Ett exempel är ordet vräkknut ’enkel knut’, som en man från Västergötland frågade mig om. Ordet var självklart för honom och hans närmaste, men till sin förvåning kunde han inte hitta ordet i sina ordböcker.
Han gjorde naturligtvis rätt. Undrar man över ett ord, ska man slå upp det i en ordbok. Detta är standardmetoden, men det är inte alltid den fungerar. Inte ens i Svenska Akademiens ordbok (SAOB) med sina 39 rejäla volymer hittar man vräkknut.
När jag fick frågan, chansade jag på att titta i Rietz ”Svenskt dialektlexikon” från 1867 (finns på nätet). Jag hade inte räknat med att hitta ordet, men där fanns vräkknut tillsammans med uppgiften att det hör hemma i Västergötland. Då blir man glad. Det är inte alltid man har sån tur.
Någon gång i slutet på 70-talet dök verbet gojla upp i huvudet på mig. Jag fick för mig att vi sa gojla snarare än lira om ett lite mer finessrikt umgänge med bollen på 50- och 60-talet.
Men jag var osäker: Sa vi verkligen så? Existerande ordböcker erbjöd ingen hjälp. Ett samtal med en gammal kompis hjälpte: ”Du sa ju så jämt, har du glömt det?”
Vi sa alltså så i vårt kvarter, men hur spritt var ordet? Efter att ha kollat med några personer från andra stadsdelar, kände jag mig trygg. Ordet finns eller fanns verkligen, åtminstone för ett halvsekel sedan.
Så skedde något märkligt. I GP den 17 november läste jag ett reportage om en Frölundasupporter som kallar sig ”Goilarn”. Denne entusiastiske supporter har dessutom flera tusen följare på nätet. Kanske kan han sprida ordet.
Ordet gojla var emellertid okänt för skribenten. Alltså ägnades några rader åt betydelsen. ”Goilarn” förklarar: ”För mig betyder det lira eller lattja, att man gör en tunnel eller så”. Detta är precis den betydelse jag minns.
”Goilarn” spelade fotboll och hockey i Lindome på 90-talet. Alltså cirka 30 år efter det att ordet ingick i mitt aktiva ordförråd. Ordet har följaktligen använts här och var i Göteborgsområdet under flera decennier utan hitta fram till ordböckerna, med undantag för mitt Göteborgslexikon.
För 50 år sedan var man bunden till ordböckerna när man sökte efter ord. Med internet har situationen blivit en helt annan. Man kan söka på nätet, eller ”googla”, som vi ofta säger.
En annan, och mer tillförlitlig, källa till kunskap är webbplatsen Korp, som består av flera stora textsamlingar, korpusar.
Där finns bland annat texter från sociala medier, bloggar och liknande. Jag hittade ett tiotal belägg på gojla i ett material som omfattar många miljoner ord. Ett par exempel: ”en gång gojlare, alltid gojlare”, ”sjukt gojlande av Barcelona ikväll” och ”han bara gojlar in pucken”.
Gojla är påfallande ovanligt med enbart ett tiotal träffar i materialet; tandborste ger som jämförelse 34 000 träffar.
Gojla och vräkknut är ord i språkets periferi. Språkliga bagateller naturligtvis, men när det är ens egna ord, är det lätt att engagera sig.
Modern teknik hjälper oss fram i ordförrådets tassemarker. Välkommen ut på ordjakt.
Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska
