I krigets inledning trodde många att Rysslands seger snart skulle vara ett faktum. Men Ukrainas försvarskapacitet överraskade, såväl som uppslutningen från väst. Nu har dock kriget stagnerat, samtidigt som stödet från väst börjar vackla. Det gläder förstås Putin.
I USA minskar stödet, i synnerhet hos republikaner. I Tyskland har vänsterpolitikern Sarah Wagenknecht dragit igång en namninsamling, som kräver förhandlingar och stopp för tyska vapenleveranser. Och i Sverige har Gudrun Schyman argumenterat för att förhandlingar bör inledas.
Ett argument för att skära ner på stödet är ekonomiskt motiverat. Då vill man istället satsa på det egna landet. Men tanken bygger på en föråldrad världsbild, eftersom ett lands öde är sammanflätat med vad som sker i övriga världen.
Bygger på missbedömning
Argumenten för förhandlingar är humanitära. Ett fredsavtal vore bra för då slipper fler människor dö. Det låter klokt, men analysen bygger på en missbedömning av Putin.
I sina tal framställer sig Putin som stor fredsvän, men hans mål är att erövra Ukraina. Putin skulle därför bara sätta sig vid förhandlingsbordet om han tror det gynnar hans långsiktiga mål, och vara beredd att bryta en överenskommelse om han ansåg att det vore gynnsamt. Då kan han påstå att Ukraina brutit mot avtalet, och då behöver Ryssland inte heller hålla det.
Därför är det inte säkert att ett fredsavtal skulle leda till färre döda, annat än helt kortsiktigt. I stället kan den ukrainska befolkningens lidande bli än värre, om förhandlingar skulle inledas nu. För att förstå varför så kan bli fallet, behövs förståelse för krigets psykologi.
Människor kan vara beredda att dö, för en idé som uppfattas som en god sak. Ofta rör sig idén om demokrati och nationellt självbestämmande. Det kan vi göra om vi tror att vår död kommer att gynna de efterlevande. Och om vi faktiskt dör, men saken vi engagerat oss för gynnas, kan de efterlevande tycka att de som dött inte gjort det förgäves.
En påtvingad fred skulle därför göra det psykiska lidandet värre
Men ett avtal som pressas fram genom påtryckningar från väst bli på Rysslands villkor, där Ukraina behöver ge upp delar av sitt land. Det innebär att alla som dött, alla som skadats, alla som blivit våldtagna, alla döda kroppar som har skändats, massgravarna, de bortrövade barnen, och därtill förstörd infrastruktur och en massiv miljöförstöring, inte längre kan ses som något man får uthärda för en god sak.
En påtvingad fred skulle därför göra det psykiska lidandet värre. Den individuella sorgen över allt som förlorats, skulle förvärras genom sorgen att ha förlorat kampen mot anfallaren. Det blir ett nationellt trauma som hos många kommer att leda till djup förtvivlan. Och till svårartad bitterhet mot väst, som ju lovat Ukraina stöd ett otal gånger.
Varit förgäves
Förhandlingar nu skulle därför innebära att ett års kamp varit förgäves. En invändning är att Ukraina skulle få behålla största delen av sitt land, och det måste väl vara bättre än att hela landet införlivades med Ryssland, vilket var Putins ursprungliga mål. Men tyvärr, Ukrainas gränser är inte stabila förrän landet fått en närmare anknytning till väst.
Dessutom finns en annan svaghet med kravet på förhandlingar nu. Man kan tycka att det är fel att människor är beredda att dö för en idé: slå vakt om livet borde ha högsta prioritet. Men i Ukraina anser befolkningen att det kan vara värt att dö för sitt lands frihet, för alternativet, underkastelse, skulle vara än värre. Då uppstår frågan: varför ska vi inte respektera den inställningen?
Ett ytterligare argument för förhandlingar är också humanitärt, men mer specifikt. Risken för att kärnvapen kan komma att användas. Det är inte säkert att mänskligheten lyckas undvika kärnvapenkrig, nu i Ukraina eller längre fram i historien. Sorgligt nog kan det bli som antropologen Christopher Boehm befarar i ”Moral origins: The evolution of virtue, altruism, and shame”, att det krävs ett kärnvapenkrig för att mänskligheten ska förstå att konsekvenserna blir så fruktansvärda att vapnen måste bort. Men risken för användning minskar inte utan ökar, om Putins förtäckta hot om kärnvapen påverkar opinionen.
För att den efterlängtade freden ska kunna förhandlas fram behövs ett försvagat Ryssland och en ny rysk ledning. Kräv därför inte att det ukrainska folket nu ska gå med på en orättvis fred. Visa istället solidaritet med det angripna folket. Det gynnar hela världens demokratiska krafter.
Billy Larsson, leg psykolog och fil dr i psykologi
