Förutsättningarna för en lyckad klinisk forskning är helt beroende av tillgång till sjukvårdens resurser och underlag för att svara på relevanta frågeställningar.
I propositionen Forskning och samhälle (1996/97:5) betonas vikten av att samverkan mellan hälso-sjukvården och akademin vidareutvecklas för att sjukvården skall kunna erbjuda en så god vård som möjligt.
Om patientuppgifter, till exempel journalanteckningar eller det material som låg till grund för diagnos, utgör basen för den kliniska forskningen är den enligt patientdatalagen att betrakta som känsliga personuppgifter. Ur forskningshänseende krävs godkännande från etikprövningsmyndigheten för att forska på känsliga personuppgifter, och även interna sekretess- och menprövningar behöver göras.
Resultatet har efterfrågats
Sedan 2022 driver undertecknade en klinisk forskningsstudie om autism och intellektuell funktionsnedsättning bland barn i Västra Götalandsregionen i Sverige. För att kunna genomföra studien har resultatet från delar av den kliniska undersökning som låg till grund för diagnoserna efterfrågats från utredande enhet. Samtliga verksamheter har tagit del av godkännande från Etikprövningsmyndigheten samt vårdnadshavarnas skriftliga samtyckesblanketter.
För totalt 40 individer skickade vi ut 16 förfrågningar till regional/statlig verksamhet och 24 förfrågningar till nio privata aktörer där barnen har utretts på uppdrag av den region där barnen var hemmahörande.
Under processen har det noterats påtagliga skillnader mellan offentliga och privata aktörer i viktiga hänseenden. För det första inkom det signifikant färre underlag från de privata aktörerna. Vi fick in material för 15 av16 individer som utretts hos regional/statlig aktör och enbart 2 av 24 från privata aktörer. Denna skillnad är statistiskt säkerställd.
Längre väntetid
Det har också krävts betydligt fler mejl och telefonsamtal från oss i kontakt med de privata vårdgivarna samt mycket längre väntetid för att få ett slutgiltigt besked om tillgång till journalhandlingar.
Privata vårdgivare har i sin mejlkorrespondens angett olika skäl till att materialet inte kan skickas: att de efterfrågade standardinstrumenten inte har använts vid utredningen eller att materialet har kommit bort. Två aktörer beskrev att det pågår en större omstrukturering av deras arkiv. Vissa enheter har krävt en administrativ avgift för att leta fram och skicka efterfrågat material och andra har genomfört menprövningar utan att vi har fått ta del av resultatet från dessa.
I något fall har det angetts vara oklart vem som ansvarar för arkivering av materialet, den uppdragsgivande regionala verksamheten eller den utredande privata enheten. Trots att vi på olika sätt försökt tillmötesgå önskemål har de privata enheterna inte återkommit eller inte skickat utredningsmaterialet för en överväldigande majoritet av patienterna.
Om våra data gällande svårigheterna att få ut viktig klinisk dokumentation reflekterar ett generellt mönster, vilket våra statistiska beräkningar pekar på, så är det är oklart för oss hur klinisk forskning inom det barnpsykiatriska fältet ska kunna bedrivas i framtiden
Enligt rådande lagstiftning ska arbetsmaterial som saknar relevans för fortsatt vård och behandling förstöras. Samtidigt betraktas det material som ligger till grund för en viss bedömning som journalhandling och ska därför sparas.
I Socialstyrelsens egna föreskrifter samt regionala föreskrifter står det att utläsa att psykologiskt testmaterial som ligger till grund för en bedömning är att betrakta som journalhandling. Enligt Inspektionen för vård och omsorg är huvudregeln att regioner och kommuner sparar patientjournalen för evigt men att en privat vårdgivare har en skyldighet att spara en journalhandling i minst 10 år efter det att en sista uppgift infördes i journalen. Inga av våra deltagare hade sin sista kontakt för mer än 10 år sedan.
Om våra data gällande svårigheterna att få ut viktig klinisk dokumentation reflekterar ett generellt mönster, vilket våra statistiska beräkningar pekar på, så är det är oklart för oss hur klinisk forskning inom det barnpsykiatriska fältet ska kunna bedrivas i framtiden.
Undergräver validiteten
I dag är det en majoritet av de neuropsykiatriska utredningar av barn och unga i Västra Götalandsregionen som genomförs av privata vårdföretag på uppdrag av regionala verksamheter, vilket gör det här än mer bekymmersamt. Vi vill vara tydliga med att vi inte vet om bilden är likartad över hela landet.
Frånvaro av underlag riskerar att undergräva validiteten och representativiteten av den kliniska barn- och ungdomspsykiatriska forskningen i Sverige, vilket rimmar illa med de stärkta satsningar inom psykisk ohälsa som regeringen nyligen utlysts.
Av stor vikt är också att det underlag som en diagnos vilar på, kanske framför allt för de utsatta grupper som varit i fokus här, måste vara tillgänglig för individen och dess omgivning för att säkra en så god vård som möjligt. Detta är en fråga om såväl patientsäkerhet som förtroende för och kunskapsutveckling inom hälso- och sjukvården.
Alen Salkić, leg psykolog., leg sjuksköterska, specialist i neuropsykologi och doktorand
Eva Billstedt, leg psykolog och professor
Jakob Åsberg Johnels, professor
Sebastian Lundström, leg psykolog och docent
Samtliga vid Gillbergcentrum, Sahlgrenska Akademin, GU
