Det kan exempelvis vara svårt även för någon med svenska som modersmål att ta till sig innebörden av en medicinsk diagnos eller juridiska facktermer, och risken för missförstånd för den som lärt sig ett språk i vuxen ålder är än större, skriver debattören.
Det kan exempelvis vara svårt även för någon med svenska som modersmål att ta till sig innebörden av en medicinsk diagnos eller juridiska facktermer, och risken för missförstånd för den som lärt sig ett språk i vuxen ålder är än större, skriver debattören. Bild: Bertil Ericson / TT

Inga barn ska behöva ge sina föräldrar svåra medicinska besked

Vi ser bekymmersamt på de politiska förslag som syftar till att avgiftsbelägga användningen av tolk i möte med myndigheter, rättsväsende eller sjukvård. Det kan leda till en situation där personer undviker nödvändiga kontakter med till exempel sjukvården, för att de inte har råd att betala eller är rädda för att bli missförstådda, skriver Johanna Chinchilla Ekberg.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

I Tidöavtalet finns en överenskommelse om att rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas för personer som har svenskt medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd i Sverige. I stället för att få en offentligt finansierad tolk ska de själva betala för tolktillfällen.

Språkföretaget Semantix ställde nyligen ut en enkät till yrkesverksamma tolkar i Sverige, som visar att sex av tio redan i dag uppger att de ofta får rätta till missförstånd som uppstått när en okvalificerad tolk eller en närstående har tolkat. Konsekvenserna av detta varierar från ökade kostnader till följd av fler möten för att reda ut missförstånden, till att personer som blivit anklagade för brott inte getts möjlighet att förstå sina rättigheter eller tillgodogöra sig information i polisförhör.

ANNONS

Minska behovet

Självklart ska vi sträva efter ett samhälle där alla som stadigvarande bor i Sverige kan förstå och prata svenska. Enligt tolkarna själva så är en nyckel till att på lång sikt minska behovet av tolk just att stärka svenskundervisningen, precis som regeringen också har föreslagit. Men även om vi stärker svenskundervisningen behövs tolkar, för situationer där vardagssvenska inte räcker till kommer fortfarande att uppstå. Det kan exempelvis vara svårt även för någon med svenska som modersmål att ta till sig innebörden av en medicinsk diagnos eller juridiska facktermer, och risken för missförstånd för den som lärt sig ett språk i vuxen ålder är än större. Det skulle också försvåra för yrkespersoner som behöver tolk att kunna utföra sitt jobb.

Alternativet för den som inte har råd med tolk är att låta barn och anhöriga tolka. Men inga barn ska behöva ge svåra medicinska besked till sina föräldrar och inga kvinnor som utsätts för hedersvåld ska behöva ha sin förövare som tolk. Därför borde anhörigtolkning förbjudas, vilket flera partier också ställer sig bakom.

Att avgiftsbelägga tolk medför också en överhängande risk att samhällets kostnader faktiskt ökar, exempelvis genom felaktiga vårdinsatser. Danmark lyfts ofta fram som ett föregångsland i debatten, men i praktiken har tolkavgifterna skapat problem. Sedan 2018 har tolkanvändandet minskat med 30–35 procent inom sjukvården. Danska Lægeforeningen konstaterar att många drar sig för att söka vård och när de väl måste göra det är patienterna sjukare, alltså blir det dyrare för sjukvården att hjälpa dem.

ANNONS

Kostat mer pengar

Det kan också leda till ökade administrativa kostnader. Den danska tidningen DR rapporterade 2019 att det kostade sju miljoner danska kronor att samla in fyra miljoner danska kronor i obetalda tolkavgifter bara under det första året sedan avgift för tolk infördes. Utöver detta var det sex miljoner danska kronor i tolkavgifter som inte hade betalats in alls. Det hade alltså kostat mer pengar att försöka driva in tolkavgifter än vad som hade besparats sedan tillgången till tolk begränsades.

I Region Stockholm uppgick kostnaderna för tolk under 2022 till 150 miljoner kronor av regionens totala budget på 119 miljarder. Det utgör totalt 0,013 procent av regionens totala budget. Alla offentliga kostnader ska såklart vara motiverade, men det är inte hisnande summor pengar som i dagsläget går åt till att erbjuda tolk till den som behöver.

Men även om vi stärker svenskundervisningen behövs tolkar, för situationer där vardagssvenska inte räcker till kommer fortfarande att uppstå

I bästa fall blir alltså avgiftsbelagd tolk endast en administrativ börda, och i värsta fall blir det en förlustaffär för skattebetalarna. Om drivkraften med att införa tolkavgift är att minska samhällets kostnader för tolktjänster finns andra vägar att gå, inte minst genom att satsa på digitala tolktjänster. Genom höjd beställarkompetens och bättre dialog mellan beställare och förmedlare kan man också undvika spillkostnader, utan att tumma på kvaliteten i tolkningen genom att välja bort auktoriserade och välutbildade tolkar.

ANNONS

Vi anser därför att:

– rätten till offentligt betald tolk i mötet med det offentliga bör värnas.

– barn- och anhörigtolkning inom offentlig verksamhet förbjuds och att enbart professionella tolkar får användas.

– Kammarkollegiet ges i uppdrag att höja offentliga Sveriges beställarkompetens.

Under höstens budgetförhandling måste Tidöpartierna ta hänsyn till de konsekvenser som en ändring av rätten till offentligt finansierad tolk skulle kunna få. Om en reform ska genomföras bör en eventuell utredning av direktiven beakta hur den kan förverkligas utan att rätts- och patientsäkerheten påverkas, utan ökade alternativkostnader för samhället och utan att barn- och anhörigtolkning får förekomma.

Johanna Chinchilla Ekberg, Director Community Interpreting, på språkföretaget Semantix

ANNONS