Nytt år innebär uppdaterade regeringsbrev och nya uppdrag från regeringen för våra universitet och högskolor. Det ger också politiker möjlighet att visa handlingskraft inom aktuella politikområden. Tyvärr innehåller regleringsbreven ofta symbolpolitik som mest leder till mer administration och trots tidigare löften om annan politik så gör nuvarande regering samma sak.
Det nya uppdraget om att främja kurslitteratur sätter inte högre utbildning i fokus, utan är ett uppdrag som skadar kärnverksamheten och studenterna samtidigt som det missar målet. Lotta Edholm (L), gymnasie-, högskole- och forskningsminister, har under den senaste tiden uppmärksammat den minskade försäljningen av svensk kurslitteratur. Det senaste utspelet på området är att de nya regleringsbreven innehåller ett uppdrag att universiteten och högskolorna ska redovisa hur de främjar tillgången till kurslitteratur. Det är ett uppdrag som i praktiken innebär extra krav som kommer att påverka den redan pressade utbildningen negativt. Uppdraget innebär att administrativa uppgifter kommer att ta ytterligare medel i anspråk, i stället för att läggas på utbildning och forskning som gynnar både studenterna och samhället.
Överbyråkratiserad högskola
Att Lotta Edholm vill hjälpa förlagen som ger ut kurslitteratur är i sig inte fel. Men regeringens lösning på den minskade försäljningen är ett typexempel på politik som är felriktad och som kommer att skada mer än den hjälper. Vägen till en överbyråkratiserad högskola är kantad av goda intentioner. Nu lägger Lotta Edholm på ytterligare en administrativ börda.
Sverige har i uppföljningar återkommande den lägsta lärarledda tiden i Europa trots att universitetslärarna jobbar mer än avtalad arbetstid.
Lärarna och forskarna på lärosätena behöver inte fler administrativa pålagor. Resurserna är redan ansträngda inom högre utbildning. Sverige har i uppföljningar återkommande den lägsta lärarledda tiden i Europa trots att universitetslärarna jobbar mer än avtalad arbetstid. I stället för att låta lärarna använda de begränsade resurserna för att ge bästa möjliga utbildning till våra studenter, ska de nu fokusera på regeringens senaste administrativa påhitt. Med mindre administration finns det dessutom mer tid för lärarna att jobba med just kurslitteraturen. Uppdraget kommer utan nya medel, vilket innebär att tid och pengar måste tas från annan verksamhet, det vill säga utbildningen.
Lärarna avgör bäst själva
Hur har regeringen tänkt att uppdraget om främjande i slutändan ska göra praktisk skillnad för kurslitteraturen eller författarna? Ska politiker eller lärosätesledningar börja ställa krav på antal böcker i kursplanerna? Att svensk kurslitteratur ska vara obligatorisk, oavsett om det finns mer relevanta alternativ, bara för att gynna en viss typ av litteratur? Det är lärarna, med sin djupa ämneskunskap, som bäst kan avgöra vilken litteratur som är mest relevant och håller högst kvalitet för den specifika kursen så att studenterna får de bästa verktygen och kunskapen.
Låt lärosätena ägna sig åt sin kärnverksamhet och låt förlagen arbeta med hur de får ut svensk kurslitteratur till studenterna.
En ny minister glömmer lätt vad föregångaren lovat. Lotta Edholms företrädare, Mats Persson (L), tillträdde med löftet om att rensa i detaljstyrningen. Han skrev att det behövdes ”färre statliga pålagor som bara skapar pappersarbete” och att detta ”stjäl viktig tid för professorer och lektorer”. Det löftet verkar regeringen redan ha glömt, eller så är regeringen nu okej med ökad administration som tar lärarnas tid från studenterna.
Det är naivt att tro att den administrativa apparat som måste riggas för att hantera Lotta Edholms senaste uppdrag kommer att ha en positiv inverkan. Låt lärosätena ägna sig åt sin kärnverksamhet och låt förlagen arbeta med hur de får ut svensk kurslitteratur till studenterna. Det som krävs är politik som förbättrar förutsättningarna på allvar för att våra studenter ska få undervisning av hög kvalitet. Allt annat är bara symbolpolitik som i slutändan drabbar studenterna.
Sanna Wolk, förbundsordförande, Sveriges universitetslärare och forskare, SULF
