Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Direkt farligt att anställda hetsas att delta i hälsobingo

På ett av mina tre jobb utlystes en tävling i hälsa, kallad “Hälsobingo”. Är det bara jag som tycker att det här är problematiskt? Själv tvingades jag, som tidigare lidit av en ätstörning, stänga av notiserna om mina kollegors ständiga träningspass eftersom en sådan hälsohets mycket väl skulle kunna trigga de destruktiva mekanismer som låg bakom min psykiska ohälsa och mitt ätstörda beteende, skriver Louise Tidestad Vahlne, undersköterska.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Kroppsfixering, hälsohets och pekpinnar. Ingefärsshots som bränner i halsen, dyra pulsklockor och appar som tjatar om träning. Inget av detta faller mig särskilt väl i smaken - trots att jag och alla andra i vår befolkning bör ha vant oss och accepterat det vid det här laget - eftersom det har blivit så pass normaliserat.

Som bekant är ingen människa stöpt i samma form. Vi ser olika ut, tänker och känner olika, och vi mår bra av olika saker. Livskvalitet för en person behöver inte alls innehålla samma parametrar som för en annan. För mig är det mest värdefulla att få sitta på min balkong i solnedgången en sommarkväll, avnjuta middag i sällskap av en kär vän, och prata om livets alla vindlingar. Eller att ta en promenad bland de karga klipporna på min sommarö på västkusten. Då mår jag som allra bäst - inte av att springa två mil - men det kan förstås vara det allra härligaste för någon annan. Det viktiga tycker jag är att förstå att man inte kan generalisera välmående; att det är något högst individuellt, och därmed inte bör dras över en och samma kam.

Fyrkantig syn

På ett av mina tre jobb utlystes en tävling i hälsa, kallad “Hälsobingo”. Vi skulle tävla i vem som gjorde flest hälsofrämjande aktiviteter under en begränsad tidsperiod och meddela cheferna, som därefter utsåg vinnarna. Bland utmaningarna fanns ”välj bort godis mot frukt och grönt”, ”träna i 45 minuter” och ”gå 10 000 steg per dag”. Jag vet att cheferna inte hade något ont uppsåt, men jag tror att de också kan ha ryckts med i mentaliteten som jag anser råder i hela landet; att det endast är träning och ”nyttig” mat som räknas till ett sunt leverne. I mitt tycke är det en fyrkantig syn på hälsa, som jag menar ska inbegripa en mängd olika faktorer. Jag skulle hellre vilja se ett helhetsfokus på både välmående och livsnjutande. Om jag skulle skapa ett hälsobingo hade jag även haft med ”ät ditt favoritgodis”, ”se ett avsnitt av en bra serie”, ”använd din favoritparfym” eller ”gosa med ett djur”. Missförstå mig rätt – jag är högst medveten om att fysisk aktivitet och grönsaker är toppen för oss – men jag vänder mig emot att vi helt utesluter allt det andra som kan göra livet fint, och att vi inte individanpassar vår syn på välmående.

Det är inte bra för mig som tidigare varit ätstörd att tävla genom kost och träning, och egentligen vet jag inte om det är så bra för någon

Det finns en annan aspekt av detta, som jag tycker är ytterst relevant att lyfta och diskutera. I kanalen där vi kommunicerar internt via jobbet fick jag stänga av notiserna, för att inte behöva läsa meddelanden där mina kollegor berättade om sina träningspass. Det var inte för att jag blev irriterad eller missunnade dem ett skönt träningspass, utan för att jag är före detta ätstörd.

Mina ätstörningar började i tonåren, då jag mådde dåligt psykiskt av andra anledningar, och försökte tygla det genom att sluta äta. Jag gick ner mycket i vikt och klassades som underviktig. Lyckligtvis vände det, men i vuxen ålder utvecklade jag i stället bulimi, och behandlades via ett ätstörningscenter i ett halvår. Även det blev jag fri från – men ätstörningar är luriga. Mekanismerna bakom dem är många, djupa och starka, och jag känner att jag kommer behöva passa mig hela livet, för att inte falla tillbaka i gamla destruktiva mönster. Därför valde jag att inte delta i hälsobingot, för att jag behöver ta hand om mig själv. Det är inte bra för mig som tidigare varit ätstörd att tävla genom kost och träning, och egentligen vet jag inte om det är så bra för någon. Ätstörningar kan vara livsfarliga och måste tas på allvar.

Ligga i soffan

Summan av kardemumman är att jag vill se en mer nyanserad debatt kring hälsa och välmående. Jag vill att vi börjar ha en mer holistisk syn på hälsa; att vi väver in mental, emotionell, psykosocial, andlig, sexuell, social och miljömässig hälsa. Det måste få vara upp till var och en att definiera hur man mår bäst, och vad som kan leda en fram till det. Att må bra genom att ligga i soffan i myskläder och titta på en film, ska värderas lika högt som känslan av att slå sitt rekord i antalet armhävningar. Vi behöver ta hand om oss själva och personer i vår omgivning – men vi kan inte förvänta oss att alla mår bra av precis samma saker.

Hetsande mall

Jag tror att utvecklingen mot ett mer hälsofixerat samhälle är skadlig, och att vi lär se en ökning av antalet personer som utvecklar ätstörningar och stressrelaterade sjukdomar. Vi behöver tidigt fånga upp barn och ungdomar som visar dessa tendenser - och inte heller glömma bort de vuxna som drabbas. Vi bör ta ett kollektivt ansvar för ett samhälle där hälsa och välmående inte bedöms utefter en snäv, hetsande mall, utan utifrån individen.

Louise Tidestad Vahlne, undersköterska