Stadsbyggnadspolitiken i Göteborg är trasig och måste repareras. Stora beslut tas underhand, den demokratiska processen blir en ren formalitet och professionell kunskap efterfrågas inte. Ser vi oss omkring i världen i dag pågår en mobilisering för något som kallats ”reparationssamhället”. Ytterst handlar det om en ”reparation av framtiden”, en omställning för att vi ska ha en framtid. Ombyggnad och transformation har blivit det första valet, framför rivning och nybyggande. Det handlar om en varsamhet med vårt kulturella arv men i minst lika hög grad med våra naturresurser.
Detta tycks inte ha nått Göteborgs politiker. Två aktuella planer visar att de ingenting verkar ha lärt. Skanstorget är sedan 1800-talet ett torg som är en del av kulturmiljön intill riksintressena Haga och Skansberget med Skansen Kronan.
Sedan länge är torget en av kommunen misskött parkeringsplats. Ett planarbete för upprustning av torget avbröts av byggnadsnämnden 2017 därför att man fått ett förslag att sälja ut torget till en privat exploatör.
Och politikerna säger sig vilja minimera stadens ”förgäveskostnader”, som de själva orsakat genom att driva det onödiga planarbetet
En politisk majoritet, stödd på förtätningskramarna i lobbygruppen Yimby, drev fram ett förslag till ett slutet, högt exploaterat bostadskvarter på torget. Det skedde på tvärs mot det egna stadsbyggnadskontorets, Länsstyrelsens och en engagerad allmänhets och arkitekters synpunkter. Argumentet var ett behov av flera bostäder centralt.
När Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet sade nej tvingade politikerna stadsbyggnadskontoret att ta fram ett lätt modifierat förslag för att testa var gränserna för så kallad ”påtaglig skada” på riksintresset går. Det blev en smal remsa torg på norrsidan av en sjuvåningsfasad. 1300 sidor planhandlingar producerades av stadsbyggnadskontoret och inhyrda konsulter för fem miljoner.
Remissomgången i höstas visade att förslaget fick massiv kritik. Viktigast var att Länsstyrelsen stod på sig och sade nej. Men det vill den politiska majoriteten (S, V, MP och C) inte acceptera. I ett yrkande om att pausa planeringen uttrycker de nu förvåning över att deras förslag fått nej. Det är ju så positivt med traditionell kvartersstad och ett nytt, fint torg, tyckte man. De undrar också över att Länsstyrelsen trots en ”lång och omfattande dialog”, vilket liknar påverkansförsök envisats med att stå fast vid sitt ställningstagande. Och politikerna säger sig vilja minimera stadens ”förgäveskostnader”, som de själva orsakat genom att driva det onödiga planarbetet.
Går att bevara
Ett annat förslag i samma anda gäller evenemangsområdet. Ett planprogram lades fram i höstas för att formellt säkra redan fattade beslut. Det inbjöd till dialog men konstaterade samtidigt helt kort att det älskade Valhallabadet från 1956 rivs och likaså arenan Scandinavium från 1971.
Badet påstods vara ”bortom räddning” trots att förvaltarens egen utredning visar att det går att bevara. Här har en än större politisk majoritet (S, V, C, L, D och M) lagt locket på för vidare debatt. Länsstyrelsen säger att badet visserligen är av byggnadsminnesklass, men eftersom politikerna redan bestämt sig för att riva kan en sådan process inte sättas igång.
Kritiken har även här varit stark i remissomgången. Ett alternativt förslag framtaget av en erfaren före detta förvaltningschef för Svenska Mässan i samarbete med ett arkitektkontor visar att en transformation med bevarande av badet och delar av Scandinavium skulle vara 40 procent billigare och tre år snabbare. Än så länge står majoriteten fast men budgeten skenar, enligt vissa uppgifter är den nu på 11 miljarder. Till det kommer höga driftskostnader. Situationen är skakig.
Höga kostnader
Dessa två fall visar hur politiskt beslutade förslag, ofta på lösa grunder. Tjänstepersoner tvingas ta fram förslag de inte tror på, till höga kostnader. Misstron mot politikerna riskerar att växa i samhället. Det är en djupt olycklig situation, för alla.
Tilliten är trasig. Men den kan repareras. Det är ingen quick fix. Men det är möjligt. Det krävs starka politiker och starka tjänstepersoner i en respektfull dialog med varandra och allmänheten. Och en förståelse för att ett hållbart samhälle inte byggs av vackra deklarationer utan av en genomgripande omställning till återanvändning av den stad vi har.
Claes Caldenby, ordförande, för Centrum för byggnadskultur
Filip Laurits, ordförande, för FASAD
Ulrika Lindh, ordförande, för Svenska Byggnadsvårdsföreningen
Thomas Pettersson, ordförande, för Göteborgs Hembygdsförbund
Emma Svanberg, ACAN Sverige, Architects’ Climate Network
