I krisstödet till barn har civilsamhället en stor betydelse. Som två aktörer med lång erfarenhet inom ideellt engagemang, vågar vi säga att civilsamhället spelar en avgörande roll vid samhällskriser, där organisationer som Rädda Barnen kan ge direkt hjälp och stöd, men även skapa långsiktig påverkan på samhällsutvecklingen.
Civilsamhället fungerar ofta som en viktig stödfunktion för individer och samhället under kriser. Vi erbjuder hjälp och resurser, såsom mat, tak över huvudet och psykosocialt stöd. En bro mellan människans behov och myndigheter. Vi kan fylla luckor där offentliga tjänster brister eller jobba i partnerskap med offentlig sektor. Vi är flexibla och kan relativt snabbt mobilisera resurser och frivilliga för att möta akuta behov. I Örebro var Rädda Barnen och andra organisationer på plats dagen efter skjutningarna och skapade lekplatser för barn medan deras föräldrar fick psykosocialt stöd.
Vi är flexibla och kan relativt snabbt mobilisera resurser och frivilliga för att möta akuta behov
I kriser arbetar också många organisationer med att utbilda och informera allmänheten om viktiga frågor, vilket bidrar till ökad medvetenhet och engagemang. Rädda Barnen har till exempel vägledningen Lugna, lyssna stärk som hjälper vuxna att ge barn psykologisk första hjälp vid en kris.
Med hjälp av dessa insatser skapar vi sociala relationer och gemenskaper. Vi bygger plattformar för social interaktion som bidrar till att stärka sammanhållningen och motståndskraften i samhällen.
Genom erfarenhet vet vi att barn drabbas hårt av samhällskriser. Barn är utifrån sin mognad och ålder mer sårbara än vuxna, såväl fysiskt som psykiskt. Barn är också beroende av vuxnas stöd för att hantera svåra händelser och återskapa trygghet. Ett krisstöd som fångar upp barn på både kort och lång sikt är följaktligen avgörande för att förebygga psykisk ohälsa.
Robust beredskap
Rädda Barnen har under en längre tid sett brister i samhällets kapacitet att tillgodose alla barns behov av stöd och behandling efter svåra händelser som drabbar många samtidigt. Kommuner och regioner måste därför skapa en mer robust och inkluderande beredskap för att stärka lokalsamhällets motståndskraft vid kriser:
Inkludering och delaktighet. Redan i ett tidigt skede behöver kommuner och regioner civilsamhällets olika perspektiv och erfarenheter. Inkludera därför civilsamhället redan i planeringen av krisberedskap.
Psykosocialt stöd. I kriser är det viktigt att kommuner och regioner stödjer de som drabbats av psykisk ohälsa, och resurssätter samt erbjuder psykosocialt stöd till drabbade barn och vuxna. Civilsamhällets organisationer kan samverka och erbjuda detta stöd.
Stödja lokala initiativ och stärka nätverk. Vi uppmanar kommuner och regioner att stödja lokala initiativ och organisationer som arbetar med krisberedskap. Till exempel genom att hjälpa dem att sprida information om hur människor kan agera i kriser, samt ge tillgång till lokaler och andra resurser
Kommuner och regioner bör också skapa och stärka nätverk mellan civilsamhället, myndigheter och andra aktörer. Genom att bygga dessa relationer går det att få en mer sammanhållen och hållbar beredskapsstruktur.
Utvärdering och lärande. Sist men inte minst. Efter en kris är det viktigt att utvärdera insatserna och lära av dem. Vi vill att kommuner och regioner ska inkludera civilsamhällets erfarenheter och feedback för att förbättra framtida beredskapsarbete.
Många kriser i nutid vittnar om barns utsatthet vid akuta katastrofer och stora samhällsutmaningar. Flyktingkrisen 2015, Covid 19-pandemin och det pågående samhällsvåldet är några exempel. När barn far illa riskerar det att få varaktiga konsekvenser för såväl barnet som för samhället. Vi hoppas därför att kommuner och regioner involverar civilsamhällets organisationer mer i beredskap och framtida kriser. Barn har rätt att få det krisstöd som de behöver.
Maria Schillaci, ordförande för Rädda Barnen
Sara Damber, Sverigechef för Rädda Barnen
