Men i vardagliga situationer lever vi inte alltid upp till det målet. Man kan exempelvis säga ”då hade vi en ränta på tre procent eller nåt”. Den som tecknar ett lån vill ha klarare besked, till exempel 2,65 procent, utan något ”eller nåt”. Situationen avgör vilken precision som är lämplig. I vardagslag kan vi vara lite vaga för att samtalet ska flyta.
Många rynkar på pannan åt uttryck som ganska precis. En del hävdar att precis är just precis, inte ungefär eller ganska precis. Jag tycker ”ganska precis en mil” är en mer noggrann avståndsangivelse än ”ungefär en mil”.
Sedan drygt 50 år har dessutom precis och exakt använts som svarsord, ett allmänt jakande svar. På meningen ”Du växte väl upp i Norrland nånstans” ska man kanske inte svara ”Precis!”.
I andra fall är det brister i logik och matematik som irriterar. Användningen av sammansättningsledet dubbelt, som i tredubbelt och fyrdubbelt hör hit.
Man kan exempelvis läsa att ”huspriserna har tredubblats på 20 år”. Det betyder naturligtvis att priserna blivit tre gånger så höga. En villa som kostade 5 miljoner kostar nu 15 miljoner. Om priserna verkligen tredubblats i betydelsen dubblats tre gånger blir det dyrare för husköparna. Om 5 dubblas får vi 10, dubblas det två gånger får vi 20, och den tredje dubbleringen ger 40. Alltså väsentligt mycket mer.
Nu tror jag inte för ett ögonblick att ordet tredubbelt påverkar begripligheten. Alla vet att det betyder ’tre gånger’, men många betraktar detta som en felaktig och ologisk användning. Frågan är hur relevant detta matematiska argument är. Det är inget konstigt om ett ord som dubbelt används på ett nytt sätt. Man kan ogilla om den här förändringen men det är en språklig snarare än en matematisk fråga. Vardagsspråk är ingen räkneövning.
Ett annat exempel som retar en del är ordet flertalet. Meningen ”flertalet elever i klassen är förkylda” betyder enligt ett äldre mönster att majoriteten av eleverna är snuviga. I dag används flertalet ofta i betydelsen ’många’. Man skiljer alltså inte på flertalet och ett flertal.
Fakta i målet är att svenskan sedan åtminstone 150 år haft de två uttrycken flertalet’majoriteten’ och ett flertal’många’, vart och ett med sin betydelse.
Det är en språklig uppgift att hålla isär flertalet och ett flertal. Matematiken har inte med saken att göra.
Ytterligare ett exempel innan vi sätter punkt. En del hårdföra och principfasta språkmänniskor hävdar att uttrycket ”ur min synpunkt” är felaktigt eftersom en punkt, enligt geometrin, inte har någon utsträckning i rummet. Man kan alltså inte komma ur en punkt. Däremot är det korrekt med ”från min synpunkt” eller alternativt ”ur min synvinkel”.
Frågan är förstås om det geometriska begreppet punkt avgör hur ordet synpunkt kan användas på svenska. Rimligtvis är det en språklig fråga, inte en geometrisk.
”Språket är icke logiskt”. Så skriver Natanael Beckman i boken Svensk språklära, publicerad i början av 1900-talet. Det är klok politik att ibland vara skeptisk till logiska argument i språkvårdsdiskussioner.
Ibland låter vi faktiskt ”udda vara jämt”, men inte just på en mattelektion.
Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska
