Att vi har olika ekonomiska förutsättningar är ingen nyhet. Dels mellan olika yrken och stadier i livet, och även mellan kvinnor och män. Med detta i åtanke, undrar vi vem staden i Göteborg i framtiden kommer att vara till för och om det inte är dags för kvinnor att ta plats i bostadspolitiken?
År 2023 var medellönen i Sverige 38 300 kronor brutto. För kvinnor låg den på 36 200 kronor medan männen tjänar i genomsnitt 40 200 kronor. En tydlig skillnad i inkomst under arbetsåren sätter spår när det är dags för pension:
I Sverige fanns 2,3 miljoner pensionärer år 2022 och av dem över 13 procent fattigpensionärer samma år, med en inkomst under 13 300 kronor efter skatt. Den senaste exempelsiffran på könsfördelningen vi hittar är från år 2020. Då bestod gruppen fattiga pensionärer av 181 000 kvinnor och 89 000 män, alltså nära på dubbelt så många kvinnor. År 2022 var det 14,9 procent av Sveriges kvinnor i åldern 65–69 som riskerade fattigdom eller social utestängning. Siffran stiger med åren och för kvinnor över 80 år är det 28,2 procent. För män över 80 är procenthalten mindre än hälften och ligger på 12,1 procent, enligt SCB.
Rucka på grundtryggheten
I vårt område Majorna, där hyrorna höjs lite extra för att kunna hålla nere kostnaden i andra områden, har pensionerade kvinnor precis som i andra stadsdelar, ibland mindre än 8000 kronor i månad och ofta runt 10 000 kronor innan räkningarna är betalda.
De styrande fortsätter att rucka på grundtryggheten egen bostad, trots maktskiftet, genom att öka på kostnaderna för att bo i allmännyttan ännu mer. Man vill höja hyran med nästan 7 procent i år och 10 procent på det år 2025.
De satsar på bostadsrätter i Karlastaden och vid Gröna Vallen som bäddar för ökad ekonomisk segregation. En kvinnas medellön är såpass låg, eller så har bostaden blivit så dyr att hon inte beviljas lån till en tvåa på 55 kvadratmeter i någon av de 25 största kommunerna i Sverige. (Detsamma gäller självklart många av våra män i arbetaryrken.)
Både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kallar sig för feministiska partier, men i bostadspolitiken saknas ett feministiskt perspektiv. I Göteborg är det byggherrar och främst män i kommunfullmäktige som formar staden enligt principen den starkes rätt till bostad, och gör Göteborg till en ekonomiskt exkluderande stad och kvinnors trygghet blir extra sårbar.
Vi behöver bevara och stärka den ekonomiskt överkomliga hyresrätten över hela staden och inte skapa stadsdelar exklusiva enbart för köpstarka grupper
För kvinnor i arbete, för våra pensionärer, för dem i behov av att lämna en relation där det förekommer våld behövs en feministisk, inkluderande bostadspolitik. Vi behöver bevara och stärka den ekonomiskt överkomliga hyresrätten över hela staden och inte skapa stadsdelar exklusiva enbart för köpstarka grupper. Därför säger vi nej till differentiering, låt arbetarkvinnor bo kvar i Majorna och resten av staden också för den delen. Låt måttet på en rimlig hyra mätas från kvinnans förutsättningar så att hon får plats i framtidens Göteborg."
Roger Hultgren, Hyresgästföreningen Majorna
Barbro Svensson, Hyresgästföreningen Majorna