Ett tydligt exempel på hur politiken misslyckas med att möta kvinnors behov av avlastning är förskolans 15-timmarsregel. Denna regel begränsar äldre syskons förskolevistelse till 15 timmar i veckan om en förälder är föräldraledig, vilket i praktiken tar bort den lilla möjlighet till återhämtning som annars hade kunnat finnas i vardagen.
15 timmar i veckan är den lagstadgade miniminivån som barn har rätt till förskola. I oktober 2024 var det endast 45 av 290 kommuner som valde att erbjuda mer än så. Därtill finns stora geografiska skillnader: i till exempel Stockholmsområdet och Skåne tillåts föräldralediga ofta fler timmar, medan samma möjlighet saknas i andra delar av landet.
Jag ser det som ett tydligt strukturellt problem att den lagstadgade miniminivån ofta blir norm i stället för ett golv och att dessa regionala skillnader tillåts bestå. Det är ett uttryck för hur nedmonteringen av välfärden leder till ojämna förutsättningar och cementerar ett ojämlikt föräldraskap som främst drabbar kvinnor.
Väljer att studera
I de kommuner som använder sig av 15-timmars regeln tvingas mammor som är i behov av avlastning till kreativa lösningar. I många fall väljer föräldralediga kvinnor att studera. Inte för att de vill, utan för att det kan ge rätt till mer timmar på förskolan. På ytan kan det framstå som en möjlig väg till avlastning, men är det rimligt att kräva studier för att få avlastning?
Sedan en tid tillbaka har många kommuner även utökat kontrollen av de föräldralediga som väljer att studera, där kommunen gör stickprov eller kräver in studiescheman för att säkerställa att studierna utförs. Vi ser med oro på dessa tendenser på hårdare krav som blir allt vanligare och ser det som ännu en stressfaktor för föräldern som är i behov av ökat stöd, inte ökad kontroll.
Enligt SCB (2023) lägger kvinnor i genomsnitt 5 timmar och 36 minuter mer än män varje vecka på det obetalda hemarbetet. Tid som skulle kunna gå till återhämtning, karriär eller socialt liv används istället till att städa, tvätta, diska och ta hand om barnen. Och när återhämtningen uteblir ökar risken för att bli sjuk av stressen.
Att kvinnor dessutom tar ut nästan 70 procent av föräldraledigheten förstärker den ojämna fördelningen av omsorgsarbetet, vilket ytterligare försämrar deras hälsa
En ny rapport från Försäkringskassan (2025) visar att kvinnor i åldern 30–39 år med barn i småbarnsåldern är den mest sjukskrivna gruppen i Sverige. De är dubbelt så ofta sjukskrivna för stress som män i samma ålder. Förklaringen är inte svår att hitta: många kvinnor jobbar inom välfärdens tunga yrken med hög arbetsbelastning, samtidigt som de förväntas bära huvudansvaret för hem och barn. Att kvinnor dessutom tar ut nästan 70 procent av föräldraledigheten förstärker den ojämna fördelningen av omsorgsarbetet, vilket ytterligare försämrar deras hälsa.
Det är vardagen för många småbarnsmammor i Sverige. En vardag där stressen är konstant och den gör kvinnor sjuka. Det är dags att vi börjar prata om detta och kvinnors livsvillkor på riktigt. Kvinnors tid, arbete och hälsa tas för givet, gång på gång och S-kvinnor har länge varnat för konsekvenserna av när politiken sviker jämställdheten och skapar ojämställda samhällsstrukturer. Men ändå tycks just kvinnors hälsa och livsvillkor fortsatt vara en icke-fråga för regeringen.
Måste överprestera
Sveriges mammor är mer sjukskrivna än någonsin. Det är ett misslyckande från samhällets håll. Jag ifrågasätter vidare varför kvinnor ska behöva ta en högskolekurs för att samhället ska bekräfta att deras vardag är tung nog. När kvinnor måste överprestera för att få minimal avlastning kan det inte ses som något annat än ett strukturellt fiasko.
Regeringens passivitet inför kvinnors ökande ohälsa är ett svek mot landets mammor. Att bli förälder ska inte innebära en ständig kamp mot ett föråldrat system där kvinnor förväntas bära det mesta av det obetalda omsorgsansvaret utan tillräcklig hjälp från samhället.
Regeringen behöver agera. Ge Sveriges mammor jämlika villkor. Slopa 15-timmarsregeln och låt föräldrarna själva avgöra om deras barn ska gå 30 timmar eller färre i förskolan.
Annika Strandhäll, S-kvinnor
