Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Du måste agera mot de kränkande homotesterna, Stefan Löfven

Stefan Löfven, du och regeringen måste agera för att stoppa den restriktiva tillämpningen av lagen och Migrationsverkets inhumana och djupt kränkande homotester, skriver Tasso Stafilidis i ett öppet brev till statsministern.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Kära statsminister Stefan Löfven.

Jag skriver från New York, jag är här för att hedra, fira och fortsätta kampen efter Stonewallupproret för 50 år sedan. Men jag kan inte vänta tills jag kommer hem så därför skriver jag nu, mitt i förberedelserna av New Yorks Prideparad, New York Pride March. Jag har förresten presenterat dig i egenskap av paradutropare på Stockholm Pride. Visst var det speciellt att gå i en Prideparad och då tänker jag inte på de enorma folkmassorna med åskådare och deltagare, till skillnad från första majdemonstrationerna? Jag tänker på all den kärlek som omgärdar Prideparaden. Visst kände du kärleken?

Precis som du är jag född i en småstad. Jag är född i Småland av grekiska föräldrar, som kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare mitt under den grekiska diktaturen. Båda var unga, nygifta och med sig hade de min storasyster på knappt nio månader. Stefan, de kom till Sverige och småländska Lessebo en lördag, på måndagen fick de träffa förmannen och på tisdagen hade båda fått jobb på finpappersbruket i Lessebo, utan att kunna ett ord på svenska. Jo, de hade lärt sig säga hej, fast med sitt grekiska uttal.

Min uppväxt var påtagligt präglad av den heteronormativa vardagen, detta förstärktes av de grekiska traditionerna där homosexualitet inte existerade, i alla fall inte som något friskt

När jag var fyra hade vi flyttat till Helsingborg i Skåne och det var där jag växte upp. Min uppväxt var påtagligt präglad av den heteronormativa vardagen, detta förstärktes av de grekiska traditionerna där homosexualitet inte existerade, i alla fall inte som något friskt. Under min uppväxt hörde jag aldrig ordet homosexualitet uttalas, inte ens på grekiska. Mina grekiska machokusiner var mina idoler och på Fredriksdalsskolan där jag gick hela grundskolan fick vi besök av RFSL en enda gång, i 8:an eller 9:an.

Hur var det när du gick i skolan, Stefan? Kände du till någon som var homosexuell? Jag kände inte till någon och kunde inte identifiera mig med dem som informerade klassen eller känna igen mig i det de pratade om. Så jag fortsatte att fostras som vilken annan heterosexuell kille som helst. Jag ville också träffa tjejer och skaffa flickvän, precis som mina kusiner, för allt det jag drömde om var ju bara drömmar. Förbjudna drömmar som jag aldrig vågade avslöja för någon.

På gymnasiet träffade jag min första riktigt stora kärlek, Camilla. Hon var mitt allt och jag älskade henne över allt annat. Vi förlovade oss och det blev även en grekisk förlovningsfest med gåvor av släktingar och överlämnande av guldsmycken etcetera. Men det var först när förlovningen bröts och det tog slut mellan mig och Camilla som jag för första gången kunde tillåta mig själv att bejaka min sexuella läggning, min sexualitet och de drömmar jag drömde redan som liten.

Vid 22 års ålder träffade jag min första kille och var helt övertygad om att jag var bisexuell efter att ha levt som heterosexuell fram till dess

Vid 22 års ålder träffade jag min första kille och var helt övertygad om att jag var bisexuell efter att ha levt som heterosexuell fram till dess. Ytterligare några år senare insåg jag att jag faktiskt inte var bisexuell, utan homosexuell. Det är den identiteten jag har än idag. Men en av mina vänner som levt tillsamman med sin man i över 17 år har nu efter skilsmässan börjat dejta en kvinna. Stefan, jag hörde dig förra året, när du sa att du alltid har vetat att du gillar tjejer. Och så ser verkligheten ut, den är både föränderlig och konstant. Huvudsaken är att ingen hindrar dig att älska den du vill älska.

Stefan, om jag hade kommit till Sverige som flykting idag, från ett land där homosexualitet bestraffas med döden, ett land där jag aldrig tidigare ens kunnat yppa ordet homosexualitet, och sökt asyl på grund av fruktan för mitt liv, skulle jag fått skydd i Sverige? Skulle min historia anses som trovärdig? Jag hade ju varit förlovad med en kvinna, helt frivilligt och av äkta kärlek.

Stefan, jag hade med största sannolikhet ifrågasatts. Jag hade inte blivit trodd eftersom jag inte hade vågat öppna mig och genast formulera min sexuella läggning för en svensk myndighetsperson. Något som personen inte ens vågat formulera för sig själv. Inte ens en person som är född och uppvuxen i Sverige skulle klara av att utan vidare, inför en myndighetsperson med en tolk, för första gången i sitt liv berätta om sin sexuella läggning. Än mindre om vilka innersta känslor detta skapar inom en eller formuleringar om kärlekens innersta väsen.

Det går inte att först säga sig vara bisexuell för att sedan ändra detta till att vara homosexuell, det bedöms inte som trovärdigt

Trots detta Stefan, har praxis inom Migrationsverket och Migrationsdomstolarna blivit att det första samtalet i princip är avgörande för hur trovärdigheten ska bedömas. Det går inte att först säga sig vara bisexuell för att sedan ändra detta till att vara homosexuell, det bedöms inte som trovärdigt. Jag vill inte gå så långt som att likna processerna vid när oskyldiga kvinnor brändes på bål, anklagade för att vara häxor. Men det fanns även en metod då kvinnorna sänktes i vatten, fastbundna i tyngder, om de var oskyldiga så skulle de flyta upp till ytan. Något som var fysiskt omöjligt då tyngderna höll fast kroppen under vattnet. Ett moment 22, en återvändsgränd omöjlig att bemästra.

Stefan, vet du varför Migrationsverket envisas med sin oerhört restriktiva tillämning av lagen och den djupt kränkande metoden för huruvida en person är homosexuell eller ej? Eller innebörden av att vara bisexuell? Gör de det på uppdrag av regeringen?

Jag har själv vid flera tillfällen tillbaka i tiden bidragit till att öka hbtq-kunskapen hos Migrationsverkets anställda och jag har trott på de ansträngningar som många enormt duktiga medarbetare vid myndigheten utför.

Stefan, visste du att domstolarna inte anser att enbart sex mellan män gör det sannolikt att personen är homosexuell utan efterfrågar den känslomässiga aspekten?

Jag sitter här i ett skållhett New York med några domar framför mig. Domar där den snart 20-åriga Abdolah Hoseini får avslag i alla tre instanser. Abdola var Regnbågstalare efter Pride Paraden den 15 juni på West Pride i Göteborg och talade inför över 10 000 personer. Jag hoppas för övrigt att du tar dig tid och går med oss i paraden, även i Göteborg.

Stefan, visste du att domstolarna inte anser att enbart sex mellan män gör det sannolikt att personen är homosexuell utan efterfrågar den känslomässiga aspekten? De tror inte på Abdolah. Han flydde till Sverige knappt 17 år, för 3,5 år sedan, och visste från början inte om det var kriminellt att vara homosexuell även här. Så småningom fick han veta, efter att han själv fick ta reda på det.

Stefan, tycker du att det är okej att Migrationsverket och Migrationsdomstolarna har skapat en praxis som i princip tillrättalägger verkligheten? För många ungdomar tar det lång tid innan den känslomässiga aspekten av kärlek går att beskriva i ord. För många är det bara sex och de sexuella relationerna som har någon betydelse. Något annat är svårt att relatera till, sex är också känslor. Att tänka på familjebildning eller innerlig kärlek är inte det första en tonåring reflekterar över. Trots det, ställs det helt orimliga krav på asylsökande, krav som knappast någon av oss två skulle uppfylla i en liknande situation. Jag skulle i alla fall aldrig uppfylla kravet. Skulle du, Stefan?

Att tänka på familjebildning eller innerlig kärlek är inte det första en tonåring reflekterar över. Trots det, ställs det helt orimliga krav på asylsökande, krav som knappast någon av oss två skulle uppfylla i en liknande situation

Stefan, kanske såg du Abdolah och hans kompis Samiaullah på teve i fredags, de reser nu runt i Sverige och berättar vad de varit med om, både innan flykten men också om bemötandet här i Sverige. Om fängelsetiden, våldtäkter och hot om dödsstraff i Iran och Afghanistan. Om hur klasskompisar här i Sverige slutar prata med Abdolah när han vågat berätta att han är gay. Om hatet och anklagelserna om att de båda är en skam för hela det afghanska folket. Om Samiaullah som vågar stå upp för Abdolah och får skit för det.

Givetvis har det spridit sig som en löpeld i sociala medier runt om i världen, det är så sociala medier fungerar, inte minst i Iran och Afghanistan om dessa två afghaner. Hbtq-personer i deras ursprungsländer ser dem säkert som hjältar och förebilder. De fundamentalistiska islamisterna ser dem som en skam för hela sin befolkning.

Stefan, det tog min egen grekiska pappa 1,5 år att förstå att jag inte var sjuk, när jag berättade att jag var gay. Och då hade han bott i Sverige i 25 år, han var 24 när han flyttade till Lessebo. Hur lång tid ska det få ta för en person i Sverige att få veta att homosexualitet inte är en sjukdom? Det ska aldrig ta 25 år för någon i Sverige att förstå att homosexualitet inte är en sjukdom. Håller du med om det?

Stefan, du har lovat ta itu med hedersförtrycket, det är bra. Hedersförtrycket är påtagligt för många unga hbtq-personer med rötter i kulturer där homosexualitet är kriminaliserat. Vi har alla ett ansvar att sprida kunskap men våra myndigheter och samhällsinstitutioner har ett särskilt ansvar att motverka trans-, bi- och homofobi.

Ni har ett moraliskt ansvar utifrån hur ni uttalar er och hur ni agerar och ett faktiskt ansvar genom ert ämbete och att genom våra myndigheter se till så att det hat som riktas mot oss hbtq-personer motverkas

Som statsminister har du dessutom ett särskilt stort ansvar, tillsammans med regeringen och riksdagen. Ni har ett moraliskt ansvar utifrån hur ni uttalar er och hur ni agerar och ett faktiskt ansvar genom ert ämbete och att genom våra myndigheter se till så att det hat som riktas mot oss hbtq-personer motverkas och dessutom skydda oss mot hatbrott, hot och våld.

Det här gör ont att konstatera men både regeringen och riksdagen måste vara fullt medvetna om Migrationsverkets metoder för att utröna huruvida en person är homosexuell eller ej och konsekvenserna av lagens tillämning. Så frågan är varför du väljer att blunda för att hbtq-personer avvisas och därmed, ytterligare en gång, riskerar sina liv.

Stefan, om Abdolah och Samiaullah utvisas till Afghanistan eller Iran kommer de inte bara att ses som en bög och en som hjälpt en bög, de kommer dessutom att straffas för den skam de anses dragit över såväl Iran som Afghanistan, genom att de öppet vågat berätta. Är det detta Sverige du som statsminister vill ha?

Ingen som bor i Sverige ska år 2019 gå runt och tro att homosexualitet är en sjukdom

Stefan, du och regeringen måste agera för att stoppa den restriktiva tillämpningen av lagen och Migrationsverkets inhumana och djupt kränkande homotester. Ni måste även agera för ett obligatoriskt förebyggande arbete så att ingen i Sverige ska behöva utsättas för eller ens riskera att utsättas för hat, hot och våld. Hedersförtrycket och hedersvåldet utgör en påtaglig risk och här behövs dina krafttag, Stefan, inte minst med massiva kunskapsinsatser. Ingen som bor i Sverige ska år 2019 gå runt och tro att homosexualitet är en sjukdom, ingen.

Nu ska jag ut och delta i Pridemarschen, det heter så här. Jag ska fira alla våra framgångar, minnas Stonewallupproret och hedra alla modiga hbtq-personer som vågade ställa sig upp och protestera mot polisens och myndigheternas trakasserier. Jag kommer också att marschera för alla dem som inte kan göra det själva. Stefan, tyvärr behövs Priderörelsen både här i USA, i Sverige och runt om i världen. Du och politiker världen över kan bidra till att göra Priderörelsen mindre nödvändig.

Tasso Stafilidis

debattör och hbtq-aktivist, ordförande för West Pride och tidigare ledamot av Sveriges riksdag för V (1998-2006, sedan 2006 partipolitiskt obunden)