Förtroendet för elnätsbolagen har nått historiska bottennivåer. Enligt Svenskt Kvalitetsindex ligger privatkundernas nöjdhet på 55,8 – den lägsta noteringen någonsin. Det är inte svårt att förstå varför. På elnätssidan är kunderna fast i ett monopol utan möjlighet att byta leverantör, vilket ger elnätsbolagen fria tyglar att höja priser och införa avgifter utan att ta hänsyn till kundernas behov.
Elnätsbolagen kan agera nästan helt fritt tack vare en svag reglering av denna monopolmarknad. Regleringen tillåter elnätsmonopolen att höja priserna med upp till 40 procent fram till 2027 – och detta i en tid då inflationen ligger under Riksbankens mål på två procent. Kunderna, som saknar möjlighet att byta till en annan elnätsleverantör, är helt utelämnade åt bolagens beslut.
Ny modell
Ett aktuellt exempel på denna problematik är införandet av effektavgifter – en ny modell där elnätsfakturan baseras på kundens högsta elförbrukning under en viss tidsrymd varje månad, oavsett hur låg den totala förbrukningen är under resten av månaden.
Effektavgifterna ska vara införda hos alla elnätsbolag senast 2027, vilket är ett krav från Energimarknadsinspektionen. Syftet är att skapa incitament för kunder att sprida ut sin elanvändning över dygnet. Men det saknas en enhetlig modell. I stället inför varje bolag sin egen variant. Vissa baserar avgiften på en enda toppnotering under en månad, medan andra mäter tre toppar. Tiderna för när avgiften är som högst varierar också.
Energimarknadsinspektionen, den ansvariga myndigheten, har inte tagit fram någon modell som elnätsbolagen måste följa. Det kan på sätt och vis ses som positivt, med tanke på myndighetens entusiastiska inställning till effektavgifterna. Samtidigt leder detta till stor osäkerhet bland elnätsbolagen. Hur ser egentligen en rimlig effektavgift ut?
Hade kunderna haft möjlighet att byta leverantör skulle detta sätta press på bolagen att införa kundvänliga effektavgifter
Resultatet är en djungel av prismodeller som är nästan omöjliga för kunderna att förstå och förutse. Hade kunderna haft möjlighet att byta leverantör skulle detta sätta press på bolagen att införa kundvänliga effektavgifter. Men på en monopolmarknad saknas denna möjlighet.
De hushåll som försöker sänka sina elkostnader genom att använda timavtal och smart teknik drabbas paradoxalt nog extra hårt av effektavgifter. Tanken med smart styrning är att använda el när den är som billigast, exempelvis genom att ladda elbilen eller höja innertemperaturen när elpriset är lågt, för att sedan dra ner på förbrukningen när elpriset är högt.
Straffar optimerad förbrukning
Problemet med effektavgifter är att kunderna drabbas när flera apparater används samtidigt – då skjuter nämligen avgiften i höjden, trots att elpriset är lågt vid tillfället. I stället för att belöna kunder som försöker optimera sin förbrukning utifrån elpriset, straffar systemet dem.
I dag består en elnätsfaktura av en myndighetsavgift, en fast avgift och en överföringsavgift. Ovanpå detta läggs nu effektavgifter och högbelastningsavgifter. Vår erfarenhet, efter att ha träffat hundratals villaägare och diskuterat frågan, är att knappt någon – förutom en och annan kärnfysiker eller elektroingenjör som deltagit på mötena – känner till alla delar.
Och om hushållen inte ens känner till hur effektavgiften är utformad, hur kan då Energimarknadsinspektionen förvänta sig att det överhuvudtaget kommer att påverka energibelastningen?
Begränsad effekt
Det understryks också av forskningen. En sammanställning som professor Magnus Söderberg vid Griffith University gjort visar att liknande prismodeller (Time-of-Use-priser) har begränsad effekt på kundernas beteende. De kapacitetsinvesteringar som effektavgifterna påstås spara in kommer helt enkelt inte att realiseras.
Att Energimarknadsinspektionen rullar ut ett system med effektavgifter utan förankring i forskningen – och utan samverkan med kundsidan för att sprida "best practice" till energimonopolen, som nu inför mer eller mindre genomtänkta lösningar, är helt orimligt. I dess nuvarande form borde effektavgiften slopas.
Elnätsmonopolen brottas med låga förtroendesiffror. Och effektavgiften kommer definitivt inte att höja dessa siffror. Inte minst eftersom systemet drabbar alla dem som försöker agera rätt utifrån elpriset, som hushåll med smarta system som laddar batterier och elbilar när priset är lågt. Det är något som både elnätsmonopolen och Energimarknadsinspektionen borde reflektera över.
Cecilia Reuter, ordförande för Villaägarnas Riksförbund
Håkan Larsson, samhällspolitisk chef Villaägarnas Riksförbund
