Under hösten 2023 tog jag det svåraste men absolut bästa beslut jag någonsin har tagit i mitt liv. Jag valde att säga upp mig som förskollärare på grund av dålig arbetsmiljö efter tio år i yrket. Min fritid under dessa år handlade om att dagligen kämpa emot stress som migrän, spänningshuvudvärk, ångest och psykiskt påfrestande negativa tankar, extremt jobbig IBS, hjärtklappning, munblåsor och så vidare. För att inte prata om tröttheten som var så krävande – jag orkade inte ta tag i mitt liv, hade ingen ork till varken träning eller matlagning. När jag kom hem ville jag bara lägga mig i soffan ibland och inte prata med någon.
Att lämna ett yrke som gav mig så många olika stressymptom, var som en skänk från ovan. Tre månader senare har jag nu ett helt annat liv, då jag söker jobb. Inte en enda dag har jag haft huvudvärk som jag haft i så många år, varje dag. Jag har kraft att andas ut, kommit igång med träning, laga mat och verkligen tänka efter vad jag vill göra i livet. Att hitta ett arbete som kanske inte är lika stressigt som att vara i barngrupp och sitta på kontor samtidigt. Helt sjukt när man tänker efter.
Är det dags att skrota förskolans verksamhet med utbildning från ett år och gå tillbaka till ”dagis” som det var förr?
I samma veva så tänker jag på barnen i förskolans verksamhet som inte har någon talan, vem står upp för dem? Förskolans verksamhet är deras vardagsmiljö, är den instabil med olika personal så påverkas barnen av det. Jag tänker på mina gamla kollegor runt om i Göteborgs förskolor där budgeten skärs ned på ännu mer drastiskt än innan.
Nu planerar Göteborgs stad att sätta många förskollärare i omställning till hösten. Jag hör att flera pedagoger är oroliga att bli drabbade: ”sist in, först ut”. Jag får bara inte ihop ekvationen: om nu många förskolor ställer fler förskollärare i omställning (man får inte sägas upp eller vara utan lön), inga nya anställningar görs, ska förskollärare bara flyttas runt? För det finns inga lediga tjänster att söka heller. Kommer många förskollärare att få gå med lön men inte ha en tjänst för att det kostar för mycket? Inte få välja var man vill arbeta? Vad är då meningen med att vara kvar som förskollärare? Vad är meningen med att ta stora CSN-lån för studier som sedan inte ger arbete eller tillräckliga förutsättningar? Hur kan detta gynna ekonomin i Göteborgs stad ens? Det här är något som man behöver undersöka närmare.
Barnen blir lidande
Vart vill politiker, kommuner och förbund att förskolans framtid ska bära väg? Ska den vara ljus eller mörk? Är det dags att skrota förskolans verksamhet med utbildning från ett år och gå tillbaka till ”dagis” som det var förr? För då kan man ha outbildad personal. Annars är det nu en strejk måste bli av! Till slut finns det bara uppgivna, sönderstressade pedagoger som inte orkar ta skiten mer och byter yrke. Vilka är det då som alltid blir lidande? Jo barnen och deras framtid. De måste ha kloka, stabila och närvarande vuxna runtomkring sig som har tid för dem. Något måste hända, detta håller inte längre!
Jag slutade, det var ett jättejobbigt beslut jag till slut tog, men ångrar inte en sekund. Jag ser ljust på framtiden inom något helt annat yrke där man är mer värdefull.
Elin Olausson före detta förskollärare i Göteborgs stad