Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Om det inte vore för att kravet på hiss i trevåningshus vore landshövdingehusen en suverän modell att bygga vidare på, skriver debattörerna.
Om det inte vore för att kravet på hiss i trevåningshus vore landshövdingehusen en suverän modell att bygga vidare på, skriver debattörerna.

Omröstningar skapar inte bra arkitektur

Vi vill inget högre än att skapa både mysiga och klassiska hus, om man med detta menar rimligt höga hus som bildar vackert proportionerade rum mellan sig, skriver arkitekten Gert Wingårdh och arkitekturhistoriker Rasmus Wærn i en replik.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

11/12 Göteborgarna överens – bygg i klassisk stil

Göteborgs-Posten gör ett stort nummer av att SOM-institutet vid Göteborgs Universitet kommit fram till att ”nya hus bör i större utsträckning byggas i klassisk stil till exempel med fasader i sten, tegel och trä”. De hade lika gärna kunnat fråga göteborgarna om de skulle vilja ha vackrare hus.

Nyklassicismens favoritmaterial

Så gott som alla de bostadsprojekt vi ritar idag har fasader i tegel. Andra har fasader i trä. Några få i nyklassicismens favoritmaterial puts. Det gör naturligtvis husen varken mer eller mindre klassiska. Men att frågan är klumpigt formulerad hindrar inte att det finns en riktig tanke bakom. Folk är trötta på de ovänliga lådor som ploppat upp här och där i staden. Det var också Mark Isitts rimliga slutsats då han i lördags krävde mer mys i stadsplaneringen.

Vi vill inget högre än att skapa både mysiga och klassiska hus, om man med detta menar rimligt höga hus som bildar vackert proportionerade rum mellan sig. Rationellt producerade men med en mänsklig närvaro i såväl helhet som detaljer. Låter det vagt? Det beror på att frågorna är så mycket enklare att ställa än svaren. Men Göteborg har många fina svar som går att bygga vidare på. Om det inte vore för att kravet på hiss i trevåningshus vore landshövdingehusen en suverän modell att bygga vidare på. Dessa smala fina volymer med bara två lägenheter per våningsplan och trapphus är också orimligt dyra (kostnaden för trapphusen får bäras av få lägenheter).

Formuleras av handgripligheter

Om det är så vi vill bygga, så går det förstås. Men då måste man diskutera både hisskrav, trapphusekonomi och bostadsfinansiering. Det är i sådana handgripligheter som de verkliga principerna för dagens arkitektur formuleras. Den som med tiden också kommer kallas klassisk.

För klassisk är varken en stil eller en kvalitet. Med ”klassisk stil” menar SOM-institutets Daniel Enström och Felix Andersson förmodligen allt som inte är ”modern stil”, fast inte den klassiskt moderna då, som Konserthusets, för den är ju populär.

Respekten kommer ur kunskap, och kunskapen om vilka värden som finns i en överordnande arkitektur måste förstås arkitekten både äga och förmedla. Alternativet blir inte en variationsrik, utan en förvirrad stad.

Omröstningar är en dålig metod för att få fram en bra arkitektur. Maktkamper likaså. Den är snarare frukten av långa samtal, möten, förhandlingar och avstämningar. Mer sällan voteringar där olika förslag ställts mot varandra, eller förhandlingar där olika åsikter måste försvaras. Inom samhällsvetenskapen kallas ett sådant förfarande för en ”deliberativ demokrati”. Ska byggnaden efter en sådan process ändå genomsyras av en klar och tydlig tanke, krävs en ömsesidig respekt från alla runt bordet. Respekten kommer ur kunskap, och kunskapen om vilka värden som finns i en överordnande arkitektur måste förstås arkitekten både äga och förmedla. Alternativet blir inte en variationsrik, utan en förvirrad stad.

Det handlar om att lära sig ett språk att se med. Delar man detta, kan också den kompromissrika arkitekturen bli konsekvent. Se all den rikedom som också den nutida arkitekturen kan erbjuda när den är som mest underfundig, elegant, komplex och uttrycksfull.

Gert Wingårdh, arkitekt

Rasmus Wærn, arkitekturhistoriker