldet, med att göra dem hemlösa är ett brutalt och fult slag i ansiktet. Det är också en kollektiv bestraffning som inte hör hemma i en rättsstat.
Den här sortens blåbrun signalpolitik är dessutom djupt kontraproduktiv. Föräldraansvar är förvisso centralt för att vi ska kunna vända utvecklingen i våra brottsutsatta stadsdelar. Men bra föräldraskap piskas inte fram genom hot. Nästan alla föräldrar vill sina barn väl, väldigt få önskar en kriminell karriär för en son. När samhället lyckas möta föräldrar i utsatthet med stöd och hjälp, genom förtroendebyggande tidiga insatser som hembesöksprogram och familjecentraler, med en stark och resurssatt förskola och skola som möter deras barns behov och med (när så krävs) konstruktiv samverkan med skola, socialtjänst och polis, så bryter vi de kriminella spiralerna.
Men förebyggande arbete kräver tillit mellan föräldrar och myndigheter, mellan boende och samhälle. Och förslaget om att vräka utsatta familjer faller in i ett mönster av blåbrun politik och retorik (visitationszoner, förnedringsstraff för 10-åringar, prat om att ”kuva” områden och ”återupprätta svensk dominans”, med mera) som misstänkliggör, hotar eller skambelägger människor i utanförskap snarare än att specifikt bekämpa kriminaliteten. Detta bryter ner den tillit vi har så stort behov av att bygga upp. Det förvårar inte bara förutsättningarna för det brottsförebyggande arbetet, utan även för brottsbekämpningen som också är beroende av förtroende och information från lokalsamhället.
Att straffa de här familjerna, som redan kämpar med de svårigheter det innebär att ha en son på väg in i en livsfarlig gängmiljö, och där några också har förlorat barn till våldet, med att göra dem hemlösa är ett brutalt och fult slag i ansiktet
Jag har själv flera gånger som polis varit med om att föräldrar hört av sig och tipsat om var deras egna barn förvarar vapen. Men det kräver att vi som samhälle ger stöd och bygger förtroende hos de här föräldrarna snarare än att peka finger och hota. Och vem kommer framöver tipsa polisen anonymt om att deras barn hanterar narkotika eller vapen hemma, när det kan innebära att hela familjen sedan vräks?
Martin Marmgren (MP) områdespolis
