Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Enligt FN:s barnkonvention ska frihetsberövade barn aldrig placeras tillsammans med vuxna, om det inte är till barnets bästa. Vi föreslår en likalydande bestämmelse i den svenska tvångsvårdslagstiftningen, skriver debattören. Bild: Lars Schröder/TT
Enligt FN:s barnkonvention ska frihetsberövade barn aldrig placeras tillsammans med vuxna, om det inte är till barnets bästa. Vi föreslår en likalydande bestämmelse i den svenska tvångsvårdslagstiftningen, skriver debattören. Bild: Lars Schröder/TT

Placera aldrig tvångsvårdade barn tillsammans med vuxna

Idag överlämnar Utredningen om vissa tvångsvårdsfrågor sitt betänkande till regeringen. Detta är våra viktigaste slutsatser och förslag, skriver Martin Färnsten, särskild utredare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

God vård är den svenska hälso- och sjukvårdens honnörsord. Kravet på god vård regleras i hälso- och sjukvårdslagen som styr all vård. Men kan en verksamhet som innebär att patienter spänns fast i en bältessäng eller isoleras i ett låst rum verkligen vara god vård? Detta kan ses som en i grunden filosofisk fråga – vilka beslut ska människor få fatta om sina egna liv och sin hälsa innan det är motiverat att samhället griper in? Oavsett var vi anser att den gränsen går, är det ett faktum att både psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård är en del av den svenska hälso- och sjukvården. Tvångsvård ska bedrivas med utgångspunkt i samma principer för god vård som övrig hälso- och sjukvård. Patienternas behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Patienters självbestämmande och integritet ska respekteras.

Respektfullt bemötande

Den nuvarande tvångsvårdslagstiftningen infördes för mer än trettio år sedan. Tvångsvården har under dessa år utvecklats i en positiv riktning. Fokus på arbetssätt och metoder för ett respektfullt bemötande och ökad delaktighet har i många verksamheter gjort det möjligt att minska användningen av tvångsåtgärder. Samtidigt har brister och missförhållanden återkommande uppmärksammats. Lagstiftningen har också kompletterats och skärpts. De förslag vi i dag överlämnar till regeringen innebär att ytterligare steg kan tas i moderniseringen av den lagstiftning som reglerar tvångsvård och rättspsykiatrisk vård:

– Fler tvångsåtgärder ska kunna överklagas till domstol

En chefsöverläkares beslut om exempelvis fastspänning, avskiljning, kroppsbesiktning eller kroppsvisitation innebär mycket långtgående ingrepp i den enskildes personliga frihet och integritet. Kravet på rättssäkerhet vid sådana beslut är fundamentalt. Vi föreslår därför att alla sådana tvångsåtgärder som syftar till att upprätthålla ordning och säkerhet eller hindra att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan, ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

När det däremot gäller medicinsk behandling utan samtycke, är vår principiella uppfattning att sådana medicinska beslut i normalfallet inte lämpar sig för en juridisk prövning i domstol. Även med journaldokumentation och utlåtande från oberoende medicinskt sakkunnig, är det svårt för rätten att pröva om det medicinska beslutet var riktigt. Samtidigt är rättsläget oklart när det gäller vilket tvång som får användas för att möjliggöra en medicinsk behandling utan samtycke. Detta har även JO återkommande påtalat. Därutöver har rättsprocesser både i Sverige och i andra länder nyligen aktualiserat frågan om hur medicinsk behandling med tvång ske ses i relation till staters åtaganden enligt Europakonventionen. Mot den bakgrunden har vi valt att redovisa två olika alternativ – ett där beslut om medicinering utan samtycke inte kan överklagas och ett där sådana beslut kan överklagas. Det ger regeringen beredningsunderlag för olika vägval för att säkerställa rättssäkerheten vid medicinsk behandling utan samtycke.

– Allmänpsykiatrins patienter ska inte placeras inom rättspsykiatrin

Det förekommer att särskilt vårdkrävande patienter som vårdas med stöd av LPT placeras inom rättspsykiatrin. Flera uppmärksammade fall har handlat om unga kvinnor med allvarligt självskadebeteende. Rättspsykiatriska vårdinrättningar måste generellt sett anses vara olämpliga vårdmiljöer för dessa patienter. Vi föreslår därför ett förbud mot sådana placeringar.

– Barn som tvångsvårdas ska inte placeras tillsammans med vuxna

Enligt FN:s barnkonvention ska frihetsberövade barn aldrig placeras tillsammans med vuxna, om det inte är till barnets bästa. Vi föreslår en likalydande bestämmelse i den svenska tvångsvårdslagstiftningen. En barnkonsekvensanalys ska göras inför varje placeringsbeslut. Plats- eller kompetensbrist får aldrig vara ett skäl att tvångsvårda barn tillsammans med vuxna.

Enligt FN:s barnkonvention ska frihetsberövade barn aldrig placeras tillsammans med vuxna, om det inte är till barnets bästa

– Alla rättspsykiatriska vårdinrättningar får införa inpasseringskontroll

Patienter inom rättspsykiatrisk vård har ofta långa vårdtider och vårdinrättningen kan bli patienters hem i många år. På inrättningar som inte har förhöjd säkerhet och skalskydd är det svårt att hindra att vassa föremål, tändare, narkotika, alkohol och annat som utgör en allvarlig säkerhetsrisk för både patienter och personal förs in. Vi föreslår därför att allmän inpasseringskontroll och kontroll av försändelser tillåts även på rättspsykiatriska kliniker som inte har förhöjd säkerhetsklass.

– Rätt till dagliga aktiviteter och att få vistas utomhus minst en timme varje dag

Tillgång till dagsljus, frisk luft och en möjlighet att röra på sig fysiskt är grundläggande mänskliga behov. Det frihetsberövande som tvångsvård innebär ställer därför särskilda krav på vårdgivaren att erbjuda meningsfulla aktiviteter och utomhusvistelser. Vi föreslår att alla patienter som tvångsvårdas ska ha rätt till dagliga aktiviteter på vårdinrättningen och att vistas utomhus minst en timme varje dag, om inte medicinska skäl talar mot det.

Vår övertygelse är att styrning, utveckling och uppföljning av svensk psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård konsekvent och systematiskt måste utgå från de principer och värden som ryms i begreppet god vård. Även tvångsvård ska vara god vård.

Martin Färnsten, särskild utredare