I förra veckan presenterade justitieminister Gunnar Strömmer en offensiv mot brottsligheten där budskapet var att tryggheten ska återupprättas. För att uppnå detta vill regeringen bland annat få till ett perspektivskifte där brottsutsatta och deras rätt till upprättelse sätts i centrum, skriver debattören. Bild: Adam Ihse/TT

Gör allvar av pratet om att sätta brottsoffren i centrum, Strömmer

Vid köksbord, på arbetsplatser och i media diskuteras gängskjutningar, kriminella klaner och förnedringsrån. Men samtidigt som brottsligheten och otryggheten har blivit vår andra pandemi är de brottsutsatta åter den bortglömda gruppen i samhället. Något Gunnar Strömmer verkar vilja åtgärda. Problemet är att hans väg dit leder fel, skriver Magnus Lindgren.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS

I centrum för debatten är de spektakulära brotten och de kriminella, medan de utsatta har rollen som perifera aktörer med en enda uppgift; att polisanmäla brott och berätta om sina iakttagelser.

I förra veckan presenterade justitieminister Gunnar Strömmer en offensiv mot brottsligheten där budskapet var att tryggheten ska återupprättas. För att uppnå detta vill regeringen bland annat få till ett perspektivskifte där brottsutsatta och deras rätt till upprättelse sätts i centrum.

Vi välkomnar ett sådant budskap, inte minst mot bakgrund av att denna del av rättsväsendet är mycket eftersatt. För att få till det perspektivskifte som Strömmer efterlyser krävs emellertid ett helt nytt tänk från statens sida.

ANNONS

Hamna på andra plats

Erfarenheterna visar nämligen att kommunernas socialtjänster inte klarar av att jobba med brottsofferfrågorna eftersom dessa ”konkurrerar” med de kärnuppgifter som är socialarbetarnas största intresse. Ungefär samma problematik föreligger hos Polismyndigheten som har, och måste ha, ett ”gärningsmannaperspektiv”. Detta medför att intresset för de brottsutsatta alltid kommer att hamna på andra plats.

Vi får därför inte vara naiva. Det kommer inte att gå att reformera socialtjänsten och polisen så att de fullgör sina skyldigheter i denna del eftersom kulturen sätter hinder. Det krävs ett helt nytt sätt att ta hand om de som drabbas av brott där Brottsoffermyndigheten, fullt samordnat med länsstyrelserna, måste få ett nationellt ansvar för frågorna.

Det brottsförebyggande arbete som nu kommit i gång vid landets länsstyrelser bör därför kompletteras med ett ansvar även för dem som drabbas av brott

En sådan ny roll för länsstyrelserna ligger väl i linje med det ansvar som de fick för några år sedan när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Det brottsförebyggande arbete som nu kommit i gång vid landets länsstyrelser bör därför kompletteras med ett ansvar även för dem som drabbas av brott. Sådana processer måste också passas in i de nya reglerna som ger kommunerna skyldigheter att förebygga brott som är på väg att införas. Detta eftersom hjälp, stöd och skydd även fortsättningsvis i första hand måste fullgöras på den kommunala nivån.

Sammanfattningsvis, när kriget pågår i Europa och när Rikspolischefen beskriver att brottssituationen i vårt land är synnerligen allvarlig så är det hög tid att ta de brottsutsatta på allvar. Situationen för de som utsätts för brott i vårt land har aldrig varit svårare än idag. Behovet av hjälp, stöd och skydd har därför, motsatsvis, aldrig varit större. Det är därför dags att gå från ord till handling och en gång för alla säkerställa brottsutsatta deras rättigheter.

ANNONS

Magnus Lindgren Generalsekreterare Stiftelsen Tryggare Sverige

ANNONS