Ordet toxiskt är knepigare. Det har funnits i svensk vetenskaplig text sedan 1800-talet. Toxisk betyder giftig, toxin är ett gift, studiet av gifter kallas toxikologi och den som ägnar sig åt det är en toxikolog. Så har det varit, och så är det i dag. Ordet har, som många andra vetenskapliga termer, ett grekiskt ursprung. Det spreds via vetenskapen och latinet till många andra språk.
Ordet var under ett hundratal år begränsat till den vetenskapliga sfären. I allmänspråket användes orden gift och giftig. Detta är fornsvenska ord som är kopplade till verbet giva. Gift är alltså ”något givet” (något mer oönskat än en julklapp). Verbet gifta sig har faktiskt också med giva att göra, en person (bruden) ”gavs” från brudens familj till brudgummens. Det är inte så vi ser på giftermålet i dag. Engelskans gift betyder ’gåva’, medan svenskans gift motsvaras av poison på engelska.
De gängse svenska orden är alltså gift och giftig. Det är dem vi hittar i tidningar och tidskrifter, och så har det varit de senaste hundra åren. Vi tycks inte ha haft något behov av ord som toxin och toxisk utanför det vetenskapliga fältet.
Inte förrän under 1990-talet, då de här orden börjar visa sig i tidningstexter. Ett exempel från GP 1994: ”Tobaksrök innehåller ett stort antal toxiska ämnen.” Några år tidigare hade skribenten förmodligen skrivit ”ett stort antal giftiga ämnen”.
När toxisk blir en del av allmänspråket, får vi ett val mellan giftig och toxisk. Språkbrukarna ogillar perfekta synonymer; det är en typ av ordslöseri. När toxisk blir en del av samma betydelsefält som giftig, skapas det en stilistisk skillnad mellan orden. Det nya ordet låter mer formellt, kanske mer seriöst och allvarligt. Det kan leda till att ordet giftig inte riktigt räcker till vid allvarliga händelser.
Sådana här betydelseskiftningar sker inte över en natt hos tio miljoner svensktalande. En yngre välutbildad skara människor går ofta i täten. Många äldre betraktar de språkliga nyordningarna som onödiga; pensionärskollektivet leder inte språkförändringen. Låt oss ändå konstatera att toxisk i betydelsen ’giftig’ nu blivit en del av allmänspråket.
Men sedan har ordet fortsatt sin betydelsevandring och blivit ett modeord. Det började kanske med att uttrycket ”toxisk maskulinitet” förekom i debatter och kulturdiskussioner. Det syftar naturligtvis på ett oönskat och farligt manligt beteende. Då handlar det inte längre om kemiska substanser och gränsvärden utan om mänskligt beteende. Begreppet är ingen svensk uppfinning utan lånat från engelskans ”toxic masculinity”. Uttrycket är vagt och någon precis definition finns inte, men grundbetydelsen är att det handlar om något oönskat, farligt och ont. Ingen försvarar toxisk maskulinitet.
När väl detta steg bort från den kemiska och medicinska domänen är taget, kan ordet toxisk användas om mycket annat. På en ekonomisida anklagades ett företag för en ”toxisk företagskultur”, och i en kulturartikel påstods den politiska diskussionen leda till ”en toxisk polarisering”. Toxisk har blivit ett modeord som uttrycker allmänt ogillande.
Jag har ännu inte mött frasen ”toxiskt julfirande”, men uttrycket är begripligt. Det avser ett julfirande som gått överstyr med utmattande förberedelser, frosseri och julklappshysteri.
Nu får vi hoppas att vi slipper ett toxiskt julfirande, och att vi får njuta av ett mer rogivande och lagom julfirande.
God jul!
Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska
