Folkhögskolorna har i över hundra år fungerat som en väg in i samhälle och arbetsliv för människor som saknar andra möjligheter. Här möts individer med olika bakgrund, många med erfarenhet av flykt, trauma eller långvarig osäkerhet. Hos oss hittar de en plats att växa på: att återfå hopp, utveckla kunskaper, lära språk, skaffa vänner och forma en framtid. Varje år går många av våra deltagare vidare till arbete, högre studier eller viktiga samhällsroller. Det är ett integrationsarbete som fungerar – och som i dag riskerar att undergrävas.
När utvisningsbesked plötsligt kommer drabbas hela skolmiljön. Det skapar oro, sorg, frustration inte bara hos individen själv, utan hos alla som varit en del av personens vardag. Lärare ägnar värdefull tid åt att stötta uppgivna individer, grupper tappar fokus och den tillit som är central i folkhögskolans pedagogik får sig en djup knäck. För individerna själva är besluten ofta förknippade med stor psykisk stress. Flera av dem tvingas återvända till otrygghet eller risk, trots att de gjort allt som förväntats av dem här. För oss blir det allt tydligare att dagens system inte tar hänsyn till människors faktiska etablering – deras språk, studieresultat, sociala band eller vilja att bidra.
Kommuner tar ansvar
Samtidigt som detta sker väljer allt fler kommuner att säga ”Tack, men nej tack” till regeringens kampanj om återvandring. Det är ett tydligt ställningstagande: lokalt vill man inte medverka till att stöta bort människor som redan lever, arbetar eller studerar i kommunen. Dessa kommuner ser det vi också ser varje dag – att människor som rotat sig och gör framsteg behöver stöd för att fortsätta framåt, inte uppmaningar att lämna landet. När kommuner tar detta ansvar borde staten lyssna på dem som faktiskt möter verkligheten i vardagen.
Ett system som i praktiken motverkar integration, trots att vi är många som arbetar för att stärka den, skadar inte bara enskilda människor – det försvagar Sverige som samhälle.
Det är inte värdigt ett land som säger sig värna utbildning, integration och mänskliga rättigheter att fortsätta fatta beslut som rycker bort framtiden för dem som kämpar för att skapa sig ett liv här. Det är inte värdigt ett utbildningssystem att se sina studerande försvinna, trots att de visat engagemang, studiemotivation och en genuin vilja att bidra. Och det är inte värdigt ett demokratiskt samhälle att ignorera den potential som folkhögskolorna dagligen ser hos de människor vi arbetar med.
Vi ser hur språket utvecklas, hur självförtroendet växer och hur drömmar blir möjliga igen. Vi ser hur människor som aldrig tidigare blivit sedda hittar sin plats och sin röst. Det är dessa människors framtid som nu står på spel.
Systemet motverkar integration
Därför uppmanar vi ansvariga politiker att omgående se över hur migrationsbeslut påverkar både individer och utbildningsinstitutioner. Ett system som i praktiken motverkar integration, trots att vi är många som arbetar för att stärka den, skadar inte bara enskilda människor – det försvagar Sverige som samhälle.
Vi folkhögskolor vill fortsätta vara platser där människor kan växa, utvecklas och ta viktiga steg in i det svenska samhället. Men då krävs ett regelverk som inte systematiskt rycker undan framtidsmöjligheterna för dem som verkligen vill vara en del av vårt land.
Göteborgs Folkhögskolors Nätverk:
Irina Maister Bergman, rektor, Mångkulturella Finska Folkhögskolan
Björn Elgquist, rektor, Arbetarrörelsens Folkhögskola i Göteborg
Sören Eriksson, rektor, Wendelsbergs Folkhögskola
Anna Hermansson, kurssamordnare, Göteborgs Folkhögskola
Daniel Lakso Tesak, rektor, Angered Folkhögskola
Mikael Lindgren, rektor, Hjälmared Folkhögskola
Nanna Nilsson, rektor, Mimi Folkhögskola
Jonatan Rask, rektor, Nordiska Folkhögskolan
Marcin Szklarski, rektor, Sankta Elisabets Folkhögskola
Mariya Voyvodova, rektor, Kvinnofolkhögskolan
Miriam Ås, rektor, Vinga Folkhögskola
