Nyfascismen drar just nu fram i ett segertåg genom Europa. Två EU-länder – Sverige och Italien – har snart partier sprungna ur fascismen/nationalsocialismen i regeringsställning. Det pågår därför en intensiv kampanj från borgerligt håll där man försöker förneka att partier såsom SD och Giorgia Melonis Fratelli di Italia (FdI) är nyfascistiska. I stället sägs de vara ”populister” eller ”konservativa”. Paulina Neudings ledare i SvD är ett ypperligt exempel på detta. Det är obekvämt att behöva erkänna för sig själv att man samarbetar med fascismen mot vänstern och liberalismen. Historien dömer dock dem som lierat sig med fascismen mycket hårt.
Tvättäkta fascister
Stora delar av den svenska borgerligheten har nu gått så långt som att hävda att inte ens ett parti som FdI – som öppet hyllar Mussolini, är sprunget ur partiet Movimento Sociale Italiano (MSI) grundat 1946 av tvättäkta fascister, har den eviga lågan på Mussolinis grav som symbol (även den lånad från MSI), vars anhängare gör fascisthälsning och kallar sig själva fascister – kan kallas fascistiskt.
En liknande ärlighet ser vi ännu inte hos SD:s anhängare, men det är nog bara en tidsfråga innan så sker även här. Man måste nästan fråga sig om Neuding anser att Mussolini och Partito Nazionale Fascista var fascister? Denna ovilja att kalla en spade en spade drar en slöja över dessa partiers ideologier, och förminska den monumentala ondska de stod för, i syfte att få deras nutida arvtagare att framstå som harmlösa.
Nästan 40 procent av de röstande tyskarna gav NSDAP förtroendet i juli 1932
Ett parti blir inte heller mindre fascistiskt för att många människor röstar på dem. Nästan 40 procent av de röstande tyskarna gav NSDAP förtroendet i juli 1932. Fascismen är en massrörelse. Fascismen vill ”väcka” folket och göra dem nationellt medvetna. Den vill omgestalta nationen i grunden, återföda den i ny skepnad. Till sin hjälp använder den sig av kraftfulla myter om nationen och folket. Den samtida nationen karaktäriseras som korrupt och förorenad både fysiskt och metafysiskt. Nationen och folket måste ”renas” genom ett stålbad.
I SD:s fall genom det konstanta svartmålandet av Sverige både historiskt och i samtiden där landet, personifierat av Socialdemokraterna, exempelvis beskylls för att ha samarbetat med nazismen under kriget, det vill säga samma ideologi som SD självt är sprunget ur, eller som översköljt av kriminella ”rasfrämlingar” och ”bidragsparasiter” som terroriserar svenskarna och ruinerar och förstör landet.
Antisemitisk hundvissla
Meloni har hyllat Mussolini som en bra politiker som gjorde bra saker för Italien. Hon menar att det internationella ”finanskapitalet” gjort italienarna till slavar och att detta styrs av George Soros – en välkänd nyfascistisk antisemitisk hundvissla. Detta är klassiskt fascistiskt konspirationsfantasier. Nationalsocialismen byggde hela sin ideologi på aversionen mot det kosmopolitiska judiska finanskapitalet. Fascismen vill dock inte avskaffa kapitalismen. Tvärtom var nazisterna och även de italienska fascisterna pionjärer gällande privatiseringar av förstatligade verksamheter under 30-talet.
I dag ser vi alltså exakt samma kritik men termen ”kosmopolitism” har bytts ut mot ”globalism”. Innebörden är den samma: ett rotlöst kapital, ytterst kontrollerat av judiska eliter, som konspirerar mot nationen och ”Folket”.
Allians med Hitler
Det är inget litet tankefel att påstå att Mussolini gjorde Italien gott. Mussolini hade våldet som politisk metod, bildade allians med Hitler, drog in Italien i världskriget, såg till att Italien deltog med liv och lust i Förintelsen. Mussolini var en katastrof för Italien på precis alla sätt. Men många av Melonis anhängare kallar sig alltså i dag öppet för fascister igen.
Precis som tidigare så är rasismen central även i nyfascismen. Det är en ofrånkomlig konsekvens av den ultranationalism som den bygger på. Fientlighet mot främmande människor och ”raser” följer med nödvändighet ur grundpremissen att det egna folket, begåvats med en särskild renhet och ett oöverträffat värde som andra människor inte har. Därför intar familjen och kvinnorna en central plats inom fascistisk ideologi. Fokus ligger på domedagsretorik om sjunkande barnafödande hos ”vita” familjer och de svindlande barnkullarna hos ”de främmande raserna”. ”Det stora utbytet” som hotar nationens själva fundament: folket. Här blir kvinnors karriärer till ett problem eftersom utbildning och arbete innebär att kvinnor gör andra val än att skaffa familj och många barn. Det kan fascismen inte tolerera. Därför orerar den ständigt och jämt om hur kvinnorna korrumperats och männen feminiserats. Aborträtten blir här problematisk eftersom den ses som ytterligare ett hot mot ”folket”; fascismen kräver barnafödande.
Aldrig existerat
Fascismen är inte främst nostalgisk utan snarare missmodig inför den upplevda ödeläggelsen av ens hem. Den är modernistisk i att den vänder sig mot framtiden och frammanar en modern vision och en utopi fri från samtidens problem och bekymmer. I SD:s fall ett utopiskt ”folkhem” som aldrig existerat och som inte kan bli verklighet. Sådan är utopins natur och den utvecklas rasande fort till en dystopisk mardröm.
Mikael Nilsson, docent i historia och författare